Text med kommentar för varje dag

Torsdag, 7 december

Herre Gud, du Allsmäktige, ... du har tagit i besittning din stora makt och börjat regera. Nationerna vredgades, men din vrede har nu kommit. — Upp. 11:17, 18, Rev. stand. övers.

Upprättandet av Guds rike i hans Messias’ händer innebär att en ny värld är nära. Att en ny universell regering grundas, Guds rike med Kristus Jesus såsom regent, är det förnämsta villkoret för att en ny värld skall kunna införas. Det är orsaken till att vid den tid då den upprättas detta rop skallar: ”Väldet över världen har blivit vår Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i evigheternas evigheter.” (11:15) Själva det förhållandet, att nationernas vredesutbrott inträffar, då den gudomliga regeringen över jorden upprättas, utgör en del av det begärda tecknet. Det inträffade genast vid slutet av det hedniska väldet över hela jorden, vilket hade varat utan avbrott under de föregående 2.520 åren. Detta förhållande visar att deras vrede är ett vittnesbörd om att världens ände har kommit och att Människosonens närvaro i konungslig makt har börjat. VT 15/11 49

Fredag, 8 december

Ty såsom Fadern uppväcker de döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande. — Joh. 5:21.

Vid människosläktets uppståndelse kommer Kristus Jesus inte att skapa några nya människor, varigenom han skulle bryta sin stora vilodag sedan Adams skapelse. Nej, utan han kommer att åter frambringa de själar som har dött och för vilka Kristus har åvägabragt en lösen. Han kommer att lyfta upp dem ur dödens avgrund utan att bryta sin stora, 7.000 år långa sabbatsdag, alldeles såsom hans lag till judarna gjorde det fullständigt tillbörligt att visa barmhärtighet och lyfta upp ett djur, som hade fallit i en grop på sabbaten. (Matt. 12:11, 12) Då ju de döda är livlösa och omedvetna, så följer därav, att det som de tänkte i dödsögonblicket eller deras sista medvetna iakttagelse eller yttrande kommer att ansluta sig till deras första tanke vid uppvaknandet ur döden. Så kommer de att känna igen sig själva och erinra sig sin gångna levnad. De skall komma fram ur gravarna, åminnelseplatserna, vars invånare kommer att bli ihågkomna av Gud och hans Son. VT 15/8 49

Lördag, 9 december

Ty Jehova skall draga ut och strida mot de folken, såsom han stridde förr på drabbningens dag. — Sak. 14:3.

De forntida fall av teokratisk krigföring då Jehova ”stridde förr på drabbningens dag”, var profetiska förebilder på hur han kommer att utkämpa den universella striden vid Harmageddon mot alla denna jordens nationer i denna ändens tid för världen. Han är inte ett hopp för någon av dessa nationer, ty de förlitar sig på sin militära styrka och sina politiska allianser, och de vänder dessa sina resurser emot Jehova Gud och hans rike. Men de människor i våra dagar, som verkligen känner Guds, den Högstes, namn och förtröstar på det, de väntar på att han skall uppfylla ovanstående profetia om Harmageddon. Där kommer Kristus Jesus att vara hans pålitlige kämpe. Må alla människor av en god vilja veta, att i denna ”atomålder”, i denna den mest militariserade perioden i hela den mänskliga historien, är Jehova, jämte hans Son och kämpe, Kristus Jesus, det enda hoppet om verkligt försvar, verklig seger, befrielse och frihet. VT 1/8 49

Söndag, 10 december

Predika Kristus ... av god vilja ... av kärlek. — Fil. 1:15—17.

