”Manna” äts alltjämt

Bibeln skildrar hur Gud gav Israels nation manna att äta under de fyrtio år den befann sig i öknen. Mannat liknade vita frön och var sött i smaken, ”såsom semla med honung”. (2 Mos. 16:13—31) Med tanke på denna beskrivning är det intressant att lägga märke till vad tidskriften National Geographic, som utges i USA, hade att säga om manna i artikeln ”Gamla testamentets tid får liv” i decembernumret förra året, 1957.

”Återigen finner vi att en av bibelns skildringar understöds av de verkliga förhållandena, ty underverket med manna från himlen upprepas årligen vid Sinai. Varje sommar, utan undantag, uppträder som genom ett underverk små droppar av ett sötaktigt, närande ämne på buskarna. När de förekommer som rikligast, kan en person samla omkring ett kilo av detta födoämne om dagen.

År 1927 företog en zoolog vid det judiska universitetet i Jerusalem, professor F. S. Bodenheimer, en färd till Sinaihalvön för att utforska hemligheten med mannat. Hans forskaröga avslöjade snabbt hemligheten: de små honungsdropparna kom från ett slags sköldlöss.

Dessa små djur suger upp växtsaft som inte är särskilt rik på kväve, vilket insekterna behöver för en jämn ämnesomsättning, men däremot mycket rik på kolhydrater. Sedan insekterna tillgodogjort sig kvävet, avsöndrar de överflödsvätskan såsom söta droppar. Genom snabb avdunstning övergår vätskedropparna till ett klibbigt, fast ämne.

Än i denna dag är manna en omtyckt sötsak i länderna i Främre Orienten. Den mest omtyckta sorten kommer från Kurdistan, och försäljare på Bagdads gator bjuder ut kakor som bakats härav och som kallas man.”

Även om det utan tvivel måste till ett underverk för att alla israeliterna skulle få tillräckligt med manna och särskilt för att ge dem dubbelt upp varje fredag och inget på sabbatsdagen, som var lördagen, så är det likväl intressant att detta manna kan ha haft ett naturligt ursprung och att det alltjämt anträffas (uppenbarligen endast) i den del av världen där bibeln omtalar att israeliterna livnärde sig av det.