Frågor från läsekretsen
● Dr Bruce M. Metzger, som är medlem av kollegiet vid Princeton Theological Seminary i New Jersey, har låtit publicera följande: ”I New World Translation (Nya Världens översättning) heter det (på sidan 9 i den del som omfattar Nya testamentet): ’Åt varje mera betydelsefullt ord har vi givit en enda innebörd och har hållit fast vid denna innebörd så långt sammanhanget har tillåtit.’ Min fråga uppkommer av vederbörandes uraktlåtenhet att hålla fast vid denna självålagda regel i Filipperna 2:11, där ordet kyrios, som på andra håll återgivits med ’Jehova’ 237 gånger, inte översatts med ’Jehova’ trots den klara och tydliga anspelningen på Jesaja 45:23 och följande, där ordet Jehova förekommer. Kan det vara så, att översättarnas arianska teologiska uppfattning sköt deras tydligt uttryckta regel för översättningen åt sidan?” Anser ni att denne frågeframställares spörsmål förtjänar att klart och uttömmande besvaras? — USA.
Några av Vakttornets läsare som uppenbarligen, inte är förtrogna med Nya testamentets grekiska har ställt en snarlik fråga till oss, tydligen inspirerade av den publicitet som dr Metzger har givit åt en debatt om denna sak. Metzger citerar ur andra stycket på sidan nio i förordet, där det heter:
”Åt varje mera betydelsefullt ord har vi givit en onda innebörd och har hållit fast vid denna innebörd så långt sammanhanget har tillåtit. Vi inser att vi härigenom har ålagt vårt uttryckssätt vissa begränsningar, men vi har härigenom fått fram goda möjligheter till hänvisningar till andra verser och en mer tillförlitlig jämförelse med besläktade texter eller verser. Samtidigt har vi, för att få fram rikedomen och omväxlingen i de inspirerade skribenternas språk, undvikit att återge två eller flera grekiska ord med ett och samma engelska ord, ty skillnaden mellan de olika ordens betydelsenyanser fördunklas om man återger orden på ett och samma sätt.”
Vår teolog citerar en del av ovanstående och låter den som läser hans framställning få det intrycket att de som verkställt Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna har handlat godtyckligt eller självrådigt, då de återgivit det grekiska ordet ky’rios (utan den grekiska bestämda artikeln) med Guds namn, Jehova. Men just i sitt förord har översättarna påvisat att de inte har handlat godtyckligt då de i den engelska texten har återgivit det grekiska ordet ky’rios. (utan bestämd artikel) med Jehova. Om dr Metzger har läst igenom hela förordet till den nämnda boken, borde han känna till orsaken till att de som utfört Nya Världens översättning har återställt Guds namn, Jehova, och medtagit det i den engelska översättningen av de kristna grekiska skrifterna. Med början på sidan 19 bör han ha läst följande:
”NAMNET ÅTERSTÄLLS: Vad skall en nutida översättare göra? Har han rätt till, ja, är han bemyndigad att införa Guds namn i en översättning av de kristna grekiska skrifterna? Var och en som läser grekiska måste tillstå att i LXX har de grekiska orden ky’rios och theo’s brukats för att undantränga det särskiljande namnet på den allerhögste Guden. Alla omfattande grekisk-engelska lexikon framhåller att dessa två grekiska ord har använts för att ersätta Guds namn. En nutida översättare är alltså i sin fulla rätt att bruka Guds namn för att ersätta dessa två grekiska ord, dvs. på de ställen där t. ex. Matteus citerar verser, avsnitt och uttryck ur de hebreiska skrifterna eller ur LXX, där Guds namn förekommer.”
Till detta stycke finns det så tillagt en fotnot bestående av tre stycken, i vilka man citerat från tre olika grekisk-engelska lexikon för att påvisa att i den grekiska Septuagintaöversättningen av de hebreiska skrifterna har de grekiska orden ky’rios och theo’s använts såsom ersättningsord för Guds namn, Jehova.
