När skall förtrycket upphöra?

VARFÖR har människor inte haft någon framgång i sina strävanden att genom krig och revolutioner göra ände på förtrycket? Varför har de inte grundat ett samhälle som är fritt från förtryck? Hur kommer det sig att förtrycket inte försvinner genom bättre ekonomiska förvaltningsåtgärder utan i stället följer dem åt? För att få svar på dessa frågor måste vi ta reda på hur förtrycket uppstår.

Under flera hundra år har människorna bedit, krigat och dött för att befria de förtryckta. Deras ansträngningar har till största delen aldrig lett någon vart, de har på sin höjd ersatt ett förtryckande system med ett annat. Karl Marx menade att han vetenskapligen kunde bevisa att förhållandena var annorlunda i vår tid. Han grep sig an med att utarbeta ett styrelseskick som han ansåg skulle leda till verklig frigörelse, inte till ett nytt slags förtryck. Detta blev början till kommunismen, den mest förtryckande av alla styrelseformer hitintills. Folkkommunerna i Kina är tillräckliga bevis härför, ty omkring 98 procent av Kinas bondebefolkning har fösts samman i påtvingade kollektivistiska samhällsbildningar. Alla sina personliga rättigheter, friheter och tillhörigheter har de måst överlämna åt Staten. Detta är frukten av ett styrelseskick som Marx trodde skulle avskaffa förtryck och leda till verklig frigörelse.

Det finns naturligtvis olika slags förtryck. I många delar av världen förekommer vad man skulle kunna kalla industriellt förtryck. Väldiga industriföretag klavbinder tusentals människor vid mer eller mindre slavbetonade arbeten, bestämmer deras arbetstid och, indirekt, deras levnadsstandard. När arbetarna kämpar för bättre arbetsförhållanden och högre lön för att få medlen att räcka, då levnadskostnaderna är så höga, leder detta ofta till större förtryck. När arbetsgivarna tvingas att betala högre löner, driver de ofta priserna på sina varor i höjden som en gottgörelse för de ökade omkostnaderna, priserna trissas upp för att de högre omkostnaderna skall bli täckta, och arbetaren, som måste köpa varan, finner sig slutligen betala för sin egen löneförhöjning. Det har beräknats att den 116 dagar långa stålstrejken i USA för en tid sedan kostade de omkring 500.000 stålverksarbetarna sammanlagt 6.008.800.000 kronor i förlorade löner. När skall dessa arbetare någonsin genom löneförhöjningen få kompensation för denna förlust? Kanske aldrig. Strejker och underhandlingar för att träffa kollektivavtal är alltså inte de rätta medlen, genom vilka ekonomiskt förtryck kan bringas att upphöra.

Det förtryck, som lantbrukarna utsätts för, är stort nog för att bli en hela landet omfattande stridsfråga under ett presidentvalsår i Amerika. Jordägare med jättestora marker har så när kvävt småbrukaren. Han kan inte med sina få hektoliter vete konkurrera med den rike och hans millionskördar. Därför tvingas småbonden ofta sälja sin skörd till underpris, vilket leder till konkurs — förtryck.

De stora varuhusen med sina många filialer landet runt är i hög grad ansvariga för de rådande priserna. Stora bolag erbjuder ofta varor till lägre priser än småhandlarna, till dess dessa har måst slå igen och gå i konkurs. Då höjer man priserna. Mannen som äter och mannen som producerar måste bli lidande; den ene därför att han måste betala höga priser, den andre därför att han måste sälja till underpris, och den som behärskar marknaden tar hem vinsten. Vad blir följden? Småhandlarna försvinner, och folket lider.

En undersökning härförleden av hur man i USA går till väga vid prissättning inom läkemedelsbranschen avslöjade ett annat slags förtryck. En del läkemedel säljs till priser som med 7.000—10.000 procent överstiger tillverkningskostnaden! En sak som kostade 73 öre att tillverka såldes för 78 kronor. Undersökningskommissionen fick veta att stora företag ”tillskansade sig 3.885.000.000 kronor mer än de skulle av allmänheten under ett år [enbart] för läkemedel som köptes mot recept”. Läkemedlen kan vara så dyra, att folk hindras från att skaffa sig behövlig medicinsk behandling eller tvekar att köpa den behövliga medicinen. Förtryckare bryr sig föga om folkets hälsa, så länge de skördar sin vinst.

Den ondskefulla vanan att röva bort negerbarn och sälja dem såsom tjänare påstods i tidskriften Life för den 11 januari 1960 vara ett lukrativt företag i Nigeria. I artikeln hette det: ”Det händer stundom att barnet ... säljs till någon där på orten som tror på juju och som menar att om han offrar en mänsklig varelse åt guden, skall han bli rik, eller att han genom att äta en del av den dräpta kroppen skall kunna bli föryngrad och förlänga sitt liv. Dagens pris är 300 pund (omkring 4.350 kronor) per barn.”

Dryga skatter är ett annat slags förtryck. Under de sistförflutna tio åren har skattebetalare i USA betalat 1.890.700.000.000 kronor till försvaret och känner sig likväl mer osäkra i dag än någonsin. Detta utgör 31.080 kronor på varje arbetande amerikan, vilket är en tryckande börda att bära.

När skall förtrycket upphöra? Ingen makt kan göra slut på förtrycket så länge den orsak, som gör det oundvikligt, alltjämt äger bestånd. Om man skall göra slut på förtrycket, måste man gå till själva roten av problemet, nämligen ge sig i kast med denna ordnings gud, Satan, djävulen. (2 Kor. 4:4) Att avlägsna Satan och dem som ådagalägger hans själviska ande innebär att utrota förtrycket från jorden. Här har vi orsaken till att nationerna har misslyckats, ty endast Gud kan tillintetgöra Satan och göra slut på penningbegäret. Jehova har lovat att göra detta. ”Den Gud som giver frid”, skrev aposteln Paulus, ”skall ... inom kort krossa Satan under edra fötter.” (Rom. 16:20, NW) Detta krossande skall inträffa i Harmageddon, Guds krig mot de onda. Efter Harmageddon skall följa en ny värld, som Gud frambringar och som blir fullständigt fri från förtryck. Den nya världens härskare är Jesus Kristus, Fridsfursten, som, då han var på jorden, ”gick igenom landet och gjorde gott och helade alla dem som voro förtryckta av djävulen”. (Apg. 10:38, NW) Från sin himmelska tron skall han nu såsom den nya världens konung göra fullständigt slut på alla förtryckare och allt förtryck. Borta för alltid skall alla förtryckande ”folkkommuner”, lystna industrijättar och affärsidkare, religiösa och militära förtryckare vara. Det inspirerade löftet lyder så: ”Han skall rädda den fattige, som ropar, och den betryckte och den som ingen hjälpare har. Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.” ”Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN [Jehova], de skola besitta landet.” — Ps. 72:12, 14; 37:9.