Hur kan vi dela med oss av de goda nyheterna genom att personligen bidraga

”Vad ni förväntar att kunna lämna i bidrag” hjälper till att utvidga verksamheten för Riket överallt

I AUGUSTI 1879 stod följande att läsa i denna tidskrifts moderupplaga: ”Zion’s Watch Tower har, enligt vad vi fullt och fast tror, JEHOVA bakom sig, och fördenskull kommer denna tidskrift aldrig att tigga eller bedja människor om att ge den finansiellt stöd. När Han som säger: Allt guldet och silvret på bergen är mitt, inte längre sörjer för de medel som behövs, då skall vi inse att det är dags att sluta ge ut tidskriften.” Sällskapet har inte slutat att ge ut den, och den har kommit ut regelbundet, nummer för nummer, utan att någonsin klicka. Hur kan det komma sig? Därför att under de närmare åttio år som gått sedan Vakttornets moderupplaga tillkännagav denna inställning av full förtröstan på Jehova Gud, har Sällskapet inte ruckat på sin uppfattning.

Hur förhåller det sig nu? Har Sällskapet alltjämt samma inställning? Ja. Har Sällskapet någonsin tiggt om pengar? Nej. Jehovas vittnen tigger aldrig om bidrag till sin verksamhet. De ber aldrig om pengar, har inte några krav på betalning, använder inte kollekthåvar, tar inte inträde, tar inte hyra för kyrkbänkar, anordnar inga hasardspel och uppsöker inte affärsmän för att söka få ekonomiskt bistånd av dem.

Vad har Sällskapet då gjort? Det har givit ut, inte bett att få; det har delat med sig, inte tiggt. Jehovas vittnen ger av det som de har. De har Rikets goda nyheter, och dessa ger de ut till välsignelse för andra.

Jorden runt är Jehovas vittnen ett i tro och strävan enat folk. Denna enhet är märkbar i fråga om andliga ting och även i fråga om materiella. De vet att Ordspråksboken 3:9 (NW) lyder: ”Ära Jehova med dina värdefulla ting och med de första frukterna av all din avkastning.” Eftersom expeditionen i varje land, där det finns en sådan, varje församling och var och en av Jehovas vittnen uppriktigt söker bidra till allas välfärd, har hela den nya världens samhälle gjorts andligen starkt och framgångsrikt. Materiell framgång leder inte till andlig välgång. Men andlig framgång ger tillräcklig materiell välgång för att behoven i samband med Jehovas verk skall kunna fyllas.

Hur vi kan dela med oss

På många sätt kan vi människor ha del i att sprida de goda nyheterna genom vår personliga insats. Vi kan t. ex. tänka på Rikets sal, som kan behöva ses om på olika sätt. Hela församlingen gör bruk av den. Någon har skänkt medel till att bygga eller hyra den, till att betala för ljus och uppvärmning och underhåll. Hela församlingen måste hjälpa till att bära kostnaderna.

Bidrag kan ges till Sällskapet för att missionärer skall få övning och kunna sändas ut till områden i världen, där de goda nyheterna inte tidigare har blivit predikade, och få ett visst underhåll medan de verkar där. Bidrag kan sändas till huvudexpeditionen i Brooklyn i New York och till vilken avdelningsexpedition som helst i världen i övrigt. Bidrag som sänds till vilken expedition det vara må är till hjälp för verket i alla länder.

Den som sänder in ett bidrag vet inte alltid exakt hur medlen kommer att användas, men han ser resultaten, däri att arbetet med att predika Riket utvidgas. Att det pågår en utvidgning kan inte förnekas. Rapporterna i Jehovas vittnens årsbok för 1959 visar att Rikets goda nyheter nu predikas i 175 länder, däribland öar i havet, av minst 798.326 kristna Ordets förkunnare. Detta är hjärtevärmande. Varje gåva, stor eller liten hjälper till i verket att dela de goda nyheterna med andra.

Sällskapet offentliggör inga listor över bidragsgivare, i överensstämmelse med Jesu ord: ”När du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få veta, vad den högra gör, så att din allmosa gives i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.” (Matt. 6:3, 4)För att de som sänder in bidrag skall veta att pengarna kommit fram och att gåvan blivit mycket uppskattad, sänder Sällskapet ett erkännande att det mottagit beloppet.

Finns det något mera storslaget som vi kan dela med oss av till andra än de goda nyheterna? Nej, och vadhelst vi företar oss, så bör det ske i detta enda syfte, såsom Paulus uttryckte det: ”Jag gör allt för de goda nyheternas skull, så att jag må få dela dem med andra.” — 1 Kor. 9:23, NW.

