Text med kommentar för varje dag

Söndag, 5 mars

Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, sakt mod. — Gal. 5:22, 23.

Hur kommer det att visa sig, att vi står under Guds andes inflytande och lever genom den? Jo, genom den frukt, som anden kommer att frambringa i vårt liv. Det kommer att bli en skörd av ting som står i diametral motsats till syndiga köttsliga gärningar. De som lever genom anden är fria att frambringa en så rik skörd, av dessa gudaktiga ting som de kan. Inte ens Mose lag förbjöd dessa ting. Vi frambringar andens frukt, inte därför att vi är under Mose lag, som förbjuder köttets gärningar, utan därför att vi älskar Gud och hans folk och Guds ande är en verksam kraft till rättfärdighet i våra liv. För att den mosaiska lagen med sin förbannelse skulle upphävas, fastnaglades den på det trä, varpå Jesus blev fastnaglad. Nu naglar vi, som han har köpt med sitt lösenoffer och som har Guds ande, i vår tur fast vårt kött vid en tortyrpåle, så att säga, för att dämpa och undertrycka dess lustar. VT 15/7 49

Måndag, 6 mars

De skola vara Guds och Kristi präster. — Upp. 20:6.

På den årliga försoningsdagen frambar översteprästen Aron offer först för sina egna synder och för dem som begåtts av hans hus. Därefter frambar han offer för de övriga israeliternas synder. (3 Mos. 16:11—17) Detta var en förebild av att de 144.000 lemmarna av Kristi kropp är de första som får mottaga de direkta välsignelserika verkningarna av Kristi lösenoffer, ja, redan nu under denna världens tid. De blir nu rättfärdiggjorda av tro och erhåller det privilegiet att framställa sig såsom levande offer åt Gud genom Kristus, till att lida och dö likt honom, för att de också må få en andlig uppståndelse, den ”första uppståndelsen”, och regera med honom på den himmelska tronen. Såsom översteprästen Aron med biträde av sina prästerliga söner frambar offer för Israel i allmänhet, så kommer då Kristi medpräster att förena sig med honom såsom överstepräst i att under hans tusenårsregering utdela de förmåner och välsignelser till mänskligheten som är en följd av hans lösenoffer. På intet annat sätt kommer människorna att bli i stånd till att vinna det eviga livets gåva, när de då blivit till fullo rättfärdiggjorda för ändlöst liv. VT 1/6 49

Tisdag, 7 mars

Jesus ... gav sig själv till lösen för alla. — 1 Tim. 2:5, 6.

Ändamålet med Jesu förödmjukelse allt intill en fruktansvärd död såsom människa var tvåfaldigt. Först av allt var syftet detta, att Gud Jehovas överhöghet skulle hävdas, hans som hade sänt Jesus till jorden; ty denne människoson skulle upphöja Jehova och skulle ansikte mot ansikte med döden förbli trogen mot hans universella suveränitet och skulle på det sättet bevisa sin rätt till konungavärdigheten i Guds kommande rike. Detta rike, som skulle hävda och upphöja Jehova Gud, var det allra viktigaste. För det andra skulle Guds Son komma till jorden och dö, för att han skulle åvägabringa ett lösenoffer för människosläktet, så att dess medlemmar kunde befrias från syndens fördömelse och tillfälle öppnas för dem att få evigt liv i den rättfärdiga nya världen. Genom att dö denna offerdöd upphörde han för evigt att leva som människa, ty han tog aldrig tillbaka det mänskliga liv, som han hade offrat såsom en lösen. Gud upphöjde honom genom att uppresa honom som ett härligt andeväsen. VT 15/11 49

Onsdag, 8 mars

Jehovas dag är nära. — Jes. 13:6.