Den ofantliga mängd arbete, som det innebär att evangelium om Guds rike skall predikas intill jordens ändar, utföres inte med någon politisk strävan i sinnet, och inte heller försöker Jehovas vittnen påverka regeringarnas politik. De har inga representanter som springer i trapporna hos de styrande i de olika ländernas huvudstäder för att söka fördelar; de försöker inte grunda någon religiös orden, och inte är deras verksamhet förbunden med någon som helst ekonomisk vinning för någon individ. Var och en som iakttar Jehovas vittnen i något av de länder, för vilka rapport återfinnes i Årsboken, har säkert klart för sig, att de inte har del i något av dessa strävanden. De har en enda sak att göra, och det är att predika budskapet om Guds rike. Kristus Jesus påbjöd, att ”detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen till ett vittnesbörd”, till dess änden kommer; och det försöker Jehovas vittnen alldeles avgjort att göra såsom sändebud i de 96 länder, som de insända rapporterna gäller. VT 1/2 49

Måndag, 11 december

Se, jag vill uppväcka mot dem mederna, som akta silver för intet och icke fråga efter guld. — Jes. 13:17.

Rika människor och förmögna organisationer i denna babyloniska värld skall inte tro att de kommer att kunna muta Jehovas härskaror och köpa sig fria från förintelse i Harmageddonslaget. Detta slag kommer inte att utkämpas för att göra Jehovas härskaror rika i materiellt och finansiellt avseende. Suveräniteten över universum är den fråga som det gäller. Av en osjälvisk orsak, dvs. för att hävda hans universella suveränitet och oförvitliga namn, kommer han och hans Konung, Jesus Kristus, att utkämpa denna strid. Inte silver! Inte guld! Men önskan att undanröja denna hädiska världsorganisation, som har smädat Jehovas namn och ställt sig i vägen för hans universella suveränitet, är det som driver Jehovas härskaror, de motbildliga mederna, till att riva ner denna babyloniska organisation. Endast Jehovas folk skonas. VT 1/3 50

Tisdag, 12 december

Han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord. — 2 Kor. 12:4.

Vad Paulus såg var det himmelska Sion, Guds universella organisation, i dess härlighet, i ett Eden-liknande tillstånd, som hade börjat på Paulus’ tid. Detta Sion frambringar Abrahams utlovade säd, i vilken alla nationer skall bli välsignade. År 1914 frambragte Sion säden såsom den regerande Konungen i aktiv härskarmakt. (Upp. 12:1—5) År 1919 befriade Jehova Gud Sions barn från deras fångna tillstånd, återställde dem till att fritt och utan fruktan tjäna honom såsom hans vittnen. Han uppenbarade också för dem de underbara sanningarna om hans rike, som upprättats år 1914. Som ett resultat härav har dessa Sions andliga barn, allteftersom åren gått, nått ett tillstånd av större och större blomstring och välgång. Jehovas teokratiska organisation har sålunda kommit i ett paradisiskt tillstånd vad beträffar skönhet och välgång. En skönhet och en välgång som är större än den, som kännetecknade den kristna församlingen i det första århundradet, har förlänats den. VT 15/10 49

Onsdag, 13 december

Och djävulen, som förvillade dem, bliver kastad i samma sjö av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade blivit kastade; och de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter. — Upp. 20:10.

Detta betyder att Satan, djävulen, och hans demoner blir fullständigt tillintetgjorda, liksom ”vilddjuret” och den ”falske profeten” blivit, ty sjön av eld och svavel är en symbol av den andra döden. Den svarar mot Gehenna, vari, enligt Jesu ord, Gud, den Allsmäktige, kan ”förgöra både själ och kropp”. (Matt. 10:28) I de tider bibeln talar om kallades fångvaktare för ”plågare”. (Matt. 18:34) Att Satan i evigheternas evigheter blir plågad tillika med ”vilddjuret” och den ”falske profeten” i sjön av eld och svavel betyder att fångvaktarna aldrig kommer att befria honom ur detta tillstånd av tillintetgörelse. Han lider den ”andra döden”, som tillfogas honom av Kristus Jesus. (Hebr. 2:14) Sålunda verkställes slutgiltigt domen över de onda änglarna, och Kristi kropps lemmar har del med honom i detta domsverk. — 2 Kor. 6:3. VT 1/6 49

Torsdag, 14 december

Du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift intill ändens tid; många komma att rannsaka den, och insikten skall så växa till. — Dan. 12:4.

