Att göra lydnad till ett nöje
OMTÄNKSAMHET och hänsyn är sannerligen egenskaper som bidrar till smidiga relationer mellan människor. Detta är i synnerhet fallet, när dessa egenskaper ådagaläggs hos dem som har förpliktelsen att få andra att visa lydnad. Många människor blir förargade vid tanken på att de måste lyda; och detta gäller både barn och vuxna. Men när personer som besitter myndighet är omtänksamma och hänsynsfulla, kan det vara ett nöje att visa lydnad, vilket annars kanske skulle kännas som en tung plikt.
Föräldrar har till exempel gudagiven myndighet över sina barn. Men hur utövar de den? Somliga föräldrar kanske vidhåller att deras barn skall lyda dem, men de tänker inte närmare efter om barnen lyder med glatt hjärta eller motvilligt. Helt visst är föräldrarnas brist på hänsyn en orsak till att så många barn är ”olydiga mot föräldrar” i dessa de ”yttersta dagarna”. (2 Tim. 3:1, 2) Hur kan föräldrar få sina barn att känna det som ett nöje att lyda? Något som är till stor hjälp för dem är att man visar dem empati, eftersom empati befrämjar omtänksamhet och hänsyn. Att föräldrarna visar empati betyder att de sätter sig in i barnens situation. Man bör ge befallningar till barn på ett sätt som ett barn lätt kan förstå, och det bör göras ur barnets egen synvinkel. Det är också viktigt att man uppmanar eller ber någon göra något på ett vänligt och kärleksfullt sätt, men ändå bestämt, om det skulle vara nödvändigt. Framför allt bör man aldrig ge befallningar åt någon, när man är uppretad.
När tiden och omständigheterna så tillåter, är det till stor hjälp att förklara varför en viss sak måste göras. Och naturligtvis finns det alltid skäl. Det är idealiskt att kunna arbeta tillsammans — som far och son eller mor och dotter. När detta inte är möjligt, kan man ge barnet en uppmaning och samtidigt kanske säga: ”Medan du gör det här, så gör jag det där.” För att det skall kunna vara ett nöje att lyda måste föräldrarna också vara konsekventa. De måste tillämpa det som de lär. Om föräldrarna önskar att deras barn skall respektera dem, måste de själva visa respekt för myndighet. Det kan sägas att alla sådana faktorer gäller i ännu högre grad där vuxna är inbegripna. Att lyda innebär att underordna sig den myndighet som någon utövar över en annan på ett tillbörligt sätt, och det kan tendera att gå någons ära förnär. Bibeln uppmanar därför kristna att ”inte ... [göra] något ... av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet ... [hålla] före att de andra är ... [dem] överlägsna”. — Fil. 2:3; jämför Galaterna 5:26.
Hustrur uppmanas att ”underordna sig sina män i allting”. Om då maken också följer bibelns råd och älskar sin hustru som han älskar sin egen kropp, om han visar empati och hänsyn, då kommer hans hustru säkert att med glädje lyda honom. (Ef. 5:22—28) Låt oss ta ett exempel: En make som är varmhjärtad, förstående och har god urskillningsförmåga kommer att sammankoppla sin begäran med vädjanden till sin hustrus resonlighet, lojalitet och kärlek. Han kommer då inte heller att glömma att lovorda henne för hennes dugliga stöd som hans medhjälperska och hennes flit, även i små ting. — Ords. 31:10, 27—31.
På samma sätt är det omtänksamt och hänsynsfullt att ange skäl, innan man begär någonting. En make kan till exempel säga: ”Våra utgifter under förra månaden var mycket större än vår inkomst, och om det fortsätter så kommer vi inte att kunna resa på semester i år. Därför måste vi nog den här månaden försöka leva efter våra tillgångar — tycker du inte det, älskling?” Något som äkta män inte bör försumma är att vara resonliga, när det gäller att ställa krav på sina hustrur. De kan erinra sig aposteln Petrus’ ord: ”Ni män skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med dem enligt kunskap, i det ni visar dem ära som ett svagare kärl, det kvinnliga.” — 1 Petr. 3:7.
Liknande principer är tillämpliga i förhållandet mellan en arbetare och hans chef, förman eller verkmästare. Bibeln uppmanar dem som har myndighet över andra i världsliga angelägenheter att inte skymfligt hota dem, som chefer ofta är benägna att göra, vilket dock knappast är befrämjande för att göra lydnaden till någonting behagligt. Guds ord uppmanar också sådana människor att ”dela ut vad rätt och rimligt är”. Det finns inget som är så förödande för arbetsglädjen som att arbeta under orättvisa och pressande förhållanden. — Ef. 6:9; Kol. 4:1.
Även här är det till hjälp att vädja till den andres förnuft och villighet. En äldste i en kristen församling kan därför som en inledning till sin begäran eller de uppdrag han ger vilja säga ett par uppskattande ord om uppdrag eller frivilliga tjänster, som någon villigt uträttat förr. En tillsyningsman skulle kunna söka samarbete med bröder genom att vänligt fråga dem, om de skulle vilja hjälpa till i det ena eller det andra projektet eller gemensamt ta itu med någon betungande uppgift.
Något som verkligen är till hjälp för att göra lydnaden till ett nöje, är att man uttrycker uppskattning för det arbete som utförs. Detta är så enkelt att det kan betraktas som gammalmodigt, men det fungerar ännu i dag enligt en rapport som stod att läsa i Today’s Health för augusti 1972. Det var en tjänsteman som bland annat hade till uppgift att sopa mittgången i företagets lagerutrymme. Första gången som chefen lade märke till hur bra tjänstemannen hade sopat golvet, utropade han: ”Vad fint du har gjort det!” Till detta säger tjänstemannen: ”Det är allt han säger, ingenting annat, men varje dag eller varje gång som jag sopar golvet brukar han säga någonting uppmuntrande om det. ... Sådana enkla ord kan få en person att känna att han eller hon har uträttat någonting. Det finns alltså någon som bryr sig om vad man gör och visar att det som man gör är viktigt. Detta sporrar en att göra en ännu bättre insats nästa gång.”
Det sker lätt att föräldrarna tappar kontakten med sina barn, att äkta män försummar sina hustrur och att arbetsgivare eller överordnade i affärs- eller industrivärlden blir så upptagna av sina förpliktelser att de inte tar hänsyn till mänskliga aspekter, när de har att göra med dem som är underordnade. Men empati, som är så befrämjande för omtänksamhet och hänsyn hos dem som ger order eller anmodar andra att göra saker och ting, kan bidra mycket till att det blir ett nöje att lyda i stället för en plikt, som man utför motvilligt.