”Predika ordet”
”Predika ordet, håll på med det i tid och i otid.” — 2 Tim. 4:2, Moffatt.
1. Vad är det viktigaste arbete som vi kan utföra nu? Varför är det så?
JEHOVA har gjort predikandet till det viktigaste arbete som någon av oss kan utföra i denna världen. Han har påbjudit att detta verk skall ske för hans egen äras skull och för det varaktiga gagn som det medför åt människosläktet. Detta gagn inbegriper lydiga människors räddning från de sorgliga följderna av den första människans fall. Fullständigt i harmoni med detta är det förhållandet, att den största människa som någonsin levat på jorden, nämligen Jesus Kristus, också befinner sig bland dem som Jehova Gud har upprest till att predika. Om han inte hade varit, skulle vår räddning från alla denna världens hemsökelser vara omöjlig.
2, 3. Vad försökte Jesus göra av sina efterföljare? Vad har vi för bevis för detta?
2. Varför lämnade Jesus sitt timmermansarbete, när han var trettio år gammal? För att predika. Han drog till sig en hel grupp av efterföljare, och han undervisade dem. Vad försökte han göra av dessa människor? Framgångsrikt affärsfolk? Yrkesjurister? Doktorer i mänsklig filosofi? Politiker? Eller personer som denna världen skulle kalla praktiska och som skulle ha stora möjligheter här i världen? Inte alls! Han fostrade och utbildade dem till att bli predikare liksom han själv. Vi läser: ”Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet över alla onda andar, så ock makt att bota sjukdomar. Och han sände ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka. Och de gingo ut och vandrade igenom landet från by till by och förkunnade evangelium och botade sjuka allestädes.” (Luk. 3:1, 2, 6) Dem som befann sig utanför hans tolv apostlars krets hänvisade han också till samma verk. ”Och till en annan sade han: Följ mig. Men han sade: Herre, tillåt mig först gå bort och begrava min fader. Och Jesus sade till honom: Låt de döda begrava sina döda, nen gå du och förkunna Guds rike.” — Luk. 9:59, 50, 1878 års övers.
3. Efter sin död och uppståndelse visade Jesus sina efterföljare, att det var viktigare än någonsin att utföra det verk som han hade utbildat dem för. Om hans sammanträffande med dem på sin uppståndelsedag läser vi: ”Då öppnade han deras sinne, så att de förstodo skrifterna; och han sade till dem: Så är det skrivet; och så måste Kristus lida och på den tredje dagen uppstå från de döda och bättring och syndernas förlåtelse predikas i hans namn bland alla folk och först i Jerusalem. Men I ären vittnen om detta.” (Luk. 24:45—48, 1878 års övers.) Deras budskap hade fått världsbetydelse och måste kungöras.
4, 5. Vad blev Saulus från Tarsus, och vad försökte han göra andra till? Hur?
4. Om inte detta budskap hade framburits offentligt och det mitt under hätskt motstånd och våldsam förföljelse, skulle Saulus från Tarsus inte ha blivit aposteln Paulus. Förutom det att Paulus hade studerat såsom judisk farisé i Jerusalem, hade han också lärt sig att göra tält. Men Jesus visade sig för honom på mirakulöst sätt och valde ut honom till att bli predikare eller förkunnare för de icke-judiska nationerna. Vi underrättas om att efter det att han blivit omvänd till kristendomen från judendomen, ”predikade han genast Kristus i synagogorna, att han är Guds Son”. (Apg. 9:1—20, eng. övers.) Vad den uppståndne Jesus hade gjort av Paulus, det strävade denne efter att göra av andra, som önskade göra bästa möjliga bruk av sitt liv. Han hänvisade dem till samma verk som han hade gjort till det förnämsta i sitt liv. Han gjorde allt vad han kunde för att skickliggöra dem för detta arbete. En av dem som Paulus tog med sig på sina missionsresor var den unge mannen Timoteus. Denne unge man blev tillsyningsman i en av de församlingar av kristna som upprättats. Det sista i bibeln upptagna brev som Paulus skrev var till Timoteus. Paulus skrev det under sin andra fängelsevistelse i Rom, kort innan han blev avrättad för att han var en trogen evangelii tjänare.