På sidan 20 i förordet, första stycket, sägs det vidare: ”Hur skall en nutida översättare kunna veta eller avgöra när han i sin översättning bör återge de grekiska orden Ky’rios [återgivet med grekiska bokstäver] och Theo’s [också återgivet med grekiska bokstäver] med Guds namn? Genom att göra klart för sig var de inspirerade kristna skribenterna har citerat från de hebreiska skrifterna. Därpå måste han gå till den ursprungliga texten för att ta reda på om Guds namn förekommer där. På så sätt kan han avgöra vem det är som avses med uttrycken ky’rios och theo’s, låta dem framträda såsom personligheter.”
Detta förord påvisar att under tidens lopp har nitton översättningar av de kristna grekiska skrifterna eller av delar av dem gjorts från grekiskan till den forntida bibliska hebreiskan och att de som verkställt dessa hebreiska översättningar, däribland professor Franz Delitzsch såväl som dr Isaac Salkinson och dr Christian David Ginsburg, har brukat namnet Jehova eller det hebreiska tetragrammaton (med vokalpunkter), då de översatt Kristi apostlars och lärjungars skrifter, som vanligen benämns Nya testamentet. Således har dessa översättare till hebreiskan, innan Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna kom till, infört Guds namn i de kristna skrifter som allmänt kallas Nya testamentet.
Följaktligen säger Nya Världens bibelöversättnmgskommitté på sidan 20 i förordet, andra stycket: ”För att undvika att överskrida de gränser, som en översättare måste hålla sig inom, och komma in på exegetikens område, har vi sökt vara mycket försiktiga då vi återgivit Guds namn, i det att vi alltid har tagit de hebreiska skrifterna i noggrant övervägande. Vi har sökt finna någon överensstämmelse mellan oss och de hebreiska översättningar som vi har rådfrågat för att få en bekräftelse på riktigheten av vår egen översättning. Av de 237 gånger, som vi har använt Guds namn i huvudtexten i vår översättning, är det därför bara i två fall som vi inte har något stöd eller kan finna någon överensstämmelse i någon av de hebreiska översättningarna. Men i dessa båda fall, nämligen i Efesierna 6:8 och Kolosserna 3:13, finner vi i den omgivande texten och i besläktade skriftställen ett starkt stöd för att bruka Guds namn. Fotnoterna i vår översättning anger det stöd vi har för vår översättning i de hebreiska översättningarna och andra auktoriteter.”
I betraktande av det som påpekats här undrar vi varför medlemmen av kollegiet vid Princeton Theological Seminary endast citerade en del av innehållet på sidan 9 i det tidigare omnämnda förordet, men avstod från att citera för er alla de här nu givna upplysningarna i förordet beträffande hur översättarna kom till den slutsatsen att det var lämpligt att åter införa Guds namn i de kristna skrifterna. Dessa avsnitt, som vår teolog har underlåtit att rikta er uppmärksamhet på, visar varför ky’rios (utan bestämda artikeln) inte alltid återges med Jehova i Nya Världens översättning.
Metzger säger att Filipperna 2:11 klart och tydligt anspelar på Jesaja 45:23 och följande. Låt oss undersöka den saken. Enligt Amerikanska standardöversättningen lyder dessa verser: ”Vid mig själv har jag svurit, ordet har gått ut från min mun i rättfärdighet och skall icke återvända, att för mig skola alla knän böja sig, åt mig alla tungor svärja. Endast hos Jehova, så säges det om mig, är rättfärdighet och styrka; ja, till honom skola människor komma; och alla som voro förtörnade på honom skola komma på skam. I Jehova skall all Israels säd bliva rättfärdigad och skall berömma sig.”
Men Filipperna 2:9—11 i Amerikanska standardöversättningen lyder: ”Därför upphöjde också Gud honom storligen och gav åt honom det namn, som är över alla namn; på det att i Jesu namn alla knän skola böjas, av ting i himmelen och ting på jorden och ting ”under jorden, och på det att alla tungor skola bekänna att Jesus Kristus är Herre [ky’rios], till Guds, Faderns, ära.”
Detta lyder inte lika med citatet från Jesaja. Filipperna 2:11 säger inte att alla tungor skall svärja åt Jesus. Det säger att alla tungor skall bekänna något om Jesus till Guds, Faderns, ära. Detta är fördenskull inte en sådan anspelning på Jesaja 45:23 som skulle kräva att Jesus skulle behöva anses vara identisk med Jehova.
