Frågor från läsekretsen
● Var Adams hud rödaktig, vilket hans namn har sagts syfta på?
Ingen människa på jorden i dag kan med bestämdhet säga vilken hudfärg Adam hade. Men vad vi vet, det är att Adam var stamfader till alla människor, med den stora mångfald hudfärger som nu finns. Hur har då tanken uppkommit att Adams hud kan ha haft en rödaktig färgton?
Det hebreiska ordet adam återges ”Adam”. Förutom att det är ett egennamn, betyder och återges det med orden ”man”, ”människa”, ”jordemänniska”, med hänsyftning på en enda människa eller på människor i allmänhet här på jorden. (1 Mos. 1:26; 2:15, 16; 6:7; 7:21; 9:6; 1 Sam. 15:29, NW) Ordet adam är besläktat med ett annat hebreiskt ord, adamah, som betyder ”jord” eller ”mark”. Den allmänt gängse uppfattningen bland hebreiska språkforskare är att båda dessa ord är härledda från det hebreiska adom, som betyder ”röd”. I en teologisk ordbok över Gamla testamentet, Theological Dictionary of the Old Testament (1974), ges ett tänkbart skäl till att härleda ordet ”mark” från ”röd”, då det framhålls att jorden kan ha innehållit järn och alltså ha haft ett rödaktigt utseende. Likaledes har några auktoriteter, som anser att adam (Adam, människa) är härlett från adom (röd), funderat över om inte Adam kan ha haft rödaktig hudfärg.
Men lägg märke till vilka ord i skildringen som är förbundna med varandra i 1 Moseboken 2:7 (NW): ”Gud grep sig an med att dana människan [adam] av stoft från marken [adamah] och att i hennes näsborrar blåsa in livets andedräkt, och människan [adam] blev en levande själ.” Säger bibeln här något om jordens eller myllans färg, eller söker den antyda vilken hudfärg den första människan hade? Nej. De viktiga ord som är förbundna med varandra är ”människan” och ”marken”. Guds ord riktade här uppmärksamheten på att människan var från marken; hon var en mark- eller jordinvånare. Hela Adam hade samma ursprung — hans hud, hans hår, hans ögon, hans tänder osv. Sak samma vilken form eller färg Adams kroppsdelar hade — de var alla från samma mark. De var inte rödaktiga allesammans, bara därför att myllan kan ha varit det. Sedan Adam hade syndat, sade Gud honom vad som skulle hända honom utanför Edens lustgård: ”Du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.” — 1 Mos. 3:19.
Adams hud kan alltså ha varit rödaktig; eller kanske den inte var det. Eftersom den egentliga förbindelsen mellan adam (Adam, människa) och adamah (mark) i 1 Moseboken 2:7 framhäver att Adam var en jordinvånare, kommen från marken, kan hans hudfärg ha varit vilken som helst av de olika färgtoner som vi i våra dagar finner bland människorna jorden runt.
Ett grundväsentligt förhållande, som vi inte får förbise, är att alla människor härstammar från den första människan, Adam. Alla människor — vare sig deras hud är röd, olivfärgad, brun, svart, vit eller gul — är i lika hög grad, genom sin härstamning, förbundna med Adam. Alla är vi hans barn. I bibeln heter det: ”Han [Gud] har från en enda människa [Adam] gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta.” (Apg. 17:26, NW) Den genetiska konstitution som Gud gav Adam var sådan att omfattande olikheter kunde utvecklas bland hans avkomlingar, olikheter i fråga om hårets färg och form eller beskaffenhet, i fråga om hudfärgen, kroppsstorleken, anletsdragen osv. Det förefaller som om speciella egenskaper eller karaktärsdrag, till följd av geografisk isolering och andra faktorer, framträdde bland varandra närstående folk som i nutiden har fått beteckningen raser. (Utförligare beskrivning ges i Vakna! för 8 juli 1973, sidorna 5—8.) Likväl är vi alla Adams avkomlingar.
Frågor beträffande Adams hudfärg, eller om hans anletsdrags eller kroppstyps kännetecken, kan inte nöjaktigt besvaras i denna tid. Teckningar som konstnärer gör av Adam och Eva i Edens lustgård och som man då och då ser i Sällskapet Vakttornets publikationer är alltså rätt och slätt försök att ge uttryck åt tanken på de två första människorna i paradiset. Likaledes kan man avbilda den ”siste Adam”, Jesus, som en jude, men ingen människa i denna tid vet precis hur han såg ut. (1 Kor. 15:45) Men vad som är viktigare än de frågor om Adams kännetecken, som det nu är omöjligt att med bestämdhet säga något om, är varför och hur Adam gick miste om Guds godkännande och vilken betydelse detta har för oss. — Rom. 5:12.
Om vi intresserar oss för denna viktiga bibliska lära, kan vi nu sluta oss till Jehovas kristna vittnen av alla raser, som vinnlägger sig om att göra Skaparens vilja. Varken den nation, som en människa föds i, eller hennes hudfärg är avgörande för om hon skall vinna Skaparens godkännande. Det är som aposteln Petrus sade: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” — Apg. 10:34, 35, NW.
Människor i våra dagar som fyller Guds krav kan se framåt mot att få leva i det jordiska paradis som Gud snart skall upprätta. Där kommer de att få möjlighet att samtala med Adams återuppväckte son Abel och få många underrättelser i första hand om hur den mänskliga familjen hade det i början. De kan också få del i att fullgöra Guds uppsåt att jorden skall uppfyllas med en angenäm variation av människor som lever i frid och enhet och som kan få tjäna honom för evigt.
● Vad menade Amos när han kallade sig ”en som nyper mullbärsfikon” (NW)?
När den avgudadyrkande prästen Amasja sade till Amos att han inte fick profetera i Betel, svarade Amos: ”Jag var ingen profet, inte heller var jag en profets son; utan jag var en boskapsherde och en som nyper mullbärsfikon.” (Am. 7:12—14, NW) Mullbärsfikonträdet, som också kallas sykomor, är alltjämt vanligt i Mellersta Östern. Än i denna dag sticker eller snittar man — strax före mogningen — det här trädets frukt med en spik eller något annat vasst föremål. Om man inte skulle göra det, avsöndrar frukten en vattenaktig vätska och mognar inte. Tydligen snittade Amos mullbärsfikon, och därför kallade han sig ”en som nyper mullbärsfikon”.