Den forntida grekiska översättningen lyder: ”Daniel, slut till orden och försegla boken till tiden för änden [syntéleia], till dess många bli undervisade och kunskapen förökas.” (Bagsters översättning) Om många skall bli undervisade och deras kunskap skall förökas, så måste boken med Daniels profetia öppnas och dess försegling brytas och orden däri upplåtas, och detta måste äga rum under den period som utgör ”änden” eller fullbordan [syntéleia] och som började år 1914. Konungen Kristus Jesus är närvarande såsom Jehovas store Lärare, som undervisar ”dina landsmän” eller ”ditt folks barn” (eng. övers.), ty Daniels folk är Jehovas folk. När de lyder Konungens befallning om att predika evangelium om Riket inom alla nationer, innan slutet, telos, kommer över detta gamla system, denna gamla tingens ordning, då breder både kunskap och insikt ut sig mer och mer till alla människor av en god vilja överallt. VT 1/4 50

Fredag, 15 december

Anställen ett blodbad på hans söner för deras fäders missgärning. De få ej stå upp och besitta jorden och fylla jordkretsens yta med städer. — Jes. 14:21.

I Edens lustgård tillkännagav Gud, att han skulle sätta fiendskap mellan sin kvinna och ormen och mellan hennes säd och ormens säd. (1 Mos. 3:15) Och inget bättre slut än det som ormen får väntar hans säd, den avföda som det större Babylons konung har frambragt. Med tanke på denna Satans organisations säd och ”gyllene stad” slutar den inspirerade smädesången med ovanstående ord. Denna ”gyllene stad” och dess underordnade organisationer kommer aldrig att bli återupprättade på jorden. De som utgör Satans säd och som har vidmakthållit dem och hållit dem i verksamhet kommer alla att bli dräpta och bli ur stånd att fortsätta de traditioner och sedvänjor som stammar från deras fader, Satan, och deras föregångare i hans tjänst. De kommer aldrig att omnämnas med någon ära eller heder i den rättfärdiga nya världen! VT 15/3 50

Lördag, 16 december

Kärleken ... tror allting. — 1 Kor. 13:4, 7.

Gör kärleken oss lättrogna, så att vi godtar allt vad alla säger? Nej, men den kommer oss att godtaga sanningen, även om den låter märkvärdigare än dikten eller om hela den icke troende världen gör narr av den. Att hålla för sant innebär att ha tro, och tro är en frukt av Guds ande. Därför håller kärleken allt vad Gud säger i sitt ord för sant, tror det, även om vi kanske inte är i stånd till att fatta det och det låter omöjligt, emedan vi för närvarande inte känner alla de verkliga förhållandena och inte har någon vetenskaplig förklaring till allt. Kärleken prövar andarna eller de inspirerade uttalandena, och dem som är i harmoni med Gud tror den, därför att de är i harmoni med hans ord. Om den inte trodde allting i detta ord, skulle den inte bruka det såsom den yttersta auktoriteten, när det gäller att avgöra vad som är sanning. Likaså vill vi i denna tid i kärlek och med all villighet tro allt som kommer till oss genom Jehovas teokratiska organisation och som är grundat på hans sanningsord. VT 1/5 50

Söndag, 17 december

Predika ordet, var enträgen. — 2 Tim. 4:2, Rev. stand. övers.

Gud behöver i sanning uppresa predikare. Han har gjort det genom att resa upp sina vittnen, över vilka han har låtit sin ande komma. Han har beslutat att människorna skall få höra; och må sedan vem som vill ägna uppmärksamhet däråt. Därför ljuder hans befallning nu med makt i hans vittnens öron och överröstar denna världens falska ledares vrål och larm: ”Predika ordet!” Vi har Guds uppenbarade ord att predika med. Nu är det vår sak att lyda den gudomliga befallningen. Vare sig vi är officiella tjänare i en församling, liksom Timoteus, eller inte, ges oss genom aposteln uppdraget att predika i Guds och Kristi åsyn. I betraktande av Kristi framträdande och hans rike uppfordras vi till att utföra uppdraget. Guds rike med Kristus som regent är den främsta läran i det heliga ordet, och att förkunna detta ord betyder nu att förkunna Riket. Låt nu detta vädja till oss med förunderlig kraft. VT 15/1 50

Måndag 18 december

Det är Guds ära att fördölja en sak, men konungars ära att utforska en sak. — Ords. 25:2.

