Tillväxt — framdriven av Jehova

1. Vad anser människan om utveckling eller tillväxt?

VART man vänder blicken ser man ting som växer — djur, buskar, träd, örter av alla slag, människor, organisationer, städer, länder, förhållanden, planer och projekt. Ja, överallt där det sker någon förändring kan man tala om tillväxt eller utveckling. Situationer eller förhållanden kan utvecklas från ont till värre. Somliga människor, som inte kan se några yttre förändringar, drar gärna den slutsatsen att det inte sker någon tillväxt eller utveckling. I vår moderna tid väntar sig människor stora framsteg och väldiga förändringar. När det gäller samfärdsel, transportmedel, moderiktningar, arkitektur, underhållning och den allmänna levnadsstandarden, har människan fostrats till att förvänta och motse enastående förändringar. Förändringar bjuder ofta på äventyr och spänning som fängslar en människas hela uppmärksamhet och för stunden kommer henne att glömma hur uttråkad hon är på vardagslivet. Men dag efter dag ser sig människan i spegeln och märker just inga förändringar. I fysiskt avseende förändras hon mycket sakta. Sedan hon väl blivit vuxen, förblir hon i stort sett likadan genom åren. Men hur förhåller det sig med den tillväxt eller utveckling som man inte kan se i spegeln? Hur förhåller det sig med sinnesjämvikten, med den andliga tillväxten eller utvecklingen? Ja, hur går det med din tillväxt såsom en Guds tjänare?

2. Vad är det som påverkar tillväxten? Kan den hämmas?

² Bakom allt detta ligger den drivkraft som framkallar tillväxt. Vi vet ju att regn och näringsrik jord kommer växtligheten att frodas och att mat också kommer en människa att växa kroppsligen. Men vad är det som driver på en människa, så att hon växer andligen? Vad är det som förmår en människa att aktivt tjäna och tillbedja Gud? Vad är det som inte bara får henne att vara trogen år ut och år in utan som också kommer Guds tjänare att växa och utvecklas ännu fullständigare med avseende på alla andens frukter som beskrivs i Galaterna 5:22, 23? När det gäller växter och djur, kan vi alltid hitta outvecklade exemplar, sådana som tycks ha hämmats i sin växt på ett eller annat sätt. Om man undersöker saken, kan man också finna exempel på detta i den kristna församlingen. (Se Galaterna 5:7.) Hur kommer det sig? Bör inte alla som tjänar Jehova blomstra och frodas tack vare den närande, andliga kost de får?

3. Förklara varför det sker en tillväxt både fysiskt och andligt.

³ Om en mänsklig skapelse skall tjäna det syfte, för vilket den har blivit danad, måste den växa både fysiskt och andligt. Fysisk tillväxt framdrivs av Jehova, eftersom han från början har dragit försorg om de materiella ting som människan behöver och finner behag i. Han har vidmakthållit ett överflödande förråd av mat, luft och vatten i flera generationer, och trots att människan har missbrukat dessa föranstaltningar, uppehåller likväl milliarder människor fortfarande livet genom att utnyttja dessa livsförnödenheter. Jehova har inte varit återhållsam, när det gällt att fylla människornas behov, och inte heller har han handlat såsom människor gör ibland, då de begränsar de få goda människornas frihet på grund av oegentligheter som de många onda människorna gör sig skyldiga till. Nej, ”han låter ... sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga”. (Matt. 5:45) Han har också gett oss sitt ord, sin Son och sin ande, som bidrar till människans tillväxt. Fastän många människor skjuter Gud åt sidan och motstår honom, har vi fortfarande tillgång till hans ord på många språk. Hans Son lever fortfarande, lösenoffret har betalats, och dess gagneliga verkningar kan hela människovärlden fortfarande utnyttja. (Joh. 3:16) Guds ande verkar lika bra i dag för att fullgöra Guds vilja som den gjorde i begynnelsen. — 1 Mos. 1:2; 2 Petr. 1:21.

