Att lära sig leva med det oföränderliga

EN FORNTIDA grekisk filosof tillskrivs följande råd: ”Unge man, gift dig, gift dig. Om du får en god hustru, kommer du att bli lycklig, och det är en god sak. Och om du inte får en god hustru, kommer du att bli filosof, och det är också en god sak.” Tanken i den senare delen av yttrandet är att man gör väl i att anpassa sig efter det som inte kan ändras — anta en filosofisk livssyn så att säga.

Denna princip att lära sig leva med det oföränderliga kan tillämpas på många situationer i livet. Till och med sådant som kroppslängden kan orsaka sorg och bekymmer. En flicka som är över 180 centimeter lång kan gräma sig över att hon är så lång. En man som är kortare än 150 centimeter kan förarga sig över att han är så liten. Men som Jesus Kristus, Guds Son, sade: ”Finns det någon av er som genom bekymmer kan lägga en fot till sin längd?” (Matt. 6:27, New English Bible) Vidare kan människor vara födda med puckelrygg, med ett talfel eller med nedsatt syn eller ha blivit lytta till följd av polio.

Vad kan sådana människor göra? ”Det som inte kan botas måste uthärdas”, som en läkare uttryckte sig. En som lärt sig att leva med att vara extremt liten till växten är Carlos Romulo, en filippinsk statsman. Han säger att han inte låter genera sig över att han är så kortväxt och att han med åren funnit att det ibland är en verklig tillgång, eftersom människor ofta är benägna att gynna den som är mycket liten.

Något som alla sådana handikappade människor kan göra är att lära sig uppskatta de tillgångar de verkligen har. Är det inte sant att livet och även ett mått av hälsa är stora tillgångar? Skapelsens eller ”naturens” skönhet, nöjet av att lyssna på vacker musik, familjens och goda vänners kärlek och den tillfredsställelse, som kommer av att man är till nytta både för sig själv och för andra, är också tillgångar i livet.

Samma princip kan tillämpas på ens inställning till världsförhållandena, vilka är oföränderliga så till vida att de inte kan bli bättre. Bör vi bli oroade på grund av den växande korruptionen bland människor i höga samhällsställningar eller den tilltagande brottsligheten i städerna? Bibeln ger ett gott råd: ”Harmas icke över de onda.” Varför inte det? Därför att de, när Guds rätta tid är inne, inte längre kommer att finnas till. (Ps. 37:1—13) Tills dess kan man lära sig att leva med sådana onda förhållanden genom att vara ytterst försiktig, inte ge sig ut på gatorna ensam sent på kvällen, värdera livet högre än de pengar man kan ha på sig osv.

Ja, att vi försöker vara filosofiska när det gäller vår egen speciella situation och göra det bästa av den kommer att hjälpa oss att lära oss att leva med det oföränderliga. Acceptera att all lycka är relativ och att det alltid följer surt med det söta under nuvarande ofullkomliga och syndfulla förhållanden. I vilken ställning eller vilka omständigheter du än befinner dig bör du söka efter sådant som du kan vara tacksam för eller som utgör en tröst. Även omedvetenheten under sömnen är en välsignelse som en poet en gång skrev följande om: ”På varje plats det finns barmhärtighet / och barmhärtigheten, tänk så gott / ger även lidandet behaglighet / och försonar människan med hennes lott.”

Samma princip är tillämplig på våra relationer till andra. Många gifta par flyttar ifrån varandra eller skiljer sig, när de finner att de har svårt att komma överens, men det skulle vara bättre om de lärde sig att anpassa sig efter varandra. Vi har till exempel den romantiske italienaren som tyckte mycket om idrott och som gifte sig med en ganska konservativ engelsk flicka. I många år hade de svårt att leva tillsammans, men för barnens skull lät de inte skilja sig. Med tiden lärde de sig emellertid att anpassa sig, vilket skänkte större förnöjsamhet och lycka åt deras äktenskap.

Vi kan tänka på en annan levnadsberättelse från vår egen tid — den charmanta unga kvinnan som gifte sig med en man som i fråga om personlighet och materiella tillgångar hade allt hon kunde ha önskat sig. Men hennes längtan efter barn blev inte uppfylld. Har hon lärt sig att leva med det oföränderliga? Ja, nu kan hon till och med skämta om sin besvikelse. Dessutom är hon upptagen hela dagarna med att dela med sig av de ”goda nyheterna” till andra — vilket även hennes make gör — och kan glädja sig åt många välsignelser och känna tillfredsställelse över att hjälpa hela familjer och särskilt mödrar och deras små barn att lära känna Jehova Gud och hans rikes välsignelser — uppfostra andliga barn så att säga genom att göra dem till Kristi lärjungar.

Om vi vänder oss till bibeln, finner vi många andra exempel på människor som lärt sig att leva med det oföränderliga. Bland dem som skulle kunna nämnas i det här sammanhanget är profeten Mose. På vilket mäktigt sätt använde inte Gud honom till att föra sitt folk ut ur Egypten, och ändå fortsatte israeliterna att pröva Mose tålamod år ut och år in under den 40-åriga vandringen i öknen! (5 Mos. 8:2—5) Hur besviken måste inte han ha känt sig över deras brist på uppskattning, deras brist på tro, deras klagomål, deras upproriskhet och deras giriga själviskhet! Den kärlek han visade dem, som vi kan läsa om i Femte Moseboken, är ett bevis på hur väl han lärde sig att leva med sitt folks oföränderliga brister och svagheter — oföränderliga så till vida att han inte kunde göra något åt dem. — Apg. 7:30—39.

På liknande sätt finner Jehova Guds nutida tjänare ofta att förhållandena är mycket prövande. När de predikar de goda nyheterna om Guds rike, måste de finna sig i likgiltighet och apati, inskränkta fördomar och bittert motstånd. Ger de upp på grund av de till synes oföränderliga förhållandena? Inte alls. I stället arbetar de på att bli rådigare; de arbetar på att stärka sin egen tro; och de fortsätter att påminna sig skälen till att de tjänar Jehova Gud i denna ändens tid.

Många är de situationer, i vilka människor har varit tvungna att uthärda, på grund av att de inte kunnat ändra dem eller komma ur dem på ett hedervärt sätt. Men vilken situation det än gäller, är det förståndigt att lära sig att leva med den genom att lära sig att anpassa sig. Något som hjälper oss att göra detta är bönens utsökta privilegium liksom det hopp Guds ord ger om ”nya himlar och en ny jord”, där det inte skall finnas någon ondska, inga missräkningar. I stället skall människor få åtnjuta evigt liv i lycka. — Fil. 4:6, 7; 2 Petr. 3:13; Upp. 21:4.