Den ”store Konungen” tuktar en mänsklig kung

VEM är den ”store Konungen”? Ingen annan än Jehova, himmelens Gud. (Matt. 5:35) Och vem är den mänsklige kung som han tuktar? Kung David. Hur den store Konungen tuktar kung David omtalas i Andra Samuelsboken. Denna bok täcker omkring 40 år av Davids liv, från den tidpunkt, då hans egen stam gör honom till kung, till dess han låter utropa sin son Salomo till kung över hela Israel.a

Redogörelsen för Davids regering som kung visar verkligen att han gång på gång fick ta emot tuktan av sin Gud Jehova. Men David reagerade alltid på denna tuktan på rätt sätt, vare sig den gavs i form av muntlig undervisning eller allvarlig bestraffning på grund av begångna misstag eller synder. — Jämför Hebréerna 12:5, 11.

När Andra Samuelsboken börjar, finner vi David sörja över kung Sauls och sin nära, lojale vän Jonatans död. Därefter frågar David vilken kurs han bör ta, och Jehova säger åt honom att bege sig till staden Hebron i Juda. David gör lydigt så och blir smord till kung över Juda stam. Abner, härhövitsman i Israel, låter emellertid utropa Sauls son Is-Boset till kung över det övriga Israel. Detta resulterar i ett inbördeskrig, som fortsätter i flera år, tills Abner går över till David och förmedlar hela det övriga Israels undersåtliga lydnad. Sedan David regerat sju och ett halvt år över Juda, blir han nu smord till kung över alla Israels 12 stammar. David intar omedelbart Jerusalem, som hade hållits av jebuséerna, och gör det till sin huvudstad. — 2 Sam. 1:1—5:10.

David fortsätter att fråga Jehova hur han bör handla och visar sig gång på gång framgångsrik i sina krig med filistéerna. Han önskar att den heliga förbundsarken, som symboliserar Guds närvaro, skall föras till Jerusalem. Eftersom han inte handlar på det sätt Gud föreskrivit, blir han emellertid tuktad; Gud dräper en av de inblandade männen, därför att denne orättmätigt fattat tag i arken. Senare låter David under stort jubel föra arken resten av vägen till Jerusalem på det rätta sättet, buren på de levitiska prästernas skuldror. Eftersom David anser det opassande att arken fortsätter att förvaras i ett tält, medan han själv bor i ett palats, önskar David nu bygga ett tempel för den. Men Jehova säger honom att hans son skall bygga detta tempel, eftersom David är en krigsman som utgjutit blod. Jehova själv skall emellertid bygga ett hus åt David, det vill säga en dynasti som skall bestå för evigt. Gud har uppfyllt detta löfte i sin Son, Jesus Kristus, en avkomling till David. — 2 Sam. 5:11—7:29; Luk. 1:30—33.

David fortsätter att strida framgångsrikt mot Israels fiender. En vår stannar David emellertid hemma i stället för att gå ut i strid. Följden blir att han inleder ett förhållande med Bat-Seba, hustru till Uria, en av hans framstående krigare. Hon blir havande, och när Davids ansträngningar att dölja otroheten misslyckas, ser han till att hennes make faller i strid, varefter han gifter sig med henne. — 2 Sam. 8:1—11:27.

Detta handlingssätt misshagar emellertid storligen Jehova. Han sänder sin profet Natan för att tillrättavisa David, som erkänner sin skuld och är ångerfull. David får likväl lida svårt för sin synd. Den profetiska domen innebär att svärdet aldrig skall vika från hans hus. Först dör den son som avlats i äktenskapsbrott. Sedan förälskar sig en av Davids söner, Amnon, i sin egen halvsyster Tamar, våldtar henne och föraktar henne sedan. Hennes helbror Absalom bidar sin tid och mördar sedan Amnon. Han försonas till sist med sin far, David, bara för att ingå en komplott för att beröva David folkets tillgivenhet. Absalom iscensätter en revolt och tvingar sin far att tillsammans med den stora familjen fly från Jerusalem. David blir sannerligen tuktad, straffad för sina synder. Jehova leder händelseutvecklingen så att Absaloms styrkor blir besegrade. Härefter återges några av Davids poetiska verk, av vilka de flesta också återfinns i Psalm 18. — 2 Sam. 12:1—20:26; 22:1—23:7.

Ännu en gång begår David ett allvarligt misstag och blir tuktad för det. Trots invändningar från härhövitsmannen Joab ger han order om att man skall företa en folkräkning. Knappt har han gjort detta förrän hans samvete slår honom. Men det är för sent. David får välja mellan tre straff och väljer pest. Då han ser sitt folk dö som flugor, ber han: ”Det är ju jag, som har syndat, det är jag, som har gjort illa; men dessa, min hjord, vad hava de gjort?” Han frambär ett offer åt Jehova, och hemsökelsen upphör. Med denna händelse slutar boken. — 2 Sam. 24:1—25.

Andra Samuelsboken visar sannerligen hur den store Konungen Jehova tuktar sin tjänare kung David. Det är berömvärt att David inte vid något tillfälle var upprorisk eller sköt skulden på någon annan, såsom Adam, Eva och kung Saul gjorde. David hade en rätt hjärteinställning, han fogade sig i tuktan. Vi läser aldrig om att han gör samma misstag två gånger. Hans regering var framgångsrik i det han ägde Guds ynnest ända till slutet och blev använd av honom till att utvidga Israels land till de av Gud fastställda gränserna. Han är verkligen ett gott föredöme för oss när det gäller hur vi bör reagera på tuktan oavsett i vilken form den uppträder. — Hebr. 12:5—11.

[Fotnoter]