Jehovas dag är den tid då människosläktet befrias. Den kommer såsom en dag av tillintetgörelse för dess fiender och förtryckare. Det är en tid då dessa Guds och mänsklighetens fiender måste jämra sig. Men för alla dem som längtar efter att rättfärdigheten skall triumfera kommer den dagen att bli härlig trots sin förskräcklighet. För dem är det en dag som de med stor åstundan väntar på. De som nu lär sig förstå denna Jehovas dags välsignade innebörd och betydelse beder innerligt om att den måtte komma. Alla goda och åtråvärda ting kommer denna dag att åvägabringa. Viktigast ibland dessa ting är det förhållandet, att Jehovas ställning som Gud och universums suverän kommer att hävdas och fastslås genom att den mäktiga organisation sopas bort som har behärskat denna onda värld och sökt bekämpa alla Jehovas goda åtgärder för att välsigna människosläktet. Emedan denna dag betyder att Jehova tar hämnd på den onda organisationen och all dess orättfärdighet, är den hans dag, Jehovas dag. VT 1/3 50

Torsdag, 9 mars

Frid och barmhärtighet vare över alla, som komma att följa denna regel, och över Guds sanna Israel. — Gal. 6:16, En amer. övers.

När endast en kvarleva av de naturliga judarna insåg profetians uppfyllelse i Jesus Kristus och mottog honom såsom Jehovas Messias, blev de goda nyheterna om frälsning förda till hedningarna för att bereda dem möjlighet att visa en tro på Gud lik Abrahams och bli Abrahams barn. Många trodde på Jehova och tog emot hans Messias, den uppståndne Jesus på Guds högra sida. Dessa blev rättfärdiggjorda för sin tro och blev smorda med Guds ande såsom hans andliga barn. På det sättet blev de en del av hans nya nation, hans Israel efter anden. Dessa troende hedningar var judar i invärtes måtto, och de höll fast vid Messias av Juda stam. De prisade Jehova, ty namnet Juda betyder lovprisning. Dessa på Jesus troende från både de naturliga judarnas och de oomskurna hedningarnas krets utgör det sanna Israel, som Jehova nu godtar. VT 15/12 49

Fredag, 10 mars

Men jag vill, att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud och att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. — 1 Kor. 11:3.

Paulus, aposteln som i Galaterna 3:28 tillkännager likställdhet för kvinnosläktet, visar här, att det på jorden finns vissa gränser för de tjänsteprivilegier som kvinnliga kristna kan få på sin lott. Detta var inget egenmäktigt maskulint domslut å hans sida. Genom inspiration kände han Jehovas vilja i denna sak, och han visade orsaken till de restriktioner som hans kristna systrar var föremål för. Han visade att det var kvinnans privilegium på jorden att ådagalägga underdånighet, undergivenhet och att göra detta, inte såsom en uppgift som irriterade och sårade henne, utan i en Kristuslik ande, och att änglarna i himmelen gav akt därpå. På grund av Jehovas teokrati råder en den högsta ledningens princip överallt i universum, och i överensstämmelse därmed måste alla skapelser lära sig underdånighet enligt den gudomliga eller teokratiska viljan. Detta är inte nedsättande för kvinnokönet, för mannen eller för Kristus. Endast Jehova kan vara utan något huvud över sig, ty han är den Högste. VT 1/9 49

Lördag, 11 mars

Jag vitt göra honom till min förstfödde, högre än jordens konungar. Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast. — Ps. 89:28, 29, v. 28 enl. eng. övers.

När Jesus bygger upp det andliga templet av levande stenar, fullgör han som den beständige arvingen till förbundet om Riket med David en viktig bestämmelse i detta förbund. Vilken Överstepräst och Konung! Han är Jehovas förstfödda skapelse. När Jehova på detta sätt högt upphöjde honom för hans storslagna trohet, uppfyllde Jehova de löften om godhet och nåd som förbundet med David innehöll i ovanstående löfte. Då han är högre än vem som helst av jordens konungar och än dem alla tillsammantagna, kan ingen av dem motstå honom, och han kommer att tillfoga dem ett förkrossande nederlag i striden vid Harmageddon. ”De skola giva sig i strid med Lammet ; men Lammet jämte de kallade och utvalda och trogna, som följa det, skall övervinna dem, ty Lammet är herrarnas herre och konungarnas konung.” (Upp. 17:14) Gud kommer att vara trogen sitt förbund om Riket och kommer att ge honom seger över sammanslutningen av fiendekonungar och nationer. VT 15/2 50

Söndag, 12 mars

Så skall det bliva en hjord och en herde. — Joh. 10:16.