4. Ge exempel på hur man kan glädjas åt livet under det att man växer till.

⁴ Jehova nöjde sig inte med att dra försorg om det allra nödvändigaste. Det finns ett rikt överflöd, mycket ”extra” som i så hög grad ökar den glädje man känner helt enkelt över att vara till. Tänk bara på vårt behov av att äta. Vi kan lätt hålla oss vid liv genom att slänga i oss fadd, fantasilös mat på det allra lättvindigaste sättet. Men låt oss säga att vi använder litet mera tid till att laga maten, sätter till goda kryddor och andra smakämnen, serverar varje rätt så att den retar aptiten och förnöjer ögat, dukar bordet enkelt och smakfullt och tänder några ljus, som sprider ett varmt, mjukt sken över det. Runt bordet tänker vi oss att tacksamma vänner slår sig ned, vi hör deras trivsamma, glättiga samtal, medan mjuka, avslappnande toner hörs i bakgrunden. Är det inte en synnerligen angenäm stund? Allt detta ”extra”, eller bara något av det, stimulerar tillväxten i mycket högre grad än mat som man kastar i sig i flygande fläng. Men allt detta är tillskott, något ”extra”, som människan kan njuta av, inte bara i samband med en måltid hon äter utan också i andra förhållanden i livet.

5. Varför kan du inte göra upp ett program för någon annans tillväxt?

⁵ En annan sak att tänka på är vårt uppträdande mot bröderna. Alla har vi våra begränsningar, och var och en känner sina egna. Men det händer ganska ofta att andra lägger sig i en enskild människas ansvar genom att söka få henne att göra mer än hon vill göra. Det är sanningen från Guds ord under Jehovas andes ledning som driver hans folk till att utföra mera tjänst. Guds tjänare måste stå till svars inför Gud för sina handlingar. De låter sig påverkas av det egna samvetet. Ingen kan lyssna till en annan människas samvete eller tala till Gud på hennes vägnar. Därför bör det inte heller vara nödvändigt att du tar reda på vad din broder har för sig eller vilka motiv han har och begär att han skall hålla dig underrättad om allt han gör. Om en broder tackar nej till ett förordnande eller ett tjänsteprivilegium, överila dig då inte, och dra inte slutsatsen att han håller på att glida bort från sanningen. (Ords. 18:13) Om han går tillbaka litet i tjänsten, kan det tänkas att han ägnar sig åt något annat drag i sin verksamhet som en Guds tjänare, vilket kräver uppmärksamhet och är hans ensak. Om någon tar semester eller planerar att vila från någon särskilt ansträngande sysselsättning, finns det ingen anledning att bli överdrivet orolig. Jesus insåg behovet av vila och av att komma bort från den press som den dagliga gärningen kan utöva. Efter det att apostlarna hade genomfört ett mycket späckat program och avlagt rapport för Jesus, sade han till dem: ”Kom med mig till en obebodd trakt, där vi kan vara för oss själva, och vila er litet.” Det var nämligen ”så många som kom och gick, att de inte ens fick tid att äta”. (Mark. 6:31, Hd; se även Matteus 14:13.) Men varken Jesus eller apostlarna försvagades i sin tro eller hämmades i sin tillväxt som en följd av detta. Lägger du dig i vad en annan mans tjänare gör, då han sköter de sysslor han fått sig tilldelade? Nej, naturligtvis inte. Men just så är det Paulus framställer den här saken, i Romarna 14:4 (NW): ”Vem är du, att du dömer en annans hustjänare? För sin egen husbonde står eller faller han. Han kommer helt visst att hållas stående, ty Jehova kan hålla honom stående.”

6, 7. a) Nämn några ”ogräs” som hämmar tillväxten. Vad är det som får dem att spira upp? b) Hur kan vi skydda oss för alla tvivel som kan tränga sig på oss?