När Jesus var på jorden upplät han för lärjungarnas förstånd många ting som fanns fördolda i bibeln till Guds ära. Därigenom uppfyllde han troget den utsaga om Guds godkände Konungs ärofulla handlingssätt, som stod att läsa i Ordspråksboken 25:2, som här återgivits. Ingen annan skapelse kunde utforska djupheterna i Guds skrivna ord bättre än Jesus Kristus. Ingen kunde citera Skriften bättre än Jesus eller med större exakthet i tillämpningen. Oaktat han var Guds Son och smord till att vara Konung och alltså kunde tala med myndighet, sköt han dock inte Guds skrivna ord åt sidan såsom varande av föga betydelse eller av medelmåttigt värde. Trots att Jesus var den han var, eller snarare därför att han var den han var, fann han det nödvändigt att bevisa sina påståenden med Guds upptecknade ord. Hans lärjungar trodde på detta ord. Till och med Jesus måste i sin framställning överensstämma med vad som var skrivet. VT 15/6 49

Tisdag, 19 december

Han sitter över jordens rund, så högt att dess inbyggare te sig såsom gräshoppor. — Jes. 40:22, Moffatt.

Utan att känna någon personlig förlägenhet eller förvirring håller Jehovas vittnen frimodigt på med att kungöra, vem Gud är. Tiden är inne för människor och nationer att lägga märke till vem han är. När människan ser naturens synliga under, borde hennes enkla förstånd säga henne, att den suveräne Skaparen av alla dessa ting är den sanne Guden, som befinner sig så högt över hela den synliga skapelsen, att nationerna är lika gräshoppssvärmar och inte kan se honom. Det är nu hans fastställda tid, då hans rike genom Kristus skall styra jorden. Han har låtit de hedniska nationerna ha ”sju tider” av välde över jorden från 607 f. Kr. till 1914 e. Kr. Detta var inte någonting som de i sig själva ägde rätt till, utan det berodde på att han tillstadde dem att härska och tolererade dem till dess tiden kom för honom att införa sitt eget rättmätiga teokratiska herradöme. Endast genom att nationerna förintas i Harmageddonslaget kommer den frågan att avgöras, vem som är Gud och som i kraft av rätt är Suverän över alla. VT 1/7 49

Onsdag, 20 december

Jag skall av dig göra en stor nation; ... och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.— 1 Mos. 12:2, 3, eng. övers.

Ingen nation, som inte leder sitt ursprung från Abraham, antingen i köttslig mening eller i andlig mening, skulle kunna vara den nation, genom vilken Gud, den större Abraham, välsignar alla jordens släkter. Denna nation måste inte endast komma från Abraham utan också genom hans son Isak och genom Isaks son Jakob. I Första Moseboken 35:10, 11 pekade Gud fram emot en dynasti av konungar, som skulle komma från Jakob och skulle kulminera i den store messianske Konungen, Jesus Kristus. Detta var den Konung som Jakob menade, när han låg på sin dödsbädd i Egypten och välsignade sina tolv söner och sade till Juda, sin fjärde son: ”Ett ungt lejon är Juda ... Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven från hans fötter, till dess Silo kommer och folken bliva honom hörsamma.” (1 Mos. 49:9, 10) Denna förutsägelse om Silo, vilken den konungsliga spiran skulle tillfalla, angav att denne måste vara hoppet för nationernas folk. VT 1/8 49

Måndag, 21 december

När sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat? — Matt. 25:37.