5. Vad skrev Paulus till Timoteus, att denne skulle fortsätta med att göra efter apostelns död? Detta: ”Jag ålägger dig i Guds närvaro och i Kristi Jesu närvaro, hans som skall döma de levande och de döda, och vid hans framträdande och hans rike: predika ordet, var enträgen i tid och i otid.” (2 Tim. 4:1, 2, Rev. stand. övers.) Ja, utför samma verk som Paulus hade blivit satt i fängelse för och för vilket han var villig att dö! Om det inte hade varit det viktigaste arbetet i ens liv, så vore det inte värt att dö för. Det är därför som Jehovas vittnen alltid har ägnat sitt liv åt det.
6, 7. Vem måste vi lyda, när staten ingriper? Hur vet vi det?
6. I våra dagar förbjuder inte endast religiösa utan också politiska system Jehovas vittnen att göra det som Paulus ålade Timoteus att göra. Då Jehovas vittnen inte lyder dessa förmätna system, blir de förföljda, inte för politisk verksamhet, utan endast och allenast för att de predikar ett budskap om hopp och liv. De blir fördrivna från sina hem och kastas i fängelser och arbetsläger. De hotas med döden, och några ibland dem får det privilegiet att lida den. Deras synliga organisation undertryckes genom statens påbud och upplöses genom polisåtgärder. De blir förbjudna att komma tillsammans ens privat, och de drives under jorden. Frihet att förkunna Guds rike muntligen och genom biblisk litteratur förvägras dem. Vad skall de göra? Vem skall de lyda eller söka behaga i denna sak?
7. Jehovas vittnen behöver inte fråga Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap för att veta detta. De vet det direkt från Guds ord, från hans ord, i vilkens åsyn de blivit ålagda att utföra sitt arbete med att frambära vittnesbördet. Dem, inför vilka de blir ålagda att göra det, är det de bör behaga, inte oss. De har sina order om vad de bör göra, inte från Sällskapet Vakttornet, utan från ”överheten”, ”de högre makterna”, Jehova Gud och Jesus Kristus. Sällskapet Vakttornet må förbjudas och dess avdelningskontor i olika länder med våld stängas genom statligt ingripande! Detta upphäver inte eller avlyfter Guds uppdrag från de män och kvinnor, som är invigda till att göra Guds vilja och över vilka han har låtit sin ande komma. ”Predika!” står det tydligt skrivet i hans ord. Denna order går före den som kommer från människor, vilka det vara månde.
Ålagda inför Överheten att göra detta
8. Inför vilka och genom vad ges uppdraget att predika?
8. Undrar vän och fiende varför Jehovas vittnen vägrar att överge sin tjänst trots de politiska makternas ingripande, religiös ofördragsamhet och internationellt hat? De gör det därför att åläggandet eller uppdraget att predika kommer till dem från bibeln i de högre myndigheters åsyn, som Paulus omnämnde i sitt personliga uppdrag till Timoteus. ”Jag ålägger dig i Guds närvaro och i Kristi Jesu närvaro, hans som skall döma de levande och de döda, och vid hans framträdande och hans rike”, skriver Paulus såsom medlem av församlingens styrande krets. Och såsom Paulus gav uppdraget åt Timoteus, så ger Kristus Jesus det åt sin kropp av efterföljare.
9. Varför utfärdas uppdraget i ”Guds närvaro”?
9. Men varför utfärdar Paulus sitt uppdrag till predikare eller förkunnare ”i Guds närvaro och i Kristi Jesu närvaro”? För att ge detta uppdrag så stor kraft som möjligt. De romerska myndigheterna kunde utfärda order och befallningar emot detta kristliga arbete och göra detta inför kejsar Neros ögon, men uppdraget att predika var utfärdat inför ögonen på Gud och hans Kristus, ehuru det utfärdades i det romerska fängelset mitt för näsan på kejsaren. I striden om vem som utövar suveräniteten över universum och som därför måste bli åtlydd valde Paulus att hävda och förfäkta Gud Jehovas, den Högstes, suveränitet genom att lyda honom och uppmana andra att göra detsamma. Det är Jehova som uppreser sina vittnen och befaller dem att bära vittnesbörd. Aposteln Petrus visade detta, när han sade till italiern Kornelius, en hövitsman i kejsarens här: ”Gud smorde Jesus från Nasaret med den heliga anden och med kraft ... Likväl upphängde man honom på trä och dödade honom. Men honom har Gud uppväckt på tredje dagen och låtit honom bliva uppenbar, väl icke för allt folket, men för oss som redan förut av Gud hade blivit utvalda till vittnen och som åto och drucko med honom, sedan han hade uppstått från de döda. Och HAN bjöd oss predika för folket och betyga, att han är den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över levande och döda.” — Apg. 10:38—42, v. 38 enl. eng. övers.
10. För att ha del i vad är det som vi lyder Gud mer än människor? I likhet med vilka?
10. När vi lyder Gud emot människors önskningar, gör vi gällande att hans suveränitet och makt att befalla står över djävlars och människors. På det sättet har vi del i att hävda och fastslå hans universella suveränitet. Vi erkänner och bevisar, att den gäller för oss här på jorden, trots djävulens organisation som nu omger oss. Vi är lika profeten Mika, som sade till konungens budbärare: ”Så sant Jehova lever, jag skall allenast tala det som Jehova säger till mig.” (1 Kon. 22:14) Vi är lika profeten Daniels tre hebreiska kamrater, som sade rakt i ansiktet på Babylons härskare Nebukadnessar, som hade besegrat Jerusalems konung: ”I så fall är vår Gud, som vi tjäna, i stånd att befria oss ur den brinnande ugnen; och han kommer att befria oss ur din hand, o konung. Men om icke, så vare det kunnigt för dig, o konung, att vi icke komma att tjäna dina gudar eller tillbedja den gyllene bildstod, som du har ställt upp.” (Dan. 3:17, 18, eng. övers.) Vi är lika Jesu apostlar, när de judiska styrande, som hade valt att inte ha någon annan konung än kejsaren, befallde dem att sluta upp med att predika i Jesu namn. Och apostlarna sade: ”Om det är rätt inför Gud, att vi hörsamma eder mer än Gud, därom mån I själva döma; vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava sett och hört.” ”Vi böra lyda Gud mer än människor. Och vi äro hans vittnen.” (Apg. 4:18—20; 5:29, 32, det sistnämnda enl. eng. övers.) Om vi i vår tid önskar ha del i att hävda och fastslå Jehovas universella suveränitet, måste vi intaga samma hållning som alla dessa trogna vittnen. Han har själv satt i gång predikandet. Det var han som befallde att hans invigda folk skulle börja och fortsätta med det trots människors invändningar. Denna befallning har han aldrig återkallat.
11. Inför vem har vi fått uppdrag? Varför med rätta inför honom?
11. Vi har fått vårt uppdrag inte endast inför Guds ögon, utan också inför Kristi Jesu. Jesus erkände också Gud Jehovas universella suveränitet. När han stod inför kejsarens representant i Jerusalem, den romerske landshövdingen Pontius Pilatus, sade han: ”Därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen.” (Joh. 18:37) Så led han döden för att han predikade Guds rike och dess rättmätiga ställning som styrande makt. Men för att Kristus Jesus gjorde detta upphöjde Gud honom ur gravens djup till en ställning långt högre än kejsarens, ja, högre än alla himmelska myndigheter utom Guds, den Högstes, egen. Kristus Jesus delar på detta sätt med Jehova Gud platsen som ”överheten” eller ”de högre makterna”. Det är detta som gör det till något så allvarligt att i hans åsyn få i uppdrag att predika. Det är en högtidlig och viktig sak. — Rom. 13:1
12. Varför betyder lydnad eller olydnad liv eller död för oss?
12. Lydnad eller olydnad gentemot detta uppdrag betyder liv eller död för oss för evigheten. Varför? Därför att Gud har upphöjt Jesus till att vara Herre. Detta betyder att Jesus är den som har makt och myndighet över de övriga av Guds skapelser. Han har makt och myndighet, inte endast över de levande, utan också över de döda. Ingen av de döda kan komma att leva igen annat än genom honom, ty Gud har gjort honom till den ”som skall döma levande och döda”. Jesus sade en gång: ”Alldeles såsom Fadern bjuder de döda att stå upp och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vem han vill. Så är det med domen: I stället för att själv fälla dom över någon människa har Fadern lämnat all dom åt Sonen. Såsom Fadern inom sig har livets gåva, så har han också förlänat åt Sonen, att denne inom sig skulle äga livets gåva, och har också förlänat honom makt att verkställa dom, eftersom han är Människosonen.” — Joh. 5:21, 22, 26, 27, Knox.