⁶ Tvivel hos växande Ordets förkunnare kan liknas vid ogräs i en åker — det berövar dem deras kraft och styrka och går hårt åt deras förnöjsamhet, sinnesfrid och glädje i Jehovas tjänst. Tvivel kan uppstå därför att man har otillräcklig kunskap i något ämne, vilket kan inge oro. Andra människor kanske kommer fram med någon älsklingsidé, och därför att den inte genast blir erkänd, börjar de finna fel och börjar tvivla på att Jehova står bakom sin ”trogne och omdömesgille slav”. Några kanske inte är så hängivna längre i sin gudsdyrkan, och eftersom de utsätts för ständigt angrepp från den ande av oberoende och upproriskhet som kännetecknar den gamla tingens ordning, förmår de inte bannlysa tvivel från sinnet. Många börjar ängslas och oroas för materiella ting: mat, kläder, husrum och åtkomlig lyx, i det att de låter tankar på alla åtråvärda ting fylla sitt sinne, och detta förvänder deras uppfattning om tingens värde och kommer dem att bäva inför tanken på att behöva vara utan dem. I Lukas 12:29 (NW) finner vi ett väl formulerat råd: ”Hör därför upp med att söka vad ni skall äta och vad ni skall dricka, och hör upp med att vara i bekymrad ovisshet.”

⁷ Självdisciplin har mycket att göra med vår förmåga att slå tillbaka alla tvivel som kan tränga sig på oss. Jesus framhöll att hos den som hade tro skulle det inte finnas något tvivel. (Matt. 21:21) Man måste alltså skydda tankeförmågan, och därför behöver man självdisciplin, alldeles som det klart framgår av Ordspråksboken 5:1, 2 (NW): ”Min son, o ägna uppmärksamhet åt min vishet. Böj dina öron till min urskillning, så att tankeförmögenheterna skyddas.” I Filipperna 4:7 (NW) framhåller Paulus att Guds frid ”kommer att bevara edra hjärtan och ert sinnes förmågor förmedelst Kristus Jesus”. Om en person ständigt låter sinnet syssla med något som han gärna vill uppnå, är det mycket troligt att han får lust att handla så att han kan hinna fram till det mål han ser skymta. Hans tankar blir sedan närda och styrkta genom att han skaffar sig ytterligare insikt i det här ämnet, vilket fängslar honom mer och mer allteftersom tiden går, och det som hans håg eller lust står till är likt en motor som driver honom framåt mot målet. ”De som behärskas av sin syndiga natur får sin livsinriktning bestämd av den.” (Rom. 8:5, Hd) Om man inte önskar nå ett sådant mål, måste man utöva självbehärskning och sluta upp med att tänka på saken. Ordspråksboken 23:7 (NW) beskriver det så här: ”Ty såsom någon har räknat ut inom sin själ, så är han.” Job förklarar att Jehova handlar såsom han tänker eller vill och såsom det lyster honom; lägg märke till orden i Job 23:13: ”Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.”

8, 9. a) Vad menar somliga människor om ett liv enligt bibelns principer? b) Redogör i korthet för det område, inom vilket människan bör låta sig ledas av resonlighet.

⁸ Tillväxten kan således ofta avstanna helt eller hämmas i någon mån, därför att människor inte vinnlägger sig om att ta vara på livets glädjeämnen. Andra känner sig kringskurna vid tanken på att tjäna Gud och följa bibelns principer; de menar att detta skulle hämma deras tillväxt. Men en noggrann undersökning visar att om man lever enligt bibelns principer, kan man växa och utvecklas mycket mera, ja, man kan gå längre än flertalet människor hitintills har gjort. Bibeln riktar vår uppmärksamhet på en ledande princip: ”Må er resonlighet bli känd för alla människor.” — Fil. 4:5, NW.

⁹ På resonlighetens område utgör våra behov själva centrum. Vidare kan vi räkna upp: sådant som vi tycker om, önskar oss, har lust till eller längtar efter och den oändliga mångfalden av olika ting som Jehova har dragit försorg om, sådant som vi inte tycker om och den frihet som andra människor har rätt att åtnjuta. Utanför resonlighetens område hör följande ting hemma: vurmar, upproriskhet, oberoende, fruktan, t. ex. människofruktan och fruktan för framtiden, fruktan för att bli utan arbete, utan mat, kläder och bostad, fruktan för död och olycka.