Är du ett får i Kristi ”lilla hjord” av arvingar till Riket? Hys då inte några fördomar mot den stora skaran av ”andra får”, som han nu församlar till evigt liv på jorden i den rättfärdiga nya världen. Han har dött också för dessa unga får. Ha medkänsla med dem. Visa på ett aktivt sätt ditt intresse för att de skall få liv. En herde väntar inte sysslolöst vid fårfållan på att det förlorade fåret självt skall finna vägen tillbaka dit. Nej, en kärleksfull herde går ut och letar reda på det och för det tillbaka till fållan. Visa samma kärleksfulla godhet. Gå ut till folket med budskapet om Riket. Sitt inte overksam och njut av frälsningsanordningarna för egen del och vänta på att de ”andra fåren” skall finna vägen till dig. Lämna ditt eget hems ro och bekvämlighet och sök reda på dessa ”andra får” av en god vilja. Visa den gudaktiga barm härtighetsegenskapen mot andra. VT 1/10 49

Måndag, 13 mars

Därför plägar man säga: ”En väldig jägare inför Jehova såsom Nimrod.” — 1 Mos. 10:9.

Nimrod, Noas sonsonsson försökte pracka på folket inom sitt maktområde en efterhärmad teokrati. Han inte endast gjorde sig till kung, utan upphöjde sig till en gud, som folket skulle hoppas och lita på i fråga om beskydd, i stället för Jehova. Härigenom gjorde Nimrod statens politiske härskare till en gud och gjorde en teokrati av staten. Detta innebar, att om hans undersåtar var olydiga mot statens politiska överhuvud, så var det detsamma som att vara olydig mot guden. Egyptens faraoner gav likaså ett teokratiskt utseende åt den politiska staten genom att framställa sig som gudar och kräva, att egyptierna skulle tillbedja dem såsom sådana. Därpå gav de romerska kejsarna en teokratisk anstrykning åt imperiets regering genom att låta sig förklaras för gudar, inte endast efter döden, utan redan under sin livstid. Genom att förklara kejsaren för en gud, gjorde de som befrämjade tillbedjan av kejsaren staten eller regeringen till ett gudsvälde eller en teokrati. VT 1/8 49

Tisdag, 14 mars

Jag har också kallat mina mäktiga för min vrede, ja, dem som fröjda sig i min höghet. .-— Jes. 13:3, eng. övers.

Gud, den Allsmäktige, kan lita på dessa trupper som han har ställt under sin regerande Konungs, Jesu Kristi, anförarskap. De är utan tvivel de änglar, eller inbegriper de änglar, som stred för Riket i striden i himmelen omedelbart efter det att Riket blivit fött år 1914. (Upp. 12:1—13) Vare sig ett tredje världskrig kommer eller inte, så är dock en sak absolut säker: striden om universum, Harmageddonslaget, ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, väntar denna världen. I den kommer hans vrede helt och fullt till uttryck mot djävulens organisation med dess osynliga och synliga delar. (Upp. 16:14—16) Gud, den Allsmäktige, har kallat sina mäktiga änglar under Jesus Kristus till att ta del i att ge luft åt hans vrede. De fröjdar sig i hans universella suveränitet, som utövas genom hans rike. De är hans ”stolta skara, som jublar”, stolta över att vara på hans sida och jublande över att tjäna i hans himmelska här. — 13:3, Amer. stand. övers. VT 1/3 50

Onsdag, 15 mars

Då måste han ofta hava lidit sedan grundläggningen av världen [kosmos], men nu har han en enda gång vid änden [syntéleia] av världen [aiónes; tingens ordning eller system] framträtt för att genom offret av sig själv utplåna synden. — Hebr. 9:26, eng. övers.

