Kan alla raser leva tillsammans som bröder?

”OMÖJLIGT”, säger du. Om du reagerar på detta sätt, kan du vara säker på att många människor delar din uppfattning. Och en närmare granskning av de delar av världen där människor av olika raser har förts i nära gemenskap med varandra uppenbarar många omständigheter som gör att möjligheten att alla raser lever tillsammans som bröder kan tyckas avlägsen, minst sagt.

Länder som offentligt har tagit ställning för en politik med rasintegration finner att vägen är knagglig. Förenta staternas regering finner att den har raskriser att ta itu med. Den möter växande påtryckningar från extremister på båda sidor. Å ena sidan hörs kravet från en växande del av den vita befolkningen som hävdar att integrationen och negrernas framåtskridande genomförs alltför snabbt. Å andra sidan hävdar de militanta representanterna för ”black power” att framstegen är alltför långsamma. Somliga går till och med så långt att de förordar gerillakrig i en strävan att tvinga regeringen att tillmötesgå deras krav. I många städer är förhållandet mellan raserna explosivt; det behövs bara en gnista för att utlösa nya rasoroligheter.

I Storbritannien, där man till för inte så länge sedan knappast hade haft någon känning av rasmotsättningar, står man nu inför växande problem på detta område av förhållanden mellan människor. Många industristäder har på senare år haft en ström av invandrare från Västindien och Indien. Frågan om människor av olika raser kan leva tillsammans i fred som bröder har tvingats på invånarna i dessa städer, och det som har hänt ger inte något särskilt uppmuntrande svar. På grund av de växande rasproblemen har Storbritannien tvingats fatta kontroversiella beslut angående immigration av icke-vita.

Politiska kommentatorer i Sydafrikanska republiken är inte sena att rikta uppmärksamheten på den rasoro som bryter ut i andra länder. De menar att de i detta har funnit ett visst rättfärdigande för den sydafrikanska politik som går ut på apartheid, ett ord på afrikaans som bokstavligen betyder ”åtskillnad”. Men för Sydafrikas kritiker betyder apartheid sista ordet i fråga om intolerans och orättvisa när det gäller ras. De gör gällande att apartheid är förnedrande och att det enbart är ett uttryck för själviskt rastänkande i avsikt att skydda den vite mannens intressen i denna del av Afrika.

Sydafrikaner förnekar med hetta denna tanke. I ansträngningarna att försvara sin regerings politik använder politiska kommentatorer ofta uttrycket ”åtskild utveckling” som en synonym för apartheid. Denna politik, hävdar de, går inte enbart ut på att hålla människor åtskilda på grundval av rastillhörighet, utan är i högre grad avsedd att ge varje ras möjligheter att utvecklas enligt sin egen kultur, sina egna förmågor och sociala sedvänjor.

Till stöd för denna uppfattning pekar dessa politiska kommentatorer på de av regeringen upprättade ”bantustaterna”, dvs. ”hemländer” för afrikaner av olika stammar. I dessa områden kan de åtnjuta ett stort mått av inre självstyre och utvecklas nästan som en stat i staten. Strävanden har gjorts att uppmuntra vita industrimän att grunda fabriker vid gränserna till dessa ”bantustater” (s. k. ”gränsindustrier”). Härigenom skulle det ges nya arbetstillfällen i dessa områden, som industriellt sett till största delen är underutvecklade.

Men oavsett förtjänsterna och svagheterna i denna politik för ”åtskild utveckling” betraktas den av många människor som ett tecken på att det under nuvarande förhållanden inte är möjligt för alla raser att leva tillsammans som bröder.

Representanter för Sydafrikas regering har vid flera tillfällen uppmanat sitt folk att utveckla goda förhållanden mellan raserna. Man har uttryckligen uppmanat européerna, den vita befolkningen, att behandla människor av annan hudfärg med värdighet. Men frågan kvarstår vilken inverkan en sådan begäran har på sinnesinställningen hos flertalet av dessa människor.

Motståndare till Sydafrikas politik betraktar varje försvar av politiken med apartheid eller ”åtskild utveckling” som hyckleri och ifrågasätter gång på gång uppriktigheten i politiken. Sydafrikanerna i sin tur ger igen genom att framföra liknande anklagelser mot de nationer i Västerlandet som kritiserar Sydafrikas raspolitik men som på sin egen bakgård, så att säga, har massor av vittnesbörd om rasfördomar och diskriminering.

Orsaker till rasfördomar

Rasfördomar och diskriminering är frukter av människans nedärvda ofullkomlighet och själviskhet. Ingen mänsklig regering, oavsett vilken politik den för, kan genom lagstiftning förändra människors tänkesätt i sådana frågor.

Vad är det i verkligheten som frambringar rasfördomar? Vilka faktorer ingår i det till synes olösliga problem som uppstår när människor av olika raser skall försöka leva tillsammans som bröder?

Det faller av sig självt att raserna skiljer sig på många sätt förutom i fråga om hudfärg. Olika sociala seder och bruk och sätt att vara utmärker raserna. Men skillnaderna behöver inte vara orsak till motsättningar och diskriminering. Det finns människor som har dåliga seder och dåliga levnadsvanor i varje ras, oavsett om de är vita, bruna, svarta eller gula. Men bör detta göra att vi får fördomar mot alla människor av en annan ras? Människor resonerar ofta så och menar sig då ursäktade för någon djupare liggande orsak till sin inställning.

Utan tvivel är de ekonomiska förhållandena en viktig omständighet som inverkar på rasfördomar och klassfördomar. Några av de omständigheter som bidrar till att bygga upp rasfördomar överensstämmer med dem som har frambringat klasskillnader mellan människor av samma ras. Människor som har är oftast inte angelägna att dela med sig till dem som inte har. ”Varför skulle vi göra det?” kan de fråga. ”Vårt folk (vår ras, vår klass) har arbetat för det vi har; vi har rätt till det.” Detta resonemang får man ofta höra till försvar för en överlägsen inställning i fråga om ras eller klass.

Starka rasfördomar förekommer ofta i sådana områden där den grupp som innehar den mest gynnade ekonomiska ställningen är i minoritet som ras. Fördomar förekommer också där levnadsstandarden i en del av ett samhälle hotas genom att människor av en annan ras flyttar in i området. De som redan bor där kan också tänka att dessa nya kommer att konkurrera om deras arbeten genom att arbeta för lägre lön. Huruvida deras fruktan är berättigad eller inte är en annan sak; faktum är att deras fruktan för ekonomisk förlust och deras fruktan att ”standarden” i samhället kommer att bli lidande är starka faktorer som alstrar spänningar mellan raserna. Det är alltså många olika omständigheter som medverkar vid uppkomsten av rasfördomar.

Din inställning är viktig

Hur reagerade du, när du först läste rubriken till denna artikel: ”Kan alla raser leva tillsammans som bröder?” Avfärda inte denna fråga som oviktig, i synnerhet inte om du gör anspråk på att vara en överlämnad kristen. Din inställning gentemot människor av andra raser är viktig. Den kan i själva verket inverka på ditt hopp om att få ta emot Guds välsignelse och vinna evigt liv. Är det så viktigt? Var så säker!

Du kanske lever i ett land där regeringens politik begränsar möjligheterna till kontakt mellan raserna och där ens villighet att godta en människa med annan hudfärg som en broder i sann bemärkelse knappast blir satt på prov. Avfärdar du då av bekvämlighet problemet med att säga att landets lagar har tagit hand om det på ett lämpligt sätt? Hur ser du i själva verket på människor som tillhör en annan ras? Om du gör anspråk på att vara kristen och menar att du lever enligt bibliska principer, kan du då anse att människor som tillhör en annan ras, en som sägs vara ”underlägsen”, i själva verket är ”överlägsna” dig, vilket aposteln Paulus förmanar oss att göra? (Fil. 2:3, NW) Nej, inte i fråga om fysiska eller intellektuella prestationer, utan som människor, i fråga om deras ställning inför Gud. Kan du, när du får möjlighet till det, handla mot sådana människor med den värdighet och kristna kärlek som bibeln kräver?

