Brev

”Om att plågas i evigheters evigheter”

Den 8 oktober 1949.

Käre Vän!

Härmed svar på Edert brev av den 25 september.

Uppriktigt sagt är vi förvånade över att Ni, då Ni försöker finna stöd för läran om evig helveteseld och plåga för mänskliga själar, vänder Er till en bok som talar i symboler eller tecken och inte till något enkelt, bokstavligt ställe i Skriften. Har Ni aldrig lagt märke till att inledningen till Uppenbarelseboken lyder så här: ”Jesu Kristi uppenbarelse, vilken Gud gav honom för att för sina tjänare utpeka de ting, som nödvändigt måste komma att ske med hast, och han visade dem genom tecken, i det han sände dessa genom sin budbärare, för sin tjänare Johannes.” (Upp. 1:1, 2, Rotherhams översättning) Så ”betecknade” (eng. övers, och äldre sv. övers.) Gud genom Kristus eller uppenbarade genom tecken och symboler sitt budskap till Johannes. Därför förkunnar Uppenbarelseboken 20:10 en sanning genom tecken eller symboler, och ett av dessa tecken eller en av dessa symboler är den ”sjö av eld och svavel” som omtalas där. Har Ni någonsin lagt märke till vad ”sjön” symboliserar? Uppenbarelseboken 20:14 talar om detta för Er tydligt och klart: ”Och döden och dödsriket [Amer. stand. övers, och Sv. Fribapt. övers.: Hades] blevo kastade i den brinnande sjön, detta, den brinnande sjön, är den andra döden.” Och att sjön representerar evig död eller förintelse och inte ett levande tillstånd visas av nästa vers, som säger: ”Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön.” (Upp. 20:15) För att han inte befanns värdig att leva, blev han kastad i den brinnande sjön eller eldsjön, dvs. det evigtvarande dödstillståndet, vilket är en död som är olik den som Adam drog över vårt släkte.

Alldeles såsom ”sjön” är en symbol i Uppenbarelseboken 20:10, så är ”vilddjuret” en symbol och inte ett bokstavligt begrepp. Ni tror inte att det uttrycket avser ett bokstavligt vilddjur, eller hur? Alldeles som djävulen inte är en bokstavlig drake och inte heller den ”falske profeten” är en bokstavlig människa, utan bevisar sig vara en organisation. Angående Uppenbarelseboken 20:10 säger vår år 1930 utgivna bok med titeln ”Ljus” (på svenska år 1931) i Andra boken, sid. 219, paragraf 2 (i den svenska upplagan sid. 221, överst på sidan): ”Som vi redan sett i Uppenbarelseboken 14:10 och kommentarerna därtill, är allt fängsligt förvar en plåga, så länge det varar, och eftersom ’vilddjuret och den falske profeten’ och Satan aldrig skola släppas ut ur tillintetgörelsens fängelse, skildras deras tillstånd symboliskt med orden: ’De skola plågas dag och natt i evigheternas evigheter.’ När folk i forna tider sutto i fängelse och följaktligen plågades, kunde de bli lössläppta på vissa villkor Det finns ingenting som någonsin skulle kunna åstadkomma, att Satan eller ’vilddjuret och den falske profeten’ bli lössläppta. Denna ’sjö av eld och svavel’ betecknar ett utplånande, från vilket ingen återvändo gives.” Den här omnämnda boken Ljus, i två delar, behandlar hela Uppenbarelseboken, kapitel för kapitel och vers för vers. Matteus 18:34 talar om fångvaktare som ”plågare”. — Amer. stand. övers, (liksom eng. övers, och Sv. Fribapt. övers.).

Uppenbarelseboken 14:9, 10 säger: ”Om någon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess märke på sin panna eller på sin hand, så skall ock han få dricka av Guds vredesvin, det som är iskänkt i hans vredes kalk, obemängt; och han skall bliva plågad med eld och svavel i heliga änglars och i Lammets åsyn.”

Nåväl, Herr ---, Ni tror nog inte, att vilddjuret, dess bild, märket på pannan och märket på handen och vinet och kalken och Lammet är bokstavliga ting, eller hur? Om Ni tar elden och svavlet bokstavliga, då måste Ni också taga dessa andra ting bokstavligt. Om Ni säger att dessa andra ting inte är bokstavliga, varför vidhåller Ni då att elden och svavlet är bokstavliga? Uppenbarelseboken 20:14, 15 visar att elden och svavlet inte är bokstavliga, utan symboliska. Att den som tillbeder vilddjuret och dess bild blir straffad med eld och svavel, varifrån röken stiger upp i evigheters evigheter, betyder därför att denne falske tillbedjare blir kastad i den symboliska sjön, där denna symboliska eld och detta symboliska svavel finns. Med andra ord, att han blir kastad i den andra döden. Det är en död för evigheternas evigheter, ty den symboliska elden med dess svavel blir aldrig släckt för dem som kastas däri.

De som blir kastade i denna symboliska sjö förblir inte vid liv, utan dör för evigt utan hopp om uppståndelse. Uppenbarelseboken 19:20 säger inte att vilddjuret och den falske profeten förblev vid liv efter det att de hade blivit kastade ”i eldsjön, som brann med svavel”. Vad beträffar Gehenna, avstjälpningsplatsen utanför Jerusalem, där stadens avfall brändes, så kastades döda djurs kroppar dit för att förtäras och förintas, men i fråga om vilddjuret och den falske profeten kastas de i den symboliska sjön av eld och svavel, medan de ännu är vid liv eller i full gång varande företeelser. Kristus gör plötsligt och tvärt slut på deras tillvaro.

Ja, vi tror att Ni inte för ett ögonblick skulle vilja plåga ett oskäligt djur. Hur skulle Gud då kunna vilja plåga skapelser som är danade till hans avbild och likhet och plåga dem på ett så djävulskt sätt i evigheters evigheter, då hans Son Jesus Kristus säger: ”Ären I icke av mycket mera värde än de?” — Matt. 6:26, Amer. stand. övers.

Och så, Herr, försök inte vederlägga bibelns bokstavliga sanningar med symboliska uttalanden, som kristenhetens präster och predikanter har förvanskat till att betyda något annat än de verkligen gör. Försök inte få bibeln att motsäga sig själv genom att Ni gör på det sättet. Det återstår nu för Er att vederlägga alla de bokstavliga uttalanden i bibeln, som vi har framlagt för Er i våra på bibeln grundade böcker, vilka bevisar att människosjälen inte är odödlig, utan dör, och alltså inte kan plågas i evighet, sedan vår mänskliga kropp har blivit upplöst.

I sanningens intresse förblir vi Edra vänner

Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap