Frågor från läsekretsen

● En skicklig konsthantverkare blev sänd av Hiram att hjälpa till med arbetet att bygga templet under Salomos regering. Varför skiljer sig den beskrivning som ges i 1 Konungaboken om denne konstförfarne mans ursprung från den vi finner i 2 Krönikeboken?

Första Konungaboken 7:14 lyder: ”Denne var son till en änka av Naftali stam, och hans fader var en tyrisk man.” I 2 Krönikeboken 2:14 beskrivs denne konstförfarne man som ”son till en av Dans döttrar, och hans fader är en tyrisk man”. När dessa uppgifter betraktas som kompletterande, är det lätt att förklara den skenbara motsägelsen. Modern var ”en änka av Naftali stam” i den meningen att hon hade varit gift med en man av den stammen. Men själv tillhörde hon Dans stam. Sedan hennes man dött gifte hon sig med en tyrisk man, och i detta äktenskap föddes den son som blev en skicklig konsthantverkare.

● Varför stadgade den mosaiska lagen dödsstraff för den som uttalade förbannelser över sina föräldrar?

Guds lag föreskrev: ”Om någon uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder, skall han straffas med döden; över sin fader och sin moder har han uttalat förbannelser, blodskuld låder vid honom.” (3 Mos. 20:9) Om någon uttalade förbannelser över sina föräldrar, önskade att någon hemsk olycka skulle drabba dem, vittnade detta om ett hätskt, mordiskt sinnelag. Det skulle vara ett upprörande uttryck för brist på tacksamhet för den omsorg och omtanke som han fått röna av sina föräldrar. Även om en sådan person inte själv använde ett vapen för att döda dem, önskade han innerst inne att de skulle bli dödade på ett eller annat sätt. En sådan ondskefull sinnesinställning är i Guds ögon detsamma som mord. (Jämför Matteus 5:21, 22; 1 Johannes 3:15.) Därför föreskrev den Högste i sin lag till Israel samma straff för den som förolämpade sina föräldrar och för den som verkligen dödade dem.

● Är dopet nödvändigt för en person, som önskar bli döpt genom nedsänkning i vatten, men vars mycket klena hälsa eller höga ålder gör detta riskabelt?

Bibeln visar att dop genom fullständig nedsänkning i vatten är mycket betydelsefullt. Även om ovanliga åtgärder måste vidtas på grund av individens tillstånd eller omständigheter, så bör han bli döpt, om det alls är möjligt.

Den uppståndne Jesus sade till sina lärjungar: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matt. 28:19, 20) Ja, de som hade lärt känna Guds vilja och hade överlämnat sig åt att tjäna honom skulle bli döpta, fullständigt nedsänkta i vatten, precis på samma sätt som Jesus själv blivit döpt. (Det grekiska ordet baptízein betyder ”att neddoppa, nedsänka”.) Vi läser om officeren Kornelius och hans familj: ”Därmed befallde han [Petrus] att de skulle döpas i Jesu Kristi namn.” — Apg. 10:48.

I nyare tid har Jehovas vittnen ordnat med dop vid sammankomster. Själva dopet kan ske i en närbelägen bassäng, sjö eller flod, där det finns nog med vatten för fullständig nedsänkning. (Jämför Apostlagärningarna 8:38.) Men somliga personer har inte, även om de önskat bli döpta på detta sätt, varit i stånd till att vara med vid en sammankomst. Därför har fullt giltiga dop utförts på sina håll i stora badkar i hemmen. Detta har varit till hjälp för dem som haft någon hjärtsjukdom, kommit till hög ålder eller haft särskilt svag hälsa. Vattnet i badkaret kunde då vara varmt och innebar ingen påfrestning för den person som skulle döpas. Han kunde mycket lugnt och försiktigt sättas ned i vattnet. Sedan han väl vant sig vid det, kunde själva dopet ske.

Men vad kan sägas om personer vars omständigheter är ytterst ovanliga? Också i många sådana fall har det varit möjligt att utföra dop. Människor med öppna sår eller hål i strupen har blivit döpta. Såret har täckts över med ett stycke plast och kanterna noga tillslutits med tejp. Personer som måste använda respirator har också blivit döpta. Man ordnade med att en läkare eller en utbildad sjuksköterska var med för att hjälpa till. Den förlamade personen flyttades ned i vattnet, under det att han andades genom en slang och ett munstycke. Sedan, under själva dopögonblicket, tog man bort munstycket och sänkte ned resten av kroppen i vattnet, och så fort som den döpte kommit upp över vattenytan, satte man tillbaka munstycket. Sådana fall visar att även om särskilt omsorgsfulla eller försiktiga åtgärder måste vidtas, så är det möjligt — i de allra flesta fall — att utföra dop.

Men naturligtvis kan det finnas något exceptionellt fall där det tycks vara absolut omöjligt att utföra dop, åtminstone för tillfället. Då förtröstar vi på att vår barmhärtige himmelske Fader kommer att förstå och se med godkännande på den beredvillige person som har överlämnat sig i sitt hjärta. (Ps. 103:13, 14; Klag. 3:22) ”HERREN [Jehova] prövar den rättfärdige. ... De redliga skola skåda hans ansikte.” (Ps. 11:5, 7) Vi kan därför ha den tillförsikten att om det fysiskt sett är omöjligt att döpa en nyligen överlämnad person, kommer Jehova att se barmhärtigt på situationen.