I liknelsen gör ”fåren” denna fråga endast för att ange att de inte såg och inte kunde se Konungen under hans härliga parousía och att de därför inte kunde göra dessa rättfärdiga gärningar mot honom direkt, personligen. I själva verket är det så, att om de inte hade vetat, att de gjorde dessa ting såsom för Konungen och för hans skull och därför att det gällde hans rike, om de inte hade vetat, att de gjorde dessa ting mot hans kungliga representanter och detta var deras avsikt, då skulle deras rättfärdiga gärningar inte räknas inför honom och inte belönas av honom. Därför ger de mat, dryck, kläder, husrum och andra former av hjälp åt den behövande kvarlevan, därför att de vet att dess medlemmar är Konungens bröder. De önskar göra gott såsom mot Konungen och visa, att de ger sin undersåtliga tro och lydnad åt hans rike och väljer honom till att vara deras andlige Herde och Ledare. Vad som betyder något är gärningar som avsiktligt göres mot dem som representerar honom. VT 15/9 49

Fredag, 22 december

Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor. — Rom. 5:12.

Om Adam gjorde gemensam sak med sin hustru Eva i syndig olydnad mot Gud och kom under dödsdom och därefter blev fader till vårt släkte, hur blev det då? Jo, då skulle han vålla, att synd och död spred sig till hans efterkommande. Alltså berodde det kommande släktets tillstånd inte av kvinnan, utan av mannen. På mannen, inte på kvinnan, lägger bibeln ansvaret. Det var inte därför att Adam blev bedragen av frestaren, såsom hans hustru Eva hade blivit. Det var på grund av uppsåtlig själviskhet som Adam bröt Guds lag och slog in på den väg som förde med sig synd till en värld av människor och följaktligen också döden. Om alltså den gudomliga rättvisan skulle befria Adams efterkommande från den fördömelse och död som de fått i arv, måste den fördenskull kräva, att en annan fullkomlig man, lik den ursprunglige Adam, skulle dö för dem för att upphäva straffet. Det var detta Jesus gjorde, han som visserligen föddes av en ofullkomlig jungfru, men med den fullkomlige Livgivaren, Gud, såsom sin Fader. VT 1/9 49

Lördag, 23 december

Om han vägrar att lyssna till dem, säg det till församlingen. Och om han vägrar att lyssna till den, behandla honom då som en hedning eller en skatteindrivare. — Matt. 18:17, En amer. övers.

Lägg såsom en sista utväg fram saken för den församling som du är medlem av. Inte genom något slags församlingsförhör, varvid hela gruppen är närvarande. Lägg i stället fram saken för de medlemmar av församlingen, som i särskild mening representerar den, nämligen för dem som blivit förordnade som tillsyningsmän och som dessas medhjälpare, män ”ibland eder, som äro visa nog att fälla skiljedom mellan medlemmar av brödraskapet” (Rev. stand. övers.), som Paulus säger. Men hur skall man förhålla sig, om denna utväg inte leder den felande till att se sig själv, sådan han är, och inte driver honom till att handla på ett sätt som befrämjar enheten inom församlingen? Den förorättade får behandla honom som en hedning, vilken inte har blick för eller uppskattar ett kristligt uppförande, och även som en som förtrycker sina egna bröder, likt en skatteindrivare. Detta är inte någon obarmhärtighet, som Gud kommer att vedergälla genom att själv vara obarmhärtig. Tvärtom är det så, att Gud i detta fall inte kan förlåta denne felande, som inte ångrar och bättrar sig. VT 1/10 49

Söndag, 24 december

Utsläcken icke anden, förakten icke profetiskt tal, men pröven allt, behållen vad gott är, avhållen eder från allt ont, av vad slag det vara må. — 1 Tess. 5:19—22.

När Paulus skrev detta, uteslöt han inte sitt eget profetiska tal, vare sig muntligen eller i brev. De kristna fick inte lov att förakta profetiskt tal som vittnade om att Herrens ande stod bakom, utan de skulle ägna det respektfull uppmärksamhet. Likväl fick de inte lov att godta dessa uttalanden utan att först noggrant undersöka och pröva dem. ”Pröven allt”, dvs. allt som detta profetiska tal innehåller, och behåll vad som befinnes vara gott däri, men undvik allt som ter sig orätt eller ont. Nåväl, men med hjälp av vilken måttstock skulle de pröva allt som framställdes i dylikt profetiskt tal? Jo, med hjälp av de inspirerade hebreiska skrifterna, som var allt de då hade. Nej, de kunde inte åsidosätta studiet av de hebreiska skrifterna, och inte heller kan vi göra det. VT 15/6 49

Måndag, 25 december

Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. — Joh. 5:24.