13. Varför är domen inför honom av mera vittgående betydelse än den inför människor?
13. En mänsklig domstol, ett totalitärt politiskt eller religiöst system må förbjuda oss och vår verksamhet eller döma oss till döden för att vi är Jehovas vittnen och lyder hans befallning att predika! När allt kommer omkring, sträcker sig deras myndighet inte längre än detta livet. Sedan mänskliga myndigheter har gjort av med oss, kanske rent av genom att avrätta oss, är det inför Jehovas domares domstol som både de och vi måste stå för att avgörandet skall träffas i fråga om den framtida världen. ”Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domarsäte, på det att var och en må få de ting som gjorts i hans kropp, enligt det som han har gjort, vare sig det är gott eller ont.” (2 Kor. 5:10, eng. övers.) Denne domare har livets makt i sig. Han kan upphäva det beslut som fattats av mänskliga myndigheter, vilka dödsdömer och dödar oss. Han kan göra det genom att uppresa oss till evigt liv i den nya världen för vår trohet mot Gud. Han kan också döma dem till evig förintelse i Gehenna, som har dömt och avrättat oss. Det var därför som Jesus sade, när han sände ut sina lärjungar för att som missionärer besöka hemmen: ”Vad jag säger eder i mörkret, det skolen I säga i ljuset, och vad I hören viskas i edert öra, det skolen I predika på taken. Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom, som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna.” — Matt. 10:27, 28.
14. Vilka bland nationerna får nu en ogynnsam dom? Varför?
14. Alla tecken ger till känna, att Jehovas förordnade domare nu sitter på sin himmelska härlighets tror och att alla nationer står inför honom och att domen över dem och över deras folk nu pågår. ”Getterna” handlar illa mot domarens kristna bröder och dessas fårlika följeslagare. Fördenskull blir de ställda på domarens vänstra sida. Inom kort kommer de att överantvardas åt den eldsglödande förintelsens Gehenna, som är reserverat åt djävulen och hans änglar. (Matt. 25:31—46) Vad har mänskliga myndigheters dom att betyda i jämförelse med den som Jehovas domare fäller? Det är i denne domares åsyn, vilken avgör vårt eviga öde, som en och var invigd kristen nu blir ålagd att predika.
15. Varför vädjar hans rike och framträdande starkare till oss nu?
15. Apostelns åläggande har särskild kraft och tyngd nu, därför att han gav detta uppdrag i Kristi åsyn ”vid hans framträdande och hans rike”. Hans framträdande och rike är nu verklighet. Genom de synliga tecken som han förutsade skulle utmärka hans återkomst och osynliga närvaro har han trätt fram inför vår tros och vårt förstånds ögon. Genom Guds ords uppenbarande makt ser vi nu, att hans rike framföddes år 1914 e. Kr. och att Gud då insatte sin Son på den konungsliga tronen. Kristus Jesus är alltså nu i sitt rike och härskar mitt ibland sina fiender. De fiender på jorden som motstår och förtrycker oss kommer aldrig att kunna se honom personligen med blotta ögat. Men till och med deras egen uppfattnings- eller iakttagelseförmågas ögon kommer att öppnas, så att de kommer att urskilja hans närvaro i sitt rike. I striden vid Harmageddon kommer han nämligen att framträda för dem genom att med tillintetgörelse i eld uppenbara sig för dem och deras världsorganisation. (2 Tess. 1:7—9; 2:8) I ljuset av ”hans framträdande och hans rike” bör vi ta vårt uppdrag att predika så mycket allvarligare. Vi predikar inte längre i hopp om dessa ting. De är nutida verkligheter, som gör vårt budskap mer levande och uppfordrande. De bevisar att förintelsen är nära för alla organisationer och individer som strider mot det verk vi utför i lydnad för Gud; och vi bör därför vara frimodiga och får aldrig frukta dem, vilkas dom och undergång är förestående. Själva vår frimodighet kommer att bli ett bevis på detta för dem.
Vad vi skall förkunna
16, 17. Vad är vi inte ålagda att predika, och varför är det med rätta så?
