Frågor från läsekretsen

● Då längden av hedningarnas sju tider uträknas, användes en tid eller ett år om 360 dagar, som ger 2.520 dagar, vilket blir 2.520 år, om man följer anvisningen i Hesekiel 4:6. Men när vi räknar från 607 f. Kr. fram till 1914 e. Kr., är de 2.520 åren solår om 365¹/₄ dagar vartdera, och inte månår om 360 dagar vartdera. Är detta riktigt? — N. N., Nya Zeeland.

Bibelns redogörelse ignorerar solåren om 365¹/₄ dagar, när det gäller att räkna naturlig eller profetisk tid. Månen användes för att fastställa månaderna och växtlighetsperiodens början på våren till att fastställa årets början i förhållande till månen. Detta gjorde det nödvändigt att 7 gånger under varje period om 19 år inskjuta en ”skottmånad”, eller Ve-Adar-månad, som den kallades. Detta var en trettonde månad. Eftersom det judiska året inte var fastställt till 365 dagar plus ett skottår om 366 dagar, angav alltså profetiorna ett system att mäta deras tidsperioder med 360 dagar för ett år eller en tid, varvid 30 hela dagar räknades på en månad i stället för den verkliga tiden om 29¹/₂ dagar för ett månvarv. Första Moseboken 7:11, 24 och 8:3, 4 visar att Noa räknade i runt tal 30 dagar på en månad. Att denna enhet begagnas vid profetisk tidsangivning bekräftas ytterligare av Uppenbarelseboken 11:2, 3 där 42 månader visas vara 1.260 dagar, vilket gör ett år om 12 månader lika med 360 dagar. Lägg också märke till att, när Uppenbarelseboken 12:6, 14 visar att 3¹/₂ år eller tider är lika med 1.260 dagar, är varje tid eller symboliskt år där likvärdigt med 360 dagar, och inte 365¹/₄ dagar, ty det säges inte 3¹/₂ tider lika med 1.278 och en bråkdels dagar. På 3¹/₂ år eller tider skulle det vara minst en och möjligen två skottmånader, som. det förklarades i Vakttornet för den 1 april 1948, sid. 107, 108. Men Uppenbarelseboken ignorerade dessa skottmånader, då den angav de 3¹/₂ tidernas dagar. Vi räknar alltså enligt Guds bibliska metod och står på säker grund, när vi säger att de symboliska sju tiderna är lika med 2.520 år. Och dessa 2.520 år bör räknas som solår, därför att de judiska månåren om 360 dagar höll jämna steg med solåren, när man räknar med långa perioder, ty det sköts ju med bestämda mellanrum in skottmånader, varigenom den nödvändiga harmonien mellan årets början och årstiderna alltid bibehölls.

Att denna metod att räkna tiden har använts på korrekt sätt, när den för oss fram till 1914 e. Kr. från 607 f. Kr., bekräftas av de verkliga händelser och förhållanden som har inträffat och inträtt sedan det året, 1914, varigenom utsagorna i Matteus 24 och 25, Markus 13 och Lukas 21 och andra profetior angående Kristi andra närvaro i ändens tid har gått i fullbordan.

● Vad menade aposteln Paulus, då han sade om Kristus: ”Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen”? — J. D., Kanada.

Enligt Nya Världens översättning lyder Kolosserna 2:8, 9, mycket upplysande: ”Var på eder vakt: kanske finnes det någon människa som kommer att bortföra eder såsom sitt byte genom filosofien och det tomma bedrägeriet enligt människors tradition, enligt världens elementära ting och icke enligt Kristus; ty det är i honom den gudomliga egenskapens hela fullhet bor för kroppen.” De som tillhör ”Kristi kropp” måste alltså vända sig till Jesus, huvudet, för att få alla välsignelser och vägledning och undervisning från Gud, och inte till mänskliga filosofer och traditionsanhängare. Jesus besitter fullheten av allt det som vi behöver, eftersom han har blivit upprest som en andlig Son av Gud, odödlig, gudomlig.

● Hur många uppståndelser finns det? Somliga säger tre: en första, en bättre och en allmän. Andra säger endast två: de rättfärdigas och de orättfärdigas. Eller: en livets uppståndelse och en domens uppståndelse. Vilket är rätt? — B. C., Michigan.

I själva verket finns det bara två slags uppståndelser: en andlig eller himmelsk och en fysisk eller jordisk. Den lilla hjorden av smorda ”får” uppreses till andligt liv i den himmelska ”fållan” för att regera med Kristus, som Paulus visar: ”Det sås som en fysisk kropp, det uppreses som en andlig kropp.” (1 Kor. 15:44, NW) Alla andra människor, som får livet genom uppståndelse, kommer att tillhöra den jordiska ”fållan” av Jehovas ”får”. Att uppdela uppståndelsen på grundval av tid eller ställning, som det försökes i frågan, är i sig självt icke avgörande, bevisar ingenting. Den första uppståndelsen t. ex., gäller Kristi kropps lemmar och är den första i fråga om tid och betydelse. Men innan de sista som får del i denna ”första” uppståndelse får erfara sin ögonblickliga förvandling från kött till ande, kan det hända att några av de trogna männen från forna tider har fått uppstå. Dessas uppståndelse kallas ibland för en ”bättre” uppståndelse. Men detta är inte någon avgörande beteckning, eftersom uttrycket endast avser att uppståndelsen är bättre än de uppståndelser, som omtalas i de hebreiska skrifterna, då somliga blev uppresta endast för att dö igen efter några få år. Men alla uppståndelser nu och i den nya världen kommer att vara bättre än de som inträffade i forntiden. Inte endast den himmelska, utan också några av de jordiska uppståndelserna, kommer att vara uppståndelser till liv, varför detta begrepp inte är begränsat till en enda kategori. Skriftenligt betraktat är alltså den tillbörliga uppdelningen mellan uppståndelserna den, att det finns himmelsk och jordisk uppståndelse. En sådan uppdelning är sund och opåverkad av några kvalificerande förhållanden i fråga om tid eller ställning. — Apg. 24:15; Joh. 5:28, 29; 1 Kor. 15:51, 52; Hebr. 11:35; Upp. 20:4—6.