Kom ihåg att ”Jehova” är ett namn, Guds namn, men Filipperna 2:9—11 säger att Guds Sons namn är Jesus, inte Jehova; och namnet Jesus betyder i själva verket ”Jehova är frälsning” eller ”Jehovas frälsning”. Filipperna 2:11 säger alltså att alla tungor skall bekänna att Jesus intar en viss med titel förbunden ställning, till Guds, Faderns, ära, nämligen ställningen såsom ”herre”. Denna titel, ”Herre”, motsvaras i den grekiska texten av ky’rios (utan bestämd artikel).
Var och en som är förtrogen med Nya testamentets grekiska vet att detta ord, ky’rios (utan bestämd artikel), i vissa fall används som tilltalsord till en person och alltså inte betyder Jehova. Det betyder Herre eller Min herre. Så återger Nya Världens översättning och andra översättningar ordet ky’rios, då det saknar bestämd artikel, på lämpliga ställen. Även när ky’rios brukas såsom en titel, förekommer detta ord utan bestämd artikel, såsom i sådana fall som Filipperna 2:9—11.
Alla kristenhetens engelska översättningar, ja, också de på hebreiska, visar att i Filipperna 2:11 är ordet ky’rios, utan artikel, brukat såsom en titel, inte såsom namnet på en person. Därför återger Nya Världens översättning Filipperna 2:11 på detta sätt: ”Varje tunga ... skulle bekänna, att Jesus Kristus är Herre, till Guds, Faderns, ära.” Ingen kristen skall bekänna att Jesus Kristus är Jehova, ty detta är inte sanning. Jesus bjöd oss att bedja om att hans Faders namn skall bli helgat, och varje välunderrättad bibelforskare vet att Guds, Faderns, namn är Jehova.
I 1 Korintierna 8:5, 6 säger aposteln Paulus: ”Ty om ock några så kallade gudar skulle finnas, vare sig i himmelen eller på jorden — och det finnes ju många ’gudar’ och många ’herrar’ — så finnes dock för oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken allt är och till vilken vi själva äro, och en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allt är och genom vilken vi själva äro.” Det som de kristna måste bekänna är alltså att Jesus Kristus är Herre eller ky’rios (utan bestämd artikel).
Ordet ky’rios, utan bestämd artikel, används på detta sätt i 1 Korintierna 12:3. I den grekiska texten förekommer i denna vers samma uttryck som i Filipperna 2:11, nämligen KYRIOS YESOUS. I båda dessa verser är det grekiska ordet ky’rios en titel, som bör användas då en person med ett visst namn tilltalas. Det skulle följaktligen vara oriktigt, ja, rentav löjligt, att återge uttrycket KYRIOS YESOUS med ”Jehova Jesus”. Ingen av de hebreiska översättningarna återger det med ”Jehova Jesus” utan man uppfattar det grekiska ordet ky’rios i detta sammanhang såsom en titel och använder fördenskull det hebreiska ordet Adon, som betyder Herre, och inte namnet Jehova.
Nya Världens översättning är alltså konsekvent, och den bryter inte mot någon allmän förfaringsregel som anges i dess förord, då den återger uttrycket i 1 Korintierna 12:3, såväl som det i Filipperna 2:11, med ”Jesus är Herre”, inte ”Jesus är Jehova”. Översättarna bör alltså inte anklagas för att ha rönt inflytande av den antitrinitariske Arius’ teologiska uppfattning vid sin översättning.
En nutida engelsk översättning av de grekiska skrifterna, ”The Authentic New Testament”, som gjorts av en jude vid namn Hugh J. Schonfield och utgavs år 1955, återger uttrycket såsom en hyllning till Jesus. Den säger: ”Och ingen kan säga: ’Herre Jesus!’ utom genom den heliga Anden.” (1 Kor. 12:3) Denne judiske översättare återger Filipperna 2:11 så här: ”Och alla tungor hälsa Jesus Kristus såsom husbonde, till Guds, Faderns, ära.”
Det är en enkel sak för en av kristenhetens trinitariska teologer att klandra en bibelöversättning som inte stämmer överens med hans trinitariska lärouppfattning. Men när han gör detta genom att dölja de skäl som de kritiserade översättarna ger för sin konsekventa översättning, finns det orsak att fråga: Är han då. ärlig och vederhäftig? Har han bevisat sin sak? Ni får själva besvara den frågan.