Jehova den store tillsyningsmannen och herden för sitt folk
”Ni var lika får som gick vilse, men nu har ni återvänt till edra själars herde och tillsyningsman.” — 1 Petr. 2:25, NW.
1. Vem i universum är mycket intresserad av människans välfärd, och trots vilket tillstånd, som människan befinner sig i, är han det?
ÄR DU medveten om att det finns någon som är synnerligen intresserad av människosläktets välfärd och att han inte är någon vanlig människa, utan faktiskt är universums Skapare, den allvise och allsmäktige, vars namn är Jehova? Ja, såsom en stor herde för sitt folk är Jehova, Skaparen, intresserad av människosläktets välfärd, och detta trots att hans höga och upphöjda tron i himmelen av allt att döma befinner sig på oräkneliga millioner ljusårs avstånd från vår jord. Jehova bryr sig om människosläktet, fastän han är en Gud av dynamisk energi, som ständigt utnyttjar denna energi i uppbyggande syfte överallt i ett universum som är så stort att jordklotets alla nationer för honom ter sig som stoftet på vågskålen. (Jes. 40:15) Fastän människosläktet är avlat och fött i synd, bryr sig Jehova Gud, universums Skapare, verkligen om människosläktet.
2. Hur stort är det intresse som Gud hyser för människan, och vad liknar Jesaja Jehova vid?
2 Detta intresse, som Jehova visar, är inte bara flyktigt och övergående. Nej, det är ett brinnande intresse. På tal om Jehova säger Jesaja: ”Likt en herde skall han vakta sin egen hjord. Med sin arm skall han samla lammen tillhopa; och i sin famn skall han bära dem. Dem som ger di skall han leda med varsamhet.” (Jes. 40:11, NW) Vi kan gott förstå varför konung David med sådan förtröstan kunde säga: ”Jehova är min herde. Ingenting skall fattas mig.” — Ps. 23:1, NW.
3. Hur har Jehova visat att han ämnar sörja för en rätt tillsyn åt människan?
3 Hur sant är det inte att absolut ingenting fattas människosläktet, när den främste personen i universum tar vård om det! Och för att människosläktet verkligen skall tas om hand på rätt sätt har Jehova förordnat en förträfflig herde som skall öva sådan tillsyn att människosläktet får skydd och vägledning. Jesus själv sade: ”Jag är den förträfflige herden; den förträfflige herden utger sin själ för fårens skull. Jag är den förträfflige herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig.” (Joh. 10:11, 14, NW) När människosläktet blir föremål för sådan omvårdnad från höjden, är det sannerligen gynnat. Sätt dig in i detta! Det är möjligt att lära känna Jehova Gud och hans Son, Kristus Jesus, och att bli känd av dem.
4. Vad har flertalet människor gjort, vilket visar att de inte är intresserade av Jehovas omvårdnad om dem?
4 Det uppstår emellertid ett problem med avseende på människosläktet, eftersom flertalet har vänt sitt hjärta och sinne från Jehova och hans Son, Kristus Jesus. Detta stora flertal har dragit den slutsatsen att man kan leva som man behagar utan att behöva någon vägledning från Jehova Gud och omvårdnad av honom. Det var mycket tidigt i släktets historia som människorna vände sig bort från Jehovas omvårdnad och varma intresse. Genom sitt handlingssätt visade Adam och Eva att de inte ville att Jehova skulle ta vård om dem, utan att de i stället ville handla självständigt och inte tyckte om att behöva stå till svars inför någon beträffande sitt uppförande. Hela människosläktet har utgått från Adam och Eva; och eftersom människorna har förlänats moralisk handlingsfrihet, dvs. frihet att välja mellan att handla rätt och att handla orätt, har den enskilda människan under de nästan sex tusen åren av släktets tillvaro på jorden ställts inför valet mellan att vilja ta emot vägledning och omvårdnad av den store herden och att vilja leva ett oberoende liv utan tillsyn från universums Skapare.
5. Hur har Jehova reagerat inför det faktum att flertalet människor inte velat veta av hans kärleksfulla omvårdnad?
5 Fastän det stora flertalet av människorna har vänt ryggen åt Jehova och inte vill veta av hans kärleksfulla intresse för mänsklighetens välfärd, har Jehova såsom en stor herde likväl tålmodigt haft fördrag med människorna, och det har behagat honom att fortsätta med att vårda och älska dem bland människosläktet som vänder sig till honom för att få hjälp och som vill ha honom till sin herde. Av den bibliska skildringen framgår det att Adam och Eva visserligen ville handla oberoende av Jehova men att likväl en av deras första avkomlingar, Abel, var angelägen att lära känna Jehova och tjäna honom och bli vägledd av honom. I bibelboken Hebréerna heter det om honom att han var ”rättfärdig”. (Hebr. 11:4) Men människosläktets tidiga historia, från Adams och Evas dagar fram till dagarna strax före floden på Noas tid, utvisar att det inte var många som ville komma under Jehovas beskydd och vård.
