Frågor från läsekretsen
● Efter syndafloden planterade Noa en vingård, drack av vinet och blev drucken. (1 Mos. 9:20, 21) Nu är det ju så att bibeln fördömer dryckenskap och till och med säger att drinkare inte skall få ärva Guds rike. Hur bör vi då betrakta detta att Noa blev berusad? — B. M., Förenta staterna.
Om den här händelsen, då Noa drack vin så att han blev drucken, heter det i 1 Moseboken 9:20, 21: ”Och Noa var en åkermän och var den förste, som planterade en vingård. Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad i sitt tält.” Noa, som var över sex hundra år gammal vid detta tillfälle, blev uppenbarligen fullständigt omtöcknad av vinet, eftersom det heter i skildringen: ”Slutligen vaknade Noa upp från sitt vin.” (1 Mos. 9:24, NW) Det råder följaktligen inget tvivel om att han blev kraftigt berusad.
Men när man begrundar skildringen i 1 Moseboken 9:20—27, gör man klokt i att tänka på att Jehova Gud ingenstans i sitt ord har låtit nedteckna någon ogynnsam dom över Noa på grund av denna händelse. Detta betyder naturligtvis inte att Gud överser med dryckenskap, ty bibeln visar att han inte gör det. (Ords. 23:20, 21, 29—35; 1 Kor. 6:9, 10) I Noas fall kan Jehova emellertid ha ansett att det förelåg förmildrande omständigheter. Skildringen här i Första Moseboken är mycket kortfattad, och händelsen omtalas inte på något annat ställe i Skriften. Det är emellertid uppenbart att Noa oavsiktligt blev fullständigt omtöcknad av att dricka av vinet, men bibeln låter oss inte få veta om detta berodde på trötthet, på nedslagenhet eller på något annat. Det kunde också rentav ha varit så att det vin, som Noa drack, till följd av de förändrade atmosfäriska förhållandena efter floden hade jäst så att det blivit mycket starkare än han var medveten om. I varje fall var Noa inte någon oförbätterlig drinkare. Det sägs ingenting i bibeln om att han hade för vana att dricka vin så att han blev berusad. Det finns i själva verket inga uppgifter i bibeln om att han någonsin blev berusad igen.
När bibelns skribenter fördömde dryckenskap och manade människor att undvika att bli druckna, använde de aldrig Noa som ett dåligt exempel. De har inte heller fällt några ogynnsamma ord om honom på grund av denna beklagliga händelse. Aposteln Petrus kallade faktiskt Noa en ”rättfärdighetens förkunnare”. (2 Petr. 2:5) När aposteln Paulus skrev till hebreiska kristna, sade han att Noa genom sin tro ”blev ... världen till dom och fick till arvedel den rättfärdighet, som hör tron till”. (Hebr. 11:7) Paulus ansåg att Noa hörde med bland dem som utgör den stora hopen eller skyn av trogna förkristna vittnen för Jehova. (Hebr. 12:1) Och när Jesus Kristus jämförde Noas dagar med ”Människosonens dagar”, dvs. hans andra närvaro, uttalade han inte några fördömande ord om Noa. — Luk. 17:26, 27.
Noa bör därför inte jämföras med dem som ägnar sig åt det fallna köttets gärningar och som låter sig lockas till ”dryckenskap, vilt leverne och annat sådant”. (Gal. 5:19—21) Man bör inte heller jämföra den trogne Noa med människor som en gång blivit döpta som kristna men som längre fram tar för vana att dricka sig berusade. Sådana oförbätterliga drinkare, som inte ångrar sig, blir inte oavsiktligt omtöcknade av att dricka för mycket av en rusgivande dryck vid ett bestämt tillfälle. De är vanedrinkare och måste bli uteslutna ur den rena och oförvitliga kristna församlingen. Det var sådana individer aposteln Paulus tänkte på, då han sade till de kristna i Korint: ”Men nu skriver jag till eder att sluta upp att hava att göra med någon som kallas broder och som är otuktig eller en girig människa eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, så att ni icke ens äta med en sådan människa.” (1 Kor. 5:11, NW) Om sådana drinkare inte gör bättring, kommer de aldrig att få del av Guds rikes välsignelser.
Antag att en åt Gud överlämnad kristen i våra dagar i likhet med Noa oavsiktligt skulle bli omtöcknad, då han dricker en rusgivande dryck privat i sitt eget hem vid något tillfälle. Det har aldrig hänt honom tidigare, och han är fast besluten att ta sig till vara så att det inte händer på nytt. Vad bör han då göra? Han är ju inte en oförbätterlig drinkare! Och det finns ingen orsak att mena att han på grund av denna enda händelse är fördömd av Gud för alla kommande tider, så att han inte har några utsikter att vinna evigt liv såsom en gåva från Jehova. (Rom. 6:23) Men en sådan kristen bör ge uttryck åt verklig bedrövelse över detta i bön till den allsmäktige Guden. Han bör vädja till Jehova Gud genom Kristus och söka Guds barmhärtiga förlåtelse. (5 Mos. 4:31; Psalm 51) Sedan bör han vara fast besluten att undvika att göra om en sådan orätt handling. Men om en sådan kristen fortfarande skulle känna sig djupt oroad av en sådan sak, bör han begagna det andliga bistånd som står honom till buds genom att följa rådet i Jakob 5:13—16.