Vad en människa behöver

10. Vilka behov har människan, och hur har de tillgodosetts?

¹⁰ Vad vi verkligen behöver är enkel, stärkande mat, som finns överallt på jorden, det väsentliga för att människan skall hållas vid liv och ha kraft som räcker till för att arbeta. Maten kan bestå av bröd, ris, fisk, frukt, kött, grönsaker, men vad det än är, så finns det där. Beträffande detta finns det en försäkran som är flera hundra år gammal och fortfarande är tillämplig. Vi finner den i Psalm 104:14, 15, 24: ”Du [Jehova] låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta. Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.” Och vidare heter det, i Psalm 136:25: ”Honom som giver mat åt allt levande, ty hans nåd varar evinnerligen.” Vi behöver kläder, och tidigt i människans tillvaro fyllde Jehova det behovet. (1 Mos. 3:21) Husrum, skydd mot väder och vind, är ett annat väsentligt behov. Och genom att människan använder de material som Jehova försett henne med kan hon uppföra bostäder på många olika sätt och med varierande byggnadsstil.

Vad människan kan önska sig och ha lust till

11. Bör en människa njuta av de ting hon har lust till och kan skaffa sig?

¹¹ Utöver de väsentliga behoven, som måste fyllas, är det mångt och mycket som vi önskar oss och har lust till. När Jehova gav israeliterna föreskrifter, sade han bland annat till dem: ”Och du må köpa för penningarna, vadhelst dig lyster, fäkreatur eller småboskap eller vin eller andra starka drycker eller vad du eljest kan åstunda; och så skall du hålla måltid där inför HERRENS, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.” (5 Mos. 14:26) Till vad vi oundgängligen behöver kan vi alltså foga välsmakande mat, omväxling i klädseln, sådant som gör våra hem bekväma och trivsamma, välljud för öronen och uppbyggande samvaro med våra bröder. Jehova ger löfte om ännu mer: ”Du öppnar din hand och tillfredsställer allt levandes önskan.” — Ps. 145:16, NW.

Jehovas gåvor — en oändlig mångfald

12. Är det som Gud har gett människan tillräckligt för att tillfredsställa hennes önskningar? Ge skäl för svaret.

¹² Men även om en människa skulle skaffa sig allt vad hon har lust till och hennes resurser medger, finner hon att hon bara utnyttjar en försvinnande bråkdel av den kvantitet och kvalitet som är utmärkande för de materiella ting som Gud har skapat till nytta och glädje för människan på jorden. Paulus utropade: ”O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!” (Rom. 11:33) Man kan lätt urskilja Guds vishet i den mångfald gåvor han har gett människan. Vi finner en inbjudan att utnyttja dem i dessa ord: ”Allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt, när det mottages med tacksägelse.” (1 Tim. 4:4) Skönjer vi några gränser för vad han har skapat? Kan vi utforska det på några minuter? I Predikaren 8:17 läser vi om en forskares undersökningar: ”Då insåg jag, att det är så med alla Guds verk, att människan icke förmår fatta, vad som händer under solen; ty huru mycket en människa än mödar sig för att utforska det, fattar hon det ändå icke. Och om någon vis man tänker, att han skall kunna förstå det, så kommer han ändå icke att kunna fatta det.” För människors blickar utbreder sig en skönhet som inte går att beskriva. Med vilken målares pensel eller kameras lins kan man fånga himmelens färg, djup, stämning och rymd? Har du prövat på vår tids alla dofter och smaksensationer? Har du lyssnat till all musik och alla sånger på jorden? Har du låtit dig smittas av ett piggt och vaket barns sorglösa munterhet och fantasi, som kommer allt som döljer sig bakom varje vägkrök att bli en spännande, oförglömlig upplevelse? Har du upptäckt hur underbar människovärlden är genom att skaffa dig gemenskap med folk av alla nationer och stammar på jorden?