6. Beskriv förhållandena omedelbart före vattenfloden på Noas tid.
6 Vid den tid, då vår jord översvämmades av en hela klotet omfattande vattenflod (omkring 2370 f.v.t. eller omkring 1.656 år från den tidpunkt då mannen och kvinnan blev satta i Edens lustgård), fanns det bara åtta personer (Noas familj) boende här på jorden som önskade komma under den store herdens, Jehova Guds, kärleksfulla omvårdnad. I den bibliska skildringen heter det faktiskt: ”Jehova [såg] att människans ondska överflödade på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar endast var ond hela tiden.” — 1 Mos. 6:5, NW.
7. Vad var det som började utveckla sig en kort tid efter syndafloden på Noas tid?
7 Eftersom Noa och hans familj älskade Jehova, blev de bevarade genom syndafloden, som Gud lät komma över jorden och som utrotade all ondska. Det var från dessa människor, vilka överlevde syndafloden, som människosläktet fick en ny start, i det att de förökade sig och åter började uppfylla jorden. Det var inte mer än omkring ett hundra år efter floden som Nimrod, en väldig jägare i opposition mot Jehova, grundade staden Babel. Nimrod och hans efterföljare ville inte veta av det ledarskap och den omvårdnad som Jehova erbjöd människosläktet. De ville leva oberoende av Skaparen, Jehova Gud. Nimrod grundade en egen religion och utformade idéer som skilde sig från den rätta tillbedjan av Jehova. Såsom historien utvisar har flertalet människor föredragit Babylons religion framför den rätta tillbedjan av Jehova.
8, 9. Vilka förberedande åtgärder vidtog Jehova för att slutligen ta ut en nation av människor som han likt en herde skulle skydda och vårda i rättfärdighet?
8 Omkring två tusen år efter människans skapelse i Eden föddes så ett gossebarn på den mesopotamiska slätten, i en trakt som nu ligger i Irak. Han kallades Abram (Abraham). När det här barnet växte upp till man, visade han att han ville underordna sig den store herdens, Jehova Guds, ledning. Eftersom Abram visade sig ha en rätt hjärteinställning till Jehova, sade Jehova så här till honom: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.” (1 Mos. 12:1, 2) I och med detta tillkännagivande började Jehova bygga upp det som med tiden skulle bli en nation under hans ledarskap och omvårdnad. Isak, Abrahams son, och Jakob, Isaks son, var också män som villigt underordnade sig Jehovas ledning. Så småningom kom Jakobs tolv söners avkomlingar att bilda de tolv stammar som utgjorde Israels nation.
9 De här stammarna började en tillvaro såsom en oberoende, självständig nation, när de med Mose som anförare blev räddade ur Egypten år 1513 f.v.t. Under Guds ledning förde Mose dem ut ur Egypten och till Sinai berg i Arabien. Det var vid Sinai berg som Jehova gav den israelitiska nationen sina regler och stadgar, som skulle vägleda denna nation när den blev föremål för den store herdens beskydd och omvårdnad.
10. a) Vem blev lik en synlig herde åt Jehova för Israels nation? b) Hur visade Mose att han verkligen vårdade sig om Israels folk?
10 Mose tog sitt ansvar i förbindelse med Israels folk på allvar och uppträdde som talesman för Jehova. Det var ingen ringa uppgift för honom att ägna uppmärksamhet åt denna stora skara människor som utgjorde Israels nation. Men Mose axlade sitt ansvar och strävade efter att fullgöra det enligt den vägledning Jehova gav. Det var vid den tid då Mose tog itu med de olika problemen bland Israels folk i öknen som hans svärfar, Jetro, besökte honom. I den bibliska skildringen berättas det så här om en del av Mose plikter: ”Dagen därefter satte Mose sig för att döma folket, och folket stod omkring Mose från morgonen ända till aftonen.” (2 Mos. 18:13) Såsom Jehovas ställföreträdande jordiske herde för folket gjorde Mose sannerligen sitt allra bästa för att sörja för folkets behov, det folks som han styrde eller vårdade likt en herde. Men Jetro lade märke till att de plikter som vilade på Mose skuldror sannerligen var större än Mose rimligen kunde fortsätta att bära ensam. Därför läser vi vidare i den bibliska skildringen: ”Då nu Moses svärfader såg allt vad han hade att beställa med folket, sade han: ’Vad är det allt du har att bestyra med folket? Varför sitter du här till doms ensam, under det att allt folket måste stå omkring dig från morgonen ända till aftonen?’ Mose svarade sin svärfader: ’Folket kommer till mig för att fråga Gud. De komma till mig, när de hava någon rättssak, och jag dömer då mellan dem; och jag kungör då för dem Guds stadgar och lagar.’” — 2 Mos. 18:14—16.
