En godkänd ställning inför Jehova

Enbart det förhållandet att någon en gång har ägt Guds ynnest är ingen garanti för att han kommer att fortsätta att vara en godkänd Jehovas tjänare. Israeliterna befriades till exempel från träldom i Egypten och fördes in i Kanaans land. Men att de blev Guds utvalda folk tillförsäkrade dem inte ett oföränderligt förhållande till den Högste. När de vände sig till avgudadyrkan och på andra sätt visade ringaktning för Jehovas lag, så hade det ingen betydelse längre att de hade blivit utvalda av Jehova för sina trogna förfäders skull. Genom sin profet Amos förklarade den Allsmäktige: ”Ären I icke för mig lika med etiopiernas barn, I Israels barn? säger HERREN. Förde jag icke Israel upp ur Egyptens land och filistéerna ifrån Kaftor och araméerna ifrån Kir?” — Am. 9:7.

Israeliterna hade kanske skrutit med att de hade blivit utvalda av Gud. Men på grund av deras otrohet var deras ställning inför Jehova inte bättre än etiopiernas. Deras omskärelse var faktiskt värdelös. Århundraden senare framhöll aposteln Paulus samma sak, då han sade: ”Omskärelse är faktiskt till nytta bara om du tillämpar lagen; men om du är en lagöverträdare, då har din omskärelse blivit till ett oomskuret tillstånd.” — Rom. 2:25.

Att israeliterna hade förts ut ur Egypten innebar inte heller någon försäkran om att de skulle fortsätta att ha en god ställning inför Jehova Gud. När det gäller de otrogna israeliterna, så utgjorde deras förfäders fantastiska befrielse ut ur Egypten inte större garanti för att de skulle fortsätta att äga Guds ynnest, än det faktum att filistéerna och araméerna nu bodde på andra ställen än de hade gjort tidigare.

Detta betonar med kraft att en godkänd ställning inför Gud inte beror på nations-, stam- eller familjebakgrund. Att bara bekänna sig som en den Högstes tjänare hjälper inte mycket. Personen i fråga måste vara en som gör Jehova Guds vilja.