Människans aversioner och fördomar

13. Hur kan vi få våra fördomar att ge vika för resonligheten? Hur kan vi handla förnuftigt?

¹³ Det råder ett nära samband mellan fördomar, som har sitt ursprung i okunnighet, och stolthet och tradition byggd på lösan sand. Fördomar påträffar man vanligen bland människor som inte har tillräckliga kunskaper om andra folkgrupper och därför villigt accepterar hörsägner eller ogrundad propaganda. Fördomarna kan vara av många slag: stolthet över ens ras, familj, land, rikedom, klass eller yrke, stolthet över den religion man tillhör, över oförrätter man fått lida och många andra ting. Fördomsfulla människors inställning är vanligen denna: Om jag inte tycker om det, är det fel och bör inte få förekomma. Enligt Apostlagärningarna 10:34, 35 sade Petrus: ”Nu förnimmer jag i sanning, att ’Gud icke har anseende till personen’, utan att den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tages emot av honom, vilket folk han än må tillhöra.” Ett annat bibelställe som uppenbarar vad Jehova menar om den här saken finner vi i 1 Korintierna 4:6, 7 (NW): ”’Gå inte utöver det som är skrivet’, på det att ni inte må bli uppblåsta, var och en för sin del, till förmån för den ene emot den andre. Ty vem gör dig olik någon annan? Vad har du egentligen, som du inte har fått? Om du nu verkligen har fått det, varför berömmer du dig då, som om du inte hade fått det?” Alltför många faktorer övar inflytande på dina känslor, vilka påverkar dina beslut, och därför kan man inte tryggt låta sig ledas av sina aversioner eller fördomar. Dina föräldrars syn på tingen, de intryck du tagit under dina särskilt påverkbara år i olika miljöer och den nutida press som denna tingens ordnings ande utövar medger inte att du är fullständigt fri från partiskhet. Det är mycket vanligt bland människor att de kommer ihåg andras felsteg, och de kan påminna sig ett enda litet missgrepp och låta det påverka dem i många år. Varje gång den felandes namn omnämns blir de påminda om det där missgreppet. Det är ett slags hämnd de tar, fastän den där saken har klarats upp och borde vara ur världen. Den som vill handla förståndigt följer emellertid bibelns principer. Älska det som Gud älskar, och hata det som Gud hatar. — Se Ordspråksboken 6:16—19; Psalm 97:10; 11:5; Hebréerna 1:9.

Erkänn andras fri- och rättigheter

14. Vilka bibliska råd följer vi, då vi unnar andra den frihet som de har rätt till? Hur långt kan vi gå i fråga om detta?

¹⁴ I vår överlägsna aversion eller motvilja mot somliga saker kan vi komma på oss med att neka andra den frihet de har rätt till. Paulus dryftar den saken mycket rättframt i Romarna 14. ”Ta emot ... den som är svag i tron, ... ty Gud har tagit emot honom.” (Rom. 14:1—3, Hd) Mat och dryck kan vålla problem nu likaväl som de kunde det på den tiden, och Paulus sade att man inte skulle göra stort nummer av sådant utan i stället skulle ägna uppmärksamhet åt Guds rike. ”Sluta upp med att riva ned Guds verk bara för mats skull.” (Rom. 14:20, NW) Det kan vara fråga om andra saker än mat. Nitiska bröder kan vara så uppfyllda av sanningen att de ständigt manar på andra att utföra mera utan att låta dem själva avgöra hur mycken tid de önskar ägna åt de olika slagen av verksamhet i församlingen. Gå bara så långt som Skriften. (1 Kor. 4:6) Låt andra människor sköta sina förpliktelser, som du kanske inte begriper dig på eller ens vet något om. Hjälp andra där du kan hjälpa, men mana inte på dem. ”Visheten från ovan är först och främst kysk, vidare fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter.” — Jak. 3:17, NW.