11, 12. a) Vilket råd fick Mose av Jetro, då denne lade märke till den tunga arbetsbörda som Mose bar? b) Vad för slags män rekommenderade Jetro att Mose skulle utvälja, och vem skulle alltså sådana män i själva verket likna?
11 Det var mycket påtagligt att Mose hade stor omtanke om Israels folks välfärd och insåg att de behövde hjälp, vägledning och kärleksfull omvårdnad. Mose ville göra Guds vilja med avseende på folket. Det var inte någon ringa uppgift. Vi läste ju i bibeln att folket stod omkring Mose från morgon till kväll för att han skulle höra på deras problem och fatta beslut som skulle vara dem till hjälp. Fråga dig: Hur länge skulle det vara möjligt för en enda man att dag efter dag ensam sitta och lyssna till och reda ut alla de problem som hundratusentals människor kan ha haft? Så uppfattade tydligen också Jetro saken, ty han sade till sin svärson Mose: ”Det är inte bra så som du gör. Du kommer säkert att bli uttröttad, både du och detta folk som är hos dig, ty detta arbete är en för stor börda för dig. Du kan inte utföra det ensam.” (2 Mos. 18:17, 18, NW) Det här rådet från Jetro var lägligt och klokt. Ansvarsbördan för varje problem som uppstod för varje israelit var sannerligen en för stor börda för en enda man att ta sig an på rätt sätt. Därför sade Jetro vidare: ”Så lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett råd, och Gud skall vara med dig. Du må vara folkets målsman inför Gud och framlägga deras ärenden inför Gud. Och du må upplysa dem om stadgar och lagar och kungöra dem den väg de skola vandra och vad de skola göra. Men sök ut åt dig bland allt folket dugande män, som frukta Gud, pålitliga män, som hata orätt vinning, och sätt dessa till föreståndare för dem, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio.” — 2 Mos. 18:19—21.
12 Detta var utan tvivel ett gott råd, som om det följdes skulle hjälpa Mose att leda folket. Vi lägger märke till att Jetro uppmanade Mose att utvälja dugande män, som fruktade Gud. Det måste vara pålitliga män, inte av den sorten som var begivna på orätt vinning. Det innebar att deras kvalifikationer måste vara desamma som Mose kvalifikationer. Såsom biträdande herdar åt Mose skulle de ha likadana egenskaper som den store herden, så att de skulle kunna uppträda rättvist mot folket. — Ps. 19:8—10.
13, 14. Hur föreslog Jetro att Mose skulle dela upp arbetet, och gjorde Mose såsom Jetro hade föreslagit?
13 Därpå sade Jetro vidare: ”Dessa må alltid döma folket. Kommer något viktigare ärende före, må de hänskjuta det till dig, men alla ringare ärenden må de själva avdöma. Så skall du göra din börda lättare, därigenom att de bära den med dig. Om du vill så göra och Gud så bjuder dig, skall du kunna hålla ut; och allt folket här skall då kunna gå hem i frid.” — 2 Mos. 18:22, 23.
14 Mose lyssnade till sin svärfars råd, och han utvalde dugande män att fungera som underherdar jämte honom för att styra Israels nation. Han följde rådet att sätta somliga till föreståndare över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. I den bibliska skildringen heter det att närhelst svårare ärenden lades fram för dessa biträdande herdar, ärenden som de inte kunde reda ut, hänsköt de dessa till Mose, och så kunde Mose, i sin tur, handlägga dem i rättfärdighet. — 2 Mos. 18:24—26.
Tillvägagångssättet tillämpat också i fortsättningen
15, 16. Hur vet vi att det tillvägagångssätt som Jetro rekommenderade tillämpades efter Mose död?
