Frågor från läsekretsen
● I 1 Moseboken 3:1 heter det i Amerikanska standardöversättningen och en del andra översättningar att ormen var ”listigare” än alla andra markens djur. Varför säger då Nya Världens översättning att ormen visade sig vara ”det försiktigaste” av djuren? — S. R, USA.
Ordalydelsen i Nya Världens översättning stämmer med fakta såväl som med Jesu uttalande i Matteus 10:16, där han ger sina lärjungar rådet att inte bara vara menlösa, eller oskyldiga, såsom duvor utan också kloka, eller försiktiga, såsom ormar. Det grekiska ord som Jesus använde var phrónimos. Beträffande denna bibelvers har en bok, som av den med hebreiskan hemmastadde ordboksförfattaren Ludwig Koehler utgivits på tyska i Zurich i Schweiz och som heter ”Kleine Lichter” (dvs. ”Små ljus”), följande att säga på sidorna 78 och 79 under rubriken ”Försiktiga ormar”:
”På vilken för ormar utmärkande egenskap kan det vara som Jesus tänker? Vilken egenhet har ormar? Alla ormar har den egenheten att de är försiktiga. Vem som helst kan lägga märke till detta då han stöter på en orm, och alla skildringar som har med ormar att göra bestyrker detta. Så snart en orm hör ljudet av fotsteg från en människa som kommer åt dess håll, ringlar den i väg. Ormen är försiktig. På grekiska kan detta uttryckas mycket väl med ordet ’phronimos’, ty i sin försiktighet, vaksamhet, visar ormen att han äger och gör bruk av sina phrenes [sinnesförmögenheter]. Så fattar man också Jesu föreskrift. Lärjungarna måste verka såsom får ibland vargar. Dessutom skulle de göra bruk av duvors troskyldighet men tillika av ormars försiktighet och vaksamhet.”
Den beskrivning som ges av ormen i 1 Moseboken 3:1 måste vara sådan att den stämmer överens med Jesu föreskrift till sina lärjungar. Dr Koehler, som är en av utgivarna av en ordbok till de på hebreiska och arameiska skrivna böckerna i Gamla testamentet, Lexicon on the Books of the Old Testament in Hebrew and Aramaic, bör helt visst veta vad han talar om. Nya Världens översättning återger, i överensstämmelse med hans uppfattning, ifrågavarande hebreiska ord i 1 Moseboken 3:1 med ”försiktigaste”, vilket stämmer med Jesu yttrande.
I 1 Moseboken 3:1 syftar bibeln inte på Satan, djävulen, som sannerligen är listig och slug. Det är den bokstavliga ormen på marken som avses där; och denna orm var bara det redskap i gestalten av ett djur, som den osynlige Satan, djävulen, använde för att bedra Eva. Ormens naturliga skygghet och försiktighet ledde Eva till att tro att djuret skulle vara på sin vakt mot att begå ett misstag eller ge sig i svårigheter. Om nu därför ormen sade att den förbjudna frukten var god att äta av — och inget straff skulle drabba den som åt –, ansåg Eva att hon mycket väl kunde tro djuret. Djurets vaksamhet, försiktighet, och skygghet bidrog till att Eva tog kraftigt intryck och fick henne att tro att Ormen hade rätt.
När Herren Jesus Kristus nämnde ormens försiktighet, en egenskap som den hade alltifrån början där i Edens lustgård, gav han sina lärjungar föreskrift om att ådagalägga en tillbörlig egenskap i sin verksamhet som kristna Ordets förkunnare. Han bjöd dem inte att de skulle handla på ett försåtligt sätt, likt Satan, djävulen, för att dölja sina spår, avsikter och tillvägagångssätt i syfte att vålla ett oskyldigt offer obotlig skada. Ormen blev en symbol av Satan, djävulen, först sedan Gud förbannat den, därför att motståndaren utnyttjat detta skygga, försiktiga djur till att åvägabringa människornas fall i synd och ohörsamhet mot människans Skapare, Jehova Gud.