SHEBA

[Shẹba]

1. Benjaminiten Bikris son, som miste livet under ett uppror mot David. (2Sa 20:1, 2) När David var på väg tillbaka till Jerusalem efter Absaloms uppror, lade Sheba, ”en odugling till man”, märke till att tio av stammarna bar agg mot Judas män, dvs. Davids stam. (2Sa 19:40–43) Sheba underblåste den här bitterheten. Han sade att de andra stammarna inte hade någon ”andel i David” och uppmanade dem: ”Var och en till sina gudar.” Judas män höll fast vid kungen, men ”alla Israels män” övergav David för att följa Sheba. Ett av motiven bakom det här upproret kan ha varit en önskan att Benjamins stam till viss del skulle återfå den framträdande ställning den haft när Saul var kung.

David gav sin härförare, Amasa, order om att inom tre dagar samla Judas män för att slå ner Shebas uppror. När Amasa inte dök upp i tid, sände kungen Abisaj efter den flyende Sheba (även om det tycks ha varit Abisajs bror Joab som tog ledningen i jakten). Sheba och de släktingar som stödde honom flydde norrut ända till Abel-Bet-Maaka, en befäst stad i Naftali. Förföljarna belägrade staden och började underminera muren. En vis kvinna i staden talade då med Joab och anhöll om fred. Joab svarade att hären skulle dra sig tillbaka om staden lämnade ut upprorsmakaren Sheba. När folket i staden hörde detta, högg de huvudet av Sheba och kastade det över muren till Joab. (2Sa 20:1–8, 13–22)

2. En gadit som bodde i Basan och som var avkomling av Abihajil. (1Kr 5:11, 13, 14)

3. Tydligtvis en av de städer som gavs som enklav åt Simeon i södra delen av Judas område. (Jos 19:2) Namnet förekommer emellertid inte i parallellskildringen i 1 Krönikeboken 4:28–32 eller i förteckningen över de städer som först gavs åt Juda. (Jos 15:26) Eftersom antalet städer i Josua 19:2–6 uppges vara 13, trots att det tycks röra sig om 14 städer, menar vissa kännare att Sheba och Beersheba kan ha varit två delar av samma stad och att Sheba var den äldre delen. Om Sheba var en självständig stad, kan den ha varit identisk med Sema, som nämns i uppräkningen i Josua 15:26–32.