15 Tidigt i den judiska nationens historia, en lång tid innan folket drog in i det land som utlovats åt deras förfader Abraham, gav Jehova alltså såsom sitt folks herde exempel på hur hans får skulle tas om hand, och samma tillvägagångssätt skulle följas ända fram i vår tid.
16 Efter Mose död blev Josua Israels synlige herde under Jehovas ledning, och det var under Jehovas ledarskap, utövat av Josua, som Israels nation började dra in i det utlovade landet och grep sig an med att sätta sig i besittning av det som Jehova hade gett dem till arvedel. Anordningen med dugande, gudfruktiga, ärliga män, som förblev i ansvarsfulla ställningar, var till hjälp för nationen då den utkämpade sina strider och lade det utlovade landet under sig. Om vad som hände strax före Josuas död läser vi: ”Och Josua församlade alla Israels stammar till Sikem; och han kallade till sig de äldste i Israel, dess huvudmän, dess domare och dess tillsyningsmän, och de trädde fram inför Gud.” (Jos. 24:1) Vid det tillfället påminde Josua själv de här dugande männen om de plikter som vilade på deras skuldror och på hela nationen, för att de skulle fortsätta att vandra under den store herdens, Jehova Guds, ledarskap. Genom att göra detta skulle de få en storslagen välsignelse och skulle röna stor ynnest.
17. a) Varför blev domartiden en prövande tid för Israel? b) Vad får vi i Domarboken 2:19—22 veta om hur besviken Jehova blev på Israel?
17 Efter Josuas död bestod Israels nation, fördelad på stammarnas arvslotter, i omkring 300 år under ledning av domare, som på många sätt fungerade såsom herdar för folket. I den bok i bibeln som kallas Domarboken beskrivs en del av de gärningar, som dessa domare utförde, liksom också folkets uppförande under denna tid av den israelitiska nationens historia. Såsom deras främste herde ledde Jehova dem tålmodigt och välsignade dem. Det var en svår tid för Israel, eftersom detta folk i många fall inte drev bort dem som tillbad falska gudar i landet utan lät dem bo kvar, och dessa blev en snara för Israel. Israeliterna påverkades av dessa hedniska inbyggares falska religiösa sedvänjor, och i stället för att fortsätta med att ta emot den omvårdnad, som Jehova såsom deras herde vaksamt ägnade dem, irrade de många gånger bort till något fiendeläger och tog del i avgudadyrkan som uppväckte Jehovas vrede. Den bibliska skildringen visar att när en rättfärdig domare dog, blev folket såsom får utan herde, och i stället för att vända sig till Jehova fördes de in på orätta vägar. Om ett sådant tillfälle läser vi i Domarboken 2:19—22: ”När domaren dog, vände de tillbaka och togo sig till, vad fördärvligt var, ännu mer än deras fäder, så att de följde efter andra gudar och tjänade och tillbådo dem; de avstodo icke från sina gärningar och sin hårdnackenhet. Därför upptändes HERRENS [Jehovas] vrede mot Israel, så att han sade: ’Eftersom detta folk har överträtt det förbund, som jag stadgade för deras fäder, och icke har velat höra min röst, därför skall icke heller jag hädanefter fördriva för dem en enda man av de folk som Josua lämnade efter sig, när han dog; ty jag skall med dem sätta Israel på prov, om de vilja hålla HERRENS väg och vandra därpå, såsom deras fäder hava hållit den, eller om de icke vilja det.’”
18. a) Hur skulle Israels konungar handla som ledare och herdar för israeliterna? b) Vad bevisade sig Israels konungar inte vara?
18 Efter den oroliga domartiden tillät Jehova att Israels folk fick en mänsklig konung såsom härskare, sedan folket bett om detta. Konungen skulle representera Jehova inför folket och skulle vandra i rättrådighet såsom Jehovas representant, alldeles som Mose, Josua och de rättrådiga domarna i Israel hade gjort. Sådana konungar skulle noggrant hålla sig till Jehovas skrivna ord. (5 Mos. 17:14—20) Guds ord innehåller en detaljerad skildring av hur konungarna handlade såsom herdar eller ledare för Israel och visar att deras uppförande medförde antingen Jehovas ynnest eller hans ogunst. Konungarna påverkades ofta av folket. Många konungar var inte dugande män, som fruktade Gud, pålitliga män, som hatade orätt vinning. Deras själviska böjelser medförde ibland avsevärda svårigheter och stort förtryck för dem och hela nationen. I stället för att ta vård om folket såsom Jehovas jordiska representanter blev de orättvisa, ovänliga och förde Israel in på orätta vägar. — Jes. 1:4.
