Frågor från läsekretsen
● Uppmanades verkligen judarna i den mosaiska lagen att hata sina fiender, vilket Matteus 5:43 tycks antyda? — R. I., USA.
Nej, lagen krävde inte av en jude att han skulle hata den som tycktes vara personlig fiende till honom. Tvärtom uppmanade lagen judarna att visa sådana människor kärlek.
I bergspredikan sade Jesus: ”Ni hava hört att det sades: ’Du skall älska din nästa och hata din fiende.’” (Matt. 5:43, NW) Lägg märke till att Jesus inte sade att allt detta hörde till Guds lag, som de fått genom Mose, utan i stället yttrade: ”Ni hava hört att det sades.”
Den del av hans yttrande som handlade om att älska nästan kunde man finna i lagen, i 3 Moseboken 19:18, där det heter: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” Men den del som handlade om att hata den som var ens fiende stammade inte från Gud. Det kan tänkas att några av de religiösa ledarna utan något berättigande drog den slutsatsen att eftersom det fordrades av judarna att de skulle älska sin nästa, så förväntades det av dem att de skulle hata alla icke-israeliter såsom fiender. I M’Clintock och Strongs Cyclopaedia läser vi: ”Fariséerna hade begränsat innebörden i ordet nästa till att gälla människor i deras egen nation eller dem som var deras personliga vänner, och de ansåg att de inte av lagen var förbjudna att hata sina fiender.” — Band 4, sidan 929a.
Men lagen föreskrev direkt att judarna skulle handla kärleksfullt också mot en medmänniska som på grund av kärlekslösa handlingar skulle förefalla vara en personlig fiende. (2 Mos. 23:4, 5) Och i de hebreiska skrifterna gavs denna förmaning: ”Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända.” (Ords. 24:17) Det var naturligtvis en helt annan sak att fröjdas när Guds fiender — inte personliga fiender — störtade över ända. — 2 Mos. 15:1—21; Dom. 5:1, 31; Ps. 21:9—14.
Det är möjligt att det på Jesu tid fanns ett ordstäv, som hans ord syftade på. Den judiske bibelöversättaren Hugh Schonfield återger i sin översättning av de kristna grekiska skrifterna, The Authentic New Testament, Matteus 5:43 på detta sätt: ”Ni hava hört att det har förkunnats: ’Du skall älska din nästa men hata din fiende.’” Därpå förbinder han den andra delen med en förpliktelse som finns upptagen i en av de handskrifter som hittades samtidigt med Dödahavsrullarna. I den icke-bibliska skriften Manual of Discipline (Handledning i tukt och ordning), som allmänt anses ha haft med den judiska sekten esséerna att göra, uppmanas läsarna ”att älska alla ljusets söner, var och en enligt hans del i Guds rådslut, och att hata alla mörkrets söner”. — Millar Burrows: The Dead Sea Scrolls, sidan 371.
Trots den inställning, som många på den tiden kan ha haft, gav Jesus denna kraftiga maning: ”Fortsätt att älska edra fiender och att bedja för dem som förfölja eder; på det att ni må bevisa eder vara söner till eder Fader som är i himlarna.” (Matt. 5:44, 45, NW) Han gav också kraftigt eftertryck åt dessa ord genom att framställa liknelsen om den barmhärtige samariten. Fastän den judiske prästen och leviten gick förbi utan att hjälpa mannen som hade misshandlats av rövare, stannade en samarit (som tillhörde ett folk som judarna föraktade) och hjälpte den nödställde. Han visade sig vara en sann nästa. Denna liknelse belyser utmärkt den kärleksfulla inställning som Gud anbefaller och som Jesus förkunnade om. — Luk. 10:29—37.
Just denna ande, att älska nästan, även om en sådan nästa är en förföljare av sanna kristna, utvecklas av Jehovas vittnen i denna tid. De inser att det inte är deras sak att döma enskilda individer, och därför söker de hjälpa alla att lära känna livets väg. Detta har medfört att forna förföljare, vilka tidigare har uppträtt som fiender, har blivit förhjälpta att bli kristna. (Apg. 9:17; Gal. 1:13) Och de kristna kommer att fortsätta med att göra detta, till dess Gud själv ingriper för att göra slut på dem som är fiender till honom och hatar honom. Härigenom skall han avlägsna all smälek från sitt namn, och detta kommer att ge anledning till stor glädje. — Ps. 68:2, 4.