Inget tvång

För att man skall få dela de goda nyheterna med andra, är det ibland nödvändigt att man delar med sig av materiella ting. Paulus visar att det är tillbörligt att meddela dem det berör, när de kan få ett sådant privilegium att dela med sig. Ingenting av det som Paulus sade rättfärdigar något tiggeri: ”Därför ansåg jag det nödvändigt att uppmuntra bröderna att bege sig till eder i förväg och se till, att ni i förväg gjorde i ordning eder rikliga gåva, som ni tidigare utlovat, så att denna sålunda måtte vara färdig som en riklig gåva och icke såsom någonting som framtvingats. Må var och en göra alldeles så som han har beslutat i sitt hjärta, icke ogärna eller under tvång, ty Gud älskar en glad givare.” — 2 Kor. 9:5, 7, NW.

I överensstämmelse med Paulus’ ord riktar Sällskapet varje år er uppmärksamhet på ert privilegium att få lämna bidrag till verksamheten och det fördelaktiga i att ni meddelar Sällskapet vad ni förväntar att kunna lämna under det kommande året. Sällskapet betraktar inte detta såsom ett bindande löfte. Att bidragen ges såsom ett gensvar på detta meddelande betyder inte att de inte lämnas fullt frivilligt. När israeliterna skulle uppföra tabernaklet, sade Mose: ”Detta är, vad HERREN [Jehova] har bjudit och sagt: Låten bland eder upptaga en gärd åt HERREN.” Vilket gensvar fick hans ord? ”Var och en av Israels barn ... bar fram sin frivilliga gåva åt HERREN.” — 2 Mos. 35:4, 5, 29.

När David gjorde förberedelser för tempelbygget, frågade han: ”Vill då någon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN [Jehova]?” Vilket gensvar blev det? ”Av hängivet hjärta buro de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN.” — 1 Krön. 29:5, 9.

Frivilliga gåvor i denna tid är bevis för kristen mogenhet. Ett barn har inte nått mogenhet; det är också beroende, men det växer upp. Såsom kristna bör vi växa upp i förhållande till vårt ansvar att dela med oss av de goda nyheterna på alla de sätt vi kan. Den som inte längre är ett barn drar inte bara försorg om sig själv, utan han kan också dra försorg om andra. Så är det med enskilda människor och med församlingar som utgör den nya världens samhälle. Vi kommer därhän att vi kan bistå materiellt. En församling kan skaffa sig en egen Rikets sal och sedan hjälpa någon annan församling att skaffa sig en Rikets sal och även på andra sätt sörja för framgång åt Rikets verk.

Om flertalet av jordens inbyggare önskade befrämja Rikets verk, skulle det kanske inte behövas några pengar. Firmor som handlar med papper och annat tryckerimaterial kunde lämna sådant i gåva åt Sällskapet; transportbolag kunde kostnadsfritt forsla biblar och bibelstudiehjälpredor; byggnadsentreprenörer och -arbetare kunde utan ersättning uppföra byggnader för de expeditioner och Rikets salar, som kunde behövas. Posten kunde gratis erbjuda sina tjänster; livsmedelsleverantörer och beklädnadsaffärer kunde förse bröderna vid Betel med mat och kläder. Men alla är inte intresserade av att dela de goda nyheterna med andra, och Sällskapet äger inte pappersbruken och de gängse transportmedlen. Sällskapet gör rätt för sig på alla håll. Om någon önskar bistå oss i det verk vi är inbegripna i, så tar vi emot och sätter värde på hjälpen. Men vi ber inte om hjälp; den erbjuds oss frivilligt. Vad vi kan göra för dessa människor är att hjälpa dem att få sitt andliga behov fyllt.

För att Sällskapet på tillbörligt sätt skall kunna planlägga sin verksamhet under det kommande året, finns anordningen ”vad ni förväntar att kunna lämna i bidrag”, som det står er fritt att utnyttja. Detta är inte något bindande löfte, utan rätt och slätt ett tillkännagivande av vad man hoppas kunna bidra med under det kommande året. Hur kan man då ge uttryck åt dessa förhoppningar? Genom att sända ett kort eller brev till Sällskapets expedition i det land där man bor. I Sverige är adressen endast: Vakttornet, Jakobsberg.

I meddelandet kan ni skriva något i den här stilen: ”Det är min förhoppning att under de nästföljande tolv månaderna kunna bidraga till verket att predika de goda nyheterna om Guds rike med kr. ......, vilket bidrag jag skickar in i sådana poster och vid sådana tider som visar sig lämpliga för mig och i den mån jag får framgång till det genom Jehova Guds oförtjänta godhet förmedelst Jesus Kristus.” [Underskrift] På sidan 290 i detta nummer av Vakttornet finner ni adresserna till ett antal av Sällskapets expeditioner, förutom den i Sverige, och en fullständig sådan förteckning återfinns på sista sidan i de flesta av Sällskapets böcker och småskrifter.

Är det inte en stor glädje att få träda fram inför världen såsom ett strängt arbetande, självförsörjande ”nya världens samhälle”? Är det inte en upplivande fröjd att dela de goda nyheterna med andra? När nu predikandet om Riket fortfar att utvidgas och med kraft gå framåt, säger vi åter med förvissning att Jehova Gud i sanning är den som står bakom sitt verk och sitt folk.