19. a) Vad fortsatte Jehova att göra, fastän Israel handlade trolöst? b) Med vilka fördömande ord vände sig Jehova till Israels herdar genom sin tjänare Jeremia?
19 I många hundra år visade Jehova tålamod och långmodighet mot Israels synliga herdar och mot det folk som han hade valt att ge herdeomvårdnad såsom den nation som företrädde honom på jorden. Jehova fortsatte att visa tålamod och kärlek, fastän israeliterna vände sig bort från honom för att följa de kringboende nationernas sedvänjor, vilka var präglade av falsk religion. Men till sist tröt Jehovas långmod och uthärdande. I Jeremias dagar talade Jehova till de förordnade herdarna som hade blivit oerhört släpphänta, i det han sade: ”’Ve över de herdar som förgör och förskingrar fåren på min betesmark!’ ... Därför är detta vad Jehova, Israels Gud, har sagt mot de herdar som vaktar mitt folk: ’Ni själva har förskingrat mina får; och ni höll i med att skingra dem, och ni har inte vänt er uppmärksamhet till dem. Se, jag vänder nu min uppmärksamhet mot er för edra gärningars ondska’, är Jehovas uttalande.” — Jer. 23:1, 2, NW.
20, 21. Hur kom det sig att Jehova fortsatte med att visa kärleksfull godhet och barmhärtighet mot Israel, fastän så många israeliter vände sig bort från honom, och vad lovade Jehova?
20 Eftersom de inte efterliknade den store herdens, Jehovas, förträffliga egenskaper genom att ta god vård om dem som Jehova hyste stort intresse för, var Jehova sannerligen emot dessa och underrättade dem om deras kommande förintelse. Men Jehova insåg mycket väl att det också bland hans folk fanns sådana som önskade göra det rätta och som önskade fortsätta med att ta emot den omvårdnad som han vaksamt gav dem och tjäna honom med ett rent hjärta. Dem glömde han inte. Hans ord löd: ”Och jag skall själv församla kvarlevan av mina får ur alla de länder, till vilka jag har drivit dem bort, och skall föra dem tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma och föröka sig. Och jag skall låta herdar uppstå åt dem, vilka skola föra dem i bet; och de skola icke mer behöva frukta eller förskräckas och skola icke mer drabbas av hemsökelse, säger HERREN”, Jehova. (Jer. 23:3, 4) Därpå såg Jehova framåt till den avlägsna framtiden och sade: ”Jag skall låta en rättfärdig telning uppstå åt David. Han skall regera såsom konung och hava framgång, och han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.” — Jer. 23:5.
21 Jehovas utvalda nation, Israel, fick visserligen uppleva ett katastrofartat slut år 607 f.v.t., därför att den inte rättade sig efter den store herdens råd, men Jehova tänkte på de rättfärdiga bland folket. Han lovade att de en dag skulle ha en rättfärdig herde över sig, en herde som skulle uppträda mot dem såsom han själv hade gjort, i det att han hade utövat rättfärdighet.
22, 23. Vem utvalde Jehova såsom sin förträfflige herde, och hur säkerställde den förträfflige herden den erforderliga omvårdnaden om Jehovas får?
22 Bibeln visar klart och tydligt att i och med att Herren Jesus framträdde såsom Messias hade Jehova fått sin förordnade herde för fåren till gagn och nytta för sitt folk. Jesus sade så här om sig: ”Jag är den gode herden.” Under de tre och ett halvt år som Jesu jordiska förkunnartjänst varade gav han många exempel på hur väl kvalificerad han var såsom Jehovas gode eller förträfflige herde, och han visade att han, i sin tur, kunde bland människorna utvälja dem som visade sig vara dugande män, gudfruktiga och pålitliga män, som inte sökte orätt vinning. De första av dessa var apostlarna, som Jesus utvalde bland sina lärjungar till att utgöra den kristna församlingens grundstenar. De som Jesus utvalde visade sig sannerligen vara förträffliga underherdar, som arbetade i nära gemenskap med Herren Jesus, den gode och förträfflige herden, och hans Fader, Jehova, fårens främste eller store herde.
23 För att vi skall inse vilket stort ansvar som dessa apostlar visste att de hade att axla såsom fårens herdar skall vi ta upp det ämnet i följande artikel.
[Bild på sidan 512]
Mose lyssnade till sin svärfars råd och utvalde dugande män till att fungera som underherdar jämte honom för att höra folkets problem och avkunna domar