Utanför resonlighetens område — skadliga begärelser

15. Vad finner du vara allmänt utbrett utanför resonlighetens område? Är det förnuftigt att ta efter flertalet människor eller deras idéer?

¹⁵ Starka begär styr och driver människan i den nuvarande tingens ordning. Eftersom människor påverkas av våldsamt söndrande krafter, visar det sig allt svårare att träffa på människor som följer rådet i Titus 3:2 (NW) ”att inte tala skymfligt om någon, att inte vara stridslystna, utan vara resonliga”, att visa ”all mildhet mot alla människor”. Världens ande förmår människor till att söka dra uppmärksamheten till sig själva, till att söka tränga sig fram, snabbt uppnå en aktad ställning; och denna andes hela inriktning beskrivs utmärkt väl i 1 Johannes 2:16: ”Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen.” Till dessa skadliga begärelser hör en mängd olika ting. Nymodigheter, vurmar, som tilltalar de själviska intressena brer ut sig bland folk likt farsoter och försvinner först när nästa vurm får grepp om massorna. Varför skulle en förnuftig, resonlig, människa känna någon lust att ila förbi Jehova Guds obegränsade gåvor avsedda för människans nöje och behag och hålla till godo med det som frambringas av ofullkomliga människors tankeförmåga med dess låga kvalitet? Klädmoderna är avsedda att framhäva könet; glasögonen, som man tidigare använde bara för nyttans och behovets skull, ges numera en sådan utformning att de skall dra uppmärksamheten till den som bär dem. Mat och dryck utnyttjas inte längre för sitt avsedda ändamål utan används för att skapa extas och spänning av olika slag.

Utanför resonlighetens område — fruktan

16. Vilka slag av fruktan kan plåga en människa, och vilket medel skulle du vilja föreslå med vars hjälp fruktan kan övervinnas?

¹⁶ Människofruktan är en besvärande hämsko; den kan helt sätta stopp för tillväxten och utöva press på en Guds tjänare, så att han blir overksam. Om du känner bibelns principer, som man bör leva efter, och du gör ditt bästa för att följa dem, varför skulle du då frukta för vad en annan människa tänker, ja, rentav för vad din broder tänker? Fruktan hos en människa vittnar om att hon saknar kunskap om vad som är rätt eller drar sig för att göra vad hon vet vara rätt. Om man vet vad som är rätt att göra och gör det utan att frukta för vad andra människor tänker, då växer man. Jesus sade: ”Akta er för att göra edra goda gärningar inför människorna, för att de skall lägga märke till er!” (Matt. 6:1, Hd) Sträva i stället efter att bli välsignad genom att frukta Jehova, såsom vi läser i Ordspråksboken 15:33 (Åk): ”Jehovás fruktan är en tuktan till vishet”; och återigen i Psalm 145:19: ”Han gör, vad de gudfruktiga begära.” Vi kan alltså vara förnuftiga, resonliga, och avhålla oss från att frukta för andra gudar, för vidskepelse och för olycka. Följden blir då denna: ”I frid både lägger jag mig och insomnar, ty du allena, Jehova, låter mig bo i trygghet.” (Ps. 4:9, Åk) Döden håller oss inte längre i ett fruktans grepp, och vi har löfte om att snart bli helt fria från dess välde. (Hebr. 2:14, 15) Med tillbörlig värdighet och respekt och fria från feg fruktan undgår vi många problem: ”Människofruktan har med sig snaror.” — Ords. 29:25.

17. Vilken slutsats, som vi framför här, bör en ödmjuk människa alltid tänka på?

¹⁷ Livet är tillräckligt invecklat utan att vi skapar ytterligare problem, som kan hindra en annans tillväxt eller hämma vår egen. Njut av livet nu, medan du tjänar Jehova. Oavsett hur många tjänsteprivilegier du får, hur skickligt du utför ditt arbete och hur effektiv och välorganiserad du är, får du aldrig lita på människans egen förmåga att växa till. Tänk i stället alltid på att det är ”Gud, som ger växten”. — 1 Kor. 3:7, Hd.

[Frågor]