16. Vi underrättas särskilt om vad vi skall predika. Själva den sak som vi skall predika bevisar, att vårt uppdrag att göra det härrör från en högre myndighet än den mänskliga. Följaktligen har av människor konstituerad myndighet eller religiös myndighet ingen verklig makt och rätt att förbjuda oss. Om det vore mänskliga filosofiska spekulationer av religiöst, socialt eller politiskt slag som vi gjorde propaganda för, då kunde några mänskliga myndigheter med rätta göra invändningar och vidta tillbörliga motåtgärder. Men i ett fritt och demokratiskt samhälle har emellertid till och med mänskliga filosofiska teorier, som inte verkar undergrävande på god moral eller tenderar till att omstörta den lagliga myndigheten, rätt att utbredas och vädja till olika människor. Men vi förkunnar och förfäktar ingen mänsklig filosofi och inte heller mänskliga traditioner.
17. I likhet med Jesus Kristus själv var aposteln Paulus en avgjord motståndare till människors religiösa traditioner, ty han visste, hur vilseledande det var att stå under dylika traditioners makt och inflytande. Om sig själv sade han: ”Paulus, apostel, icke från människor, ej heller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda ... Det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium, som har blivit förkunnat av mig, icke är någon människolära. Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. I haven ju hört, huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i judiskt väsende [eng. övers.: judarnas religion]: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds församling och ville utrota den, ja, att jag gick längre i judiskt väsende [judarnas religion] än många av mina samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders stadgar [eng. övers.: traditioner].” (Gal. 1:1, 11—14) Mänskliga filosofiska läror och människors religiösa traditioner har resulterat i en söndrad och förvirrad värld. De kan inte fylla människornas behov och bringa dem någon lättnad. Till sist lämnar de människorna desillusionerade och besvikna.
18, 19. Vad har vi i uppdrag att predika? Varav består det?
18. ”Ordet!” Det är vad vi är befallda att predika. Detta ord kommer genom inspiration från Gud och är att finna i bibelns heliga skrifter. Det var vad Paulus just hade förmanat Timoteus att fortsätta med att tro och rätta sitt liv efter, när han sade: ”Fortsätt i det som du har lärt och vartill du har hyst en fast tro, vetande av vilka du har lärt det och hur du från barndomen har varit förtrogen med de heliga skrifter, som kunna undervisa dig till frälsning genom tro på Kristus Jesus. All skrift är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till tuktan och till fostran i rättfärdighet, på det att Guds människa må bli fullständig, till allt gott verk skicklig.” (2 Tim. 3:14—17, Rev. stand. övers.) Då det var i sitt sista brev som Paulus skrev detta, bestod de heliga skrifter som då fanns tillgängliga för Timoteus av hela den bibel, som vi nu har, utom Johannes’ evangelieberättelse och hans tre brev samt Uppenbarelseboken och möjligen Judas’ brev. Men i dag inbegriper ”ordet” alla dessa. Det är den fullständiga bibeln. Gud har frambragt den, eftersom han har inspirerat den alltifrån Första Mosebok till och med Uppenbarelseboken. Ingen religiös organisation i kristenheten kan ta åt sig äran av dess tillkomst och göra anspråk på den såsom en religiös bok som tillhör dess samfund.
19. En predikare som är en verklig ”Guds människa” har inget bemyndigande från Gud, som han representerar, att predika människors filosofiska teorier, människors religiösa traditioner eller någonting annat än det av Gud inspirerade ordet. Gud smörjer inte människor med sin ande till att förkunna vad som är emot honom och hans inspirerade budskap. Han motsäger inte sig själv och kan inte förneka sig själv. Hans ord är ett och är i överensstämmelse med sig självt från början till slut. Det är den enda bok som innehåller ”den sunda läran” och gör en kristen skicklig till ett gott verk. När en person inviger sig åt Gud genom Kristus och får Guds ande förlänad åt sig och av Gud erhåller uppdraget att predika, kommer han att utsprida alla de sanningar som detta ord innehåller. Han kommer att kungöra att bibelns profetior nu går i uppfyllelse in i minsta detalj, vilket bevisar Bokens inspiration och att Jehovas konungadöme, som utövas av hans konungslige Son, är det bestående Herradömet över den nya världen och är det enda hoppet för hela människosläktet. Under denna fullkomliga och rättfärdiga världsregering kommer alla de döda människorna i gravarna att få möjlighet till evigt liv genom en uppståndelse till en renad och paradisisk jord.