Hur inkonsekvent!

Evolutionsteorin som lärs ut i våra dagar grundar sig på uppfattningen att små mutationer, dvs. förändringar av organismernas ärftliga konstitution, har byggt upp hela världen av levande skapelser med utgångspunkt från enkla molekyler i ett slags urslem. I publikationen Science News för 21 september 1968 infördes emellertid följande uttalande av en ledande ärftlighetsforskare som deltog i den tolfte internationella kongressen för genetiker i Tokyo, vilken besöktes av 2.000 vetenskapsmän från 53 nationer: ”Den viktigaste uppgiften för dem som sysslar med ärftlighetsforskning och människosläktets framtid är att skydda de mänskliga arvsanlagen från naturliga och kemiska mutationer och mutationer uppkomna genom strålning.”

Men om mutationer verkligen har byggt upp alla de så häpnadsväckande komplicerade och respektingivande levande tingen på jorden, varför arbetar man då inte på att stimulera till fler mutationer i stället för att söka skydda människor för dem? Därför att sanningen är den att mutationer ofrånkomligt leder till degeneration, inte till evolution. Och likväl påstår man att mutationer är evolutionens främsta redskap, att de är denna moderna teoris själva hörnsten. Hur träffande är inte psalmistens ord, som lyder: ”Den oförnuftige har sagt i sitt hjärta: ’Det finns ingen Jehova.’” — Ps. 14:1, NW.