Vilka är de döda som under denna nuvarande onda värld lyssnar till Guds Sons röst och nu övergår från döden till livet? Det är de kristna som den levande Guden pånyttföder med sin ande till att bli hans andliga söner. När de trodde på Guds Sons budskap och tog emot gagnet av hans lösenoffer, blev de rättfärdiggjorda genom Guds nåd och fördes ut ur detta fördömda och förbannade tillstånd. De fick Guds ande sig given såsom en kraft som kunde motverka deras kroppars syndiga böjelser. Detta var i deras fall en motsvarighet till en andlig uppståndelse, och från denna synpunkt talar aposteln Paulus om det till de kristna, i Efesierna 2:3—6. De kristna, som nu fått liv från de döda, bör visa, att det förhåller sig så, genom att föra ett förändrat liv, ett liv som inte längre är likt det som nationerna och folken för, vilka är döda i överträdelser och synder. Detta framhålles i 1 Petrus 4:1—6. VT 15/8 49

Tisdag, 26 december

Huru kan du då säga sådant, du Jakob, och tala så, du Israel: Min väg är fördold för Jehova, och min rätt är försvunnen för min Gud. — Jes. 40:27.

Våra förföljare ser fram emot och hoppas på den tid, då den stigande, alltjämt sig utbredande förföljelsen kommer att tvinga Jehovas vittnen till att förneka den sanne Guden och hans Konung och överge hans tillbedjan och arbetet med att vittna. Men det finns ingen orsak för hans vittnen att börja tänka, att Jehova inte ger akt på vad de får erfara av beständigt lidande och oavlåtlig smälek och att han inte bryr sig om att skydda och hävda våra rättigheter på jorden. Det finns ingen orsak för oss att frukta, att om detta världsomfattande motstånd, denna världsvida förföljelse tillåtes pågå mycket länge till, så kommer den mänskliga förmågan att uthärda att nå sin gräns och vi helt enkelt bli tvungna att ge upp. Under jordisk vedermöda och förföljelse må det vara långt ifrån oss att knota och bli förnärmade på Gud och hans teokratiska organisation och avfalla. Han kan uppehålla oss för evigt. VT 1/7 49

Onsdag, 27 december

Jag överlåter ett rike åt eder, såsom min Fader har överlåtit det åt mig. — Luk. 22:29, 1878 års övers.

Hur ingick Jesus förbund för sina 144.000 trogna lärjungars räkning om ett rike tillsammans med honom i himmelen? Han gjorde detta genom att predika himmelriket under de tre och ett halvt år som hans offentliga verksamhet på jorden varade och genom att på så sätt underrätta dem om det och inbjuda dem till det. Därpå utgav han sitt mänskliga liv såsom ett offer för synder, för att de skulle kunna bli renade i hans blod och bli rättfärdiggjorda från all arvsynd och bli rättfärdiga och välbehagliga i Guds ögon. Han fungerade som Överstepräst för att frambära dessa rättfärdiggjorda såsom offer tillsammans med honom själv, för att Jehovas universella suveränitet och namn därigenom skulle hävdas. Han fungerade också såsom Jehovas Profet och Överstepräst för att utgjuta den heliga anden över dem alltifrån pingsten och sålunda smörja dem till Rikets tjänst och till att få en plats i det himmelska Riket med honom. — Apg. 2:32—36; Jer. 33:22. VT 15/2 50

Torsdag, 28 december

Vad I hören viskas i edert öra, det skolen I predika på taken. — Matt. 10:27.