Detta kräver inte av oss att vi skall överträda kejsarens lagar eller kämpa mot dem, vad vi än kan mena om deras riktighet. De kristna är ålagda att ”betala tillbaka till kejsaren det som är kejsarens”. (Mark. 12:17, NW) Men detta betyder inte att de skall lägga sig till med samma negativa inställning gentemot människor av en annan ras som deras grannar eller arbetskamrater intar — inte om en sådan inställning är emot bibelns principer.

Somliga människor som har fått sitt synsätt förvrängt av rasfördomar går så långt att de förnekar att människor av andra raser har grundläggande mänskliga egenskaper. Men människor av alla raser är i stånd att uppvisa samma mänskliga egenskaper, samma mänskliga känslor — de kan ha moders- och faderskänslor, kärlek till barn, omsorg om andras välbefinnande, och de kan älska det som är gott och hata det som är ont.

Oberoende av hur primitiv omgivningen är och oberoende av hur begränsad utbildning de fått är det så att människor av alla raser kan bli, och verkligen också blir, överlämnade kristna och vänder sig bort från det onda handlingssätt som tillhör denna gamla tingens ordning. Guds ande inverkar på många människor av alla raser i vår tid och gör att de i sina liv frambringar Guds heliga andes frukt. (Gal. 5:22, 23) En sann kristen skulle aldrig kunna förneka Guds förmåga att göra detta.

Bortförklarar du din inställning gentemot människor av en annan ras genom att uppehålla dig vid vissa av deras svagheter, som utan tvivel beror på att de inte har fått utbildning eller möjligheter eller som kanske beror på miljöfaktorer? Eller tar du i kristen kärlek hänsyn till sådana handikapp, i det att du inte betraktar sådana människor efter vad de är i köttet utan i överensstämmelse med Guds synpunkt, hans som inte är partisk gentemot människor av någon ras eller hudfärg? (Apg. 10:34, 35) Det är sannerligen inträngande frågor! Ditt sätt att besvara dem kan ha avgörande inverkan på ditt liv.

Att leva tillsammans som bröder nu!

Redan nu visas det av Jehovas vittnens kristna samhälle att människor av alla raser kan leva tillsammans som bröder. Hur då? Om du någon gång har varit med vid en stor internationell sammankomst som hållits av Jehovas vittnen har du sett imponerande vittnesbörd om detta, eftersom människor av alla raser, vita, bruna, gula och svarta, kommer tillsammans för uppbyggande kristen gemenskap utan diskriminering av något slag.

Till och med där människors lagar inte tillåter sådant fritt umgänge, till exempel i Sydafrika, känner Jehovas vittnen lika stor tillgivenhet för sina kristna bröder och ger uttryck åt den när tillfälle ges. I Sydafrika är det till exempel inte möjligt för olika raser att ha stora sammankomster tillsammans, men i samband med förberedelsearbetet för sammankomsterna ges många tillfällen till samarbete och bistånd, som alla med glädje tar fasta på. Detta är inte bara ett uttryck för ”tolerans”, utan det visar äkta kristen kärlek.

I Guds nya ordning under det sedan länge utlovade rike som styrs av Guds älskade Son, Jesus Kristus, kommer det definitivt inte att finnas rasfördomar. Då kommer med absolut säkerhet alla raser att leva tillsammans som bröder. Nej, inte alla människor av alla raser, ty det är inte varje människa som kommer att få Guds välsignelse och vinna liv i denna nya ordning. Men ”alla som åkallar honom”, oavsett ras, kommer att bli hörda av Gud, eftersom han inte gör någon åtskillnad. — Rom. 10:12, NW.

Redan i denna tid, vid avslutningen av dessa ”yttersta dagar” för den nuvarande tingens ordning, bevisar ”en stor skara ... ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål” att de är sanna tillbedjare av den högste Guden, Jehova. — 2 Tim. 3:1—5; Upp. 7:9.

Om sådana tillbedjare av Jehova hoppas att leva tillsammans som bröder i Guds nya ordning, bör de då inte redan nu göra det i den utsträckning de olika staternas gällande lagar tillåter? Låt din tro på Guds löfte att låta alla raser leva tillsammans som bröder återspeglas i ditt sätt att behandla människor av andra raser nu, särskilt de människor som är överlämnade kristna.

[Bild på sidan 389]

Människor av alla raser lever tillsammans som bröder i denna tid i Jehovas vittnens kristna samhälle