När Jesus frambar sig själv som ett offer åt Gud, medförde detta verkligen ett samfällt slut på de system av saker och ting som hade verkat i förhållande till den judiska nationen till året 33 e. Kr. Det medförde att djuroffer inte längre var välbehagliga i Guds ögon. Det gjorde slut på det gamla lagförbundet, som Gud hade ingått med Israel. Det bragte det system av profetiska förebilder och skuggor till ett slut, som hade utförts bland israeliterna och deras förfäder. Nu trädde ett nytt förbund i kraft mellan Gud och ett nytt Israel, ett andligt Israel, och på denna nya nation började de forntida förebilderna och skuggorna att gå i uppfyllelse. Detta system av judisk tillbedjan och gemenskap med Gud upphörde fullständigt när Jerusalem förstördes omkring fyrtio år senare. Det fanns inte längre något materiellt tempel i den en gång heliga staden.

Torsdag, 16 mars

Även om jag (för att säga någon skrytsamt) offrar min kropp, men är utan kärlek, så är jag icke fördenskull det minsta bättre. — 1 Kor. 13:3, Twentieth Century N. T.

En man skulle kunna göra sig av med alla sina ägodelar för att därigenom kunna ge föda åt de fattiga och ändå vara ovillig att ge ut sig själv för att tjäna Gud och medverka till Hans skapelsers frälsning. Att ställa sitt eget jag till förfogande kan därför representera ett större offer av en själv än att endast avstå från allt vad man har till välgörenhet. Men också här kan frånvaron av kärlek göra självöverlåtelsen värdelös i Guds ögon. En självupptagen person kanske eftersträvar martyrskap. Han kanske drömmer om att göra sig känd och ihågkommen i historien. Ett sådant handlingssätt skulle varken vara kärleksfullt eller Kristuslikt. Jesus Kristus överlämnade sig villigt, utan att knota, likt ett får, men vi finner honom aldrig skryta över det. Han riktade visserligen gång på gång uppmärksamheten på sitt offer, men aldrig för att skryta. Det var för att visa människorna den enda väg, på vilken man kan vinna frälsning. Han älskade Gud och hade sin lust i att göra hans vilja.

Fredag, 17 mars

Ty Jehova vill förbarma sig över Jakob och vill ännu en gång utvälja Israel och sätta dem i deras eget land. — Jes. 14:1, Amer. stand. övers.

Under det första världskriget blev de andliga israeliterna uppryckta ur sin egen miljö, i det att de med våld fördes bort från den plats i Jehovas tjänst som han givit dem och under denna världens fientliga organisation avhölls från att tillbedja och tjäna honom. Men se på Jehovas vittnen i dag! Förvisso måste han ha visat barmhärtighet mot det andliga Israel, det andliga Jakob, ty sedan det första världskrigets slut i november 1918 tjänar honom denna smorda kvarleva fritt och frimodigt, öppet och oförtäckt, hela världen runt. De befinner sig nu åter ”i sitt eget land”, ”i Jehovas land”, ty de är åter organiserade som hans folk, på ett starkare sätt än någonsin tillförne. De är åter aktiva i tjänst som hans vittnen och tillbedjare. De är de som får befallning att stämma upp smädesången över eller mot Satan, konungen i det motbildliga Babylon.

Lördag, 18 mars

Evigt liv, vilket Gud, som aldrig ljuger, lovade för tidsåldrar sedan och när tiden var inne uppenbarade i sitt ord genom predikan. — Tit. 1:2, 3, Rev. stand. övers.