Med alla de krafter och medel som stått till Jehovas vittnens förfogande har de kungjort, att hedningarnas tider slutade år 1914 och att Människosonen då blev närvarande i Riket såsom konungslig representant för den allenarådande Suveränen, Jehova Gud. Från öster till väster har människor nåtts av detta publiceringsarbete på många språk, och genom detta har de blivit upplysta om Jehovas genom Kristus Jesus utövade teokratiska herradöme. De har fått sina ögon öppnade för hans osynliga närvaro eller parousía i kunglig makt. Den regerande Konungen är den som svarar för detta. Allt intill striden vid Harmageddon kommer därför den profetias uppfyllelse att fortgå, som säger att ”såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hans dag”. — Luk. 17:24. VT 15/11 49

Fredag, 29 december

Om jag ... ägde all kunskap, ... men icke hade kärlek, så vore jag intet. — 1 Kor. 13:2.

Om vi vet mer än andra, har detta benägenhet att göra oss uppblåsta och på det sättet skada oss. Med överlägsen kunskap och det upplysta samvete denna ger skulle en person kunna handla själviskt. Han skulle kunna utöva sin av samvetet medgivna frihet utan att bry sig om huruvida hans fria handlingar kunde komma andra att ta anstöt, vilka inte vet så mycket och därför har samvetsbetänkligheter. Kunskapen bör därför hållas i jämvikt och behärskas av kärlek. De som har kunskap bör kärleksfullt betänka andras okunnighet. Emedan hans eget samvete, på grund av den kunskap han äger, kanske inte anklagar honom, kan han mena att han inte skadar sig själv. Men det gör han, ty han hindrar sin tillväxt i kärlek; och Gud skulle kunna hålla honom ansvarig för att ha vållat en annans andliga undergång genom sin önskan att själviskt handla i överensstämmelse med vad han vet är lagenligt. Kunskapen bör hjälpa oss att uttrycka vår kärlek på ett mera hjälpsamt sätt. VT 15/4 50

Lördag, 30 december

Kärleken ... uppblåses icke. — 1 Kor. 13:4.

Man får aldrig se kärleken sätta näsan i vädret, göra sig till, briljera med sig själv eller uppträda övermodigt. Orsaken till allt sådant orätt uppförande ligger i sinnet. Det är sinnet som blir uppblåst. När det blir det, kommer det sin ägare att känna sig mycket betydande. Eftersom han tar sig själv alldeles för högtidligt, är han benägen för att bli högmodig och kräva mera av andra än han bör göra. Ett sådant beteende förråder ett köttsligt sinne och inte Guds ande. Om en kristen försöker att bli ett nytt slags människa och att visa kärlek, kommer han att kläda sig i sinnets ödmjukhet. I detta sinnestillstånd kommer han visligen att ”släppa ut luften” och kommer att betrakta andra som bättre än han själv är. Han kommer att göra detta för att befrämja enheten bland Guds folk. Han kommer att motstå den benägenhet för att göra honom uppblåst, som vilken som helst större eller högre kunskap har, och kommer i stället att försöka uppbygga andra. Han vet att Gud inte upphöjer personer som är uppblåsta, utan förnedrar dem och upphöjer de ödmjuka. VT 1/5 50

Söndag, 31 december

Predika ordet ... Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran. — 2 Tim. 4:2, 3.

Vi är i ”ändens tid” för denna världen. Då trettiosex år av denna period redan har förflutit och vi står vid början av 1951, är det i sanning längre lidet än de anar! Vad är då det viktigaste, det visaste och det mest värdefulla att göra nu. Predika ordet! Detta är Guds befallning genom hans heliga ord. Dagens osunda förkunnelser, demonernas läror och bedragarnas bedrägerier leder allesammans kristenhetens och hednavärldens människomassor fram till snar tillintetgörelse i striden vid Harmageddon. Men bland de milliarder öron, som tycker om att kittlas av dylika ting, finns det tallösa öron, som trängtar efter att höra den sunda läran, den hälsosamma sanningen, Guds rena ord. Hur skall de som har sådana öron kunna höra, om inte vi som har Jehovas ord predikar det för dem muntligt eller genom tryckalster? Fortsätt därför att predika och förkunna alltid och allenast den sunda läran. VT 15/1 50