Vi, som genom att själva läsa och studera bibeln eller genom att höra den läsas är förtrogna med vad som står i den, måste bekantgöra dess innehåll för andra. Ordet blev nedskrivet, inte för att det skulle stå där stillatigande på den tryckta bokens blad, utan för att det skulle förkunnas och göras förståeligt för åhörarna. På det sättet är det hoppet om evigt liv under Guds rike ingjutes i människornas hjärtan. Fördenskull gör Gud mera än endast tillhandahåller det skrivna ordet för läsning och studium. Han bringar också människor i beröring med det och lagar så att de får upplysning om vad som står i det. När de då fäster avseende vid det och överlämnar sig åt honom genom Jesu Kristi förmedling, låter han sin ande komma över dem och sänder ut dem till att vara hans ords predikare. VT 15/1 50

Söndag, 19 mars

Ty jag gör icke Guds budskap till en handelsvara, som de flesta göra, utan ... jag förkunnar hans budskap i förening med Kristus. — 2 Kor. 2:17, En amer. övers.

Varken Sällskapet Vakttornet eller Jehovas vittnen är ”bokförsäljare”. Vad vittnena erbjuder folken på olika språk är tryckta predikningar, undervisning i bibeln. Efter att ha talat personligen med människorna och väckt deras intresse för bibelstudium lämnar de litteratur hos dem för enskilt studium. Om den person som på detta sätt får hjälp och gagn önskar lämna ett bidrag till täckandet av kostnaden för tryckning och spridning, så får han göra det, och de flesta gör det. Emellertid lämnas varje år millioner broschyrer till de människor, som gärna vill läsa men som vid det tillfället inte känner sig i stånd till att lämna ett litet bidrag. Ingen av de tusentals Jehovas vittnen, som går från dörr till dörr, får någonsin någon avlöning för att de utför arbetet med att predika. De utför sitt arbete därför att de är invigda till att befrämja sann tillbedjan av Gud och till att avge ett vittnesbörd om hans rike. VT 1/2 49

Måndag, 20 mars

Hedningarna åter hava fått prisa [eng. övers.: och på det att hedningarna måtte få prisa] Gud. Så är ock skrivet: ... Men hoppets Gud uppfylle eder med all glädje och frid i tron. — Rom. 15:9—13.

Låt oss se på Paulus’ framställning i Romarna 15:7—13. I denna, som omfattar bara 7 verser, har han gjort 4 citat, nämligen från 5 Moseboken 32:43 och Jesaja 11:1, 10 och Psalm 18:50 och Psalm 117:1. Alltså citerade han liksom Jesus från lagen och profeterna och psalmerna. Dessa 4 texter från 3 olika delar av bibeln överensstämmer alla i att förutsäga, att de goda nyheterna om Guds rike skulle gå ut till alla folk, när hans därför bestämda tid vore inne. Fastän dessa 4 citat är från 3 olika delar av bibeln, har de alla ett gemensamt nyckelord. Det är ordet hedningar, som åsyftar icke-judiska folk. Några verser längre fram, i Romarna 15:21, gör Paulus ett annat passande citat beträffande ämnet hedningarna. På detta sätt lärde han oss genom sin inspirerade metod att inrikta studiet på ett visst ämne och visade, hur man skall hänvisa till Skriften och anföra citat för att fastslå, inte våra eller någon människas läror, utan Guds. VT 15/6 49

Tisdag, 21 mars

Kärleken ... söker icke sitt. — 1 Kor. 13:4, 5.

Om kärleken är osjälvisk, söker den inte alltid eller endast sitt eget bästa, utan söker också andras välfärd och uppbyggelse. Den önskar att andra skall vinna livet som lön och nu få åtnjuta de andliga välsignelser såväl som de materiella goda ting som Gud i dag förlänar ät dem som tjänar honom. Alltså söker kärleken efter fördelar inte bara åt sig själv utan jämväl åt sin nästa. Om var och en tillämpar detta på sig själv, sak samma var han är, arbetar eller deltar i en kristen grupps förehavanden, så kommer han att i detta hänseende visa kärlek. Han kommer att vara lycklig och kommer att njuta mer av livet. Denna kärlek som han ådagalägger kommer att finna gensvar hos andra, genom att de visar samma egenskap mot honom. Han kommer inte att själviskt yrka på sina rättigheter eller hålla fast vid sitt eget sätt att se och handla. Kärleken kan skjuta de rättigheter åt sidan, som är medgivna tack vare vissa regler och bestämmelser, för att visa godhet och välvilja eller för att göra det lätt för en vänskap att bestå.

Onsdag, 22 mars

När han säger ”ett nytt förbund”, har han därmed givit till känna, att det förra är föråldrat. — Hebr. 8:13.

Abrahams säd, Kristus Jesus, är den större Mose. Han blir medlare för det nya förbundet genom att offra sig själv för att åvägabringa ”mitt blod, det nya förbundets”. Det nya förbundet intar det gamla lagförbundets plats. Alltså är det nya förbundet inte någon fortsättning av det gamla, ty det gamla försvann fullständigt med Jesu död, och det blev inte medlet till att välsigna hela människosläktet, alldeles såsom Hagar med sin gosse, Ismael, inte blev medlet till att framskaffa Abrahams rätte arvinge. Det nya är inte något bihang till det gamla. Det är en helt och hållet ny anordning. Därför har det en ny medlare, annorlunda beskaffad än Mose, ehuru visad i en profetisk skuggbild genom denne. Det har ett nytt offer, som ger det gällande kraft. Det har ett nytt prästadöme och en ny anordning för Guds tillbedjan och tjänst, och det har nya och bättre löften. Det blev tillagt till det abrahamitiska löftet. VT 15/3 49

Torsdag, 23 mars

Trösta, o trösta mitt folk, säger eder Gud; tala till Jerusalems hjärta och ropa till det, att dess tid av träldom är slut. — Jes. 40:1, 2, En amer. övers.

Hur var det möjligt att trösta Guds fångna folk med att det skulle få återvända från Babylon till sitt hemland? Hur skulle de komma tillbaka till sitt älskade land och till den plats där den heliga konungastaden Jerusalem hade stått? Jo, på den väg som deras Gud, som kunde göra under, skulle bereda och som antingen skulle gå direkt genom öknen eller omkring den. Huvudsaken var att han skulle gå framför dem såsom deras anförare. Han skulle också fungera såsom deras eftertrupp. Att ett helt folk skulle bli återfört till den jord, varur det sjuttio år tidigare hade ryckts upp med rötterna, detta skulle bli det mirakel som på den tiden skulle vittna om Jehovas frälsande makt såsom den ende levande Guden. Hur omöjligt det än kunde se ut, skulle han öppna en väg för dem att komma tillbaka, eftersom han hade förutsagt det. Att hans utvalda folk i forntiden fördes tillbaka till sitt land var en profetisk skuggbild på de andliga israeliternas återställelse sedan 1918 e. Kr. till hans organisation. VT 1/7 49

Fredag, 24 mars

Dina smädares smädelser hava fallit över mig. — Ps. 69:10, Amer. stand. övers.

Jehova Gud har villigt burit alla de bördor som människosläktet, försvagat genom ofullkomlighet och synd, har vållat honom. Starkast av de starka, som han är, är han väl i stånd till att bära dem, men det har inneburit att han måst utöva ett exempellöst tålamod, oförliknelig barmhärtighet och en underbar förmåga att uthärda alla slag av falska anklagelser, speord och smädelser, som krävt det största mått av självbehärskning å hans sida. Alla dessa bördor, som han inte själv har åstadkommit, har han frivilligt burit av ett kärleksfullt motiv, nämligen viljan att bereda ett varaktigt gott åt sina mänskliga skapelser. Om hans Son, som han lovade att sända såsom en befriare åt människosläktet, var det förutsagt, att han inte skulle behaga sig själv, utan skulle ta på sig bördan och dela den med Gud, sin Fäder. Han ville inte öka smälekens börda utan i stället ha del i att bära den, han efterliknade Jehova genom att bära smälek. VT 15/7 49