Frågor från läsekretsen

● Är det förenligt med kristna principer att använda intrauterina preventivmedel (IUP, s. k. livmoderinlägg)?

Ett intrauterint preventivmedel är ett litet föremål som placeras i kvinnans livmoder. Det är synnerligen angeläget för de kristna att veta om IUP fungerar på ett sådant sätt att det i grund och botten är fråga om abort. Det finns allt fler bevis som tyder på att det är så.

Man kan förstå saken bäst genom att betrakta det normala händelseförloppet i samband med havandeskap. Ett ägg, en äggcell, frigörs från en av kvinnans äggstockar och passerar ner i äggledaren. Manliga sädesceller som vandrat upp genom livmodern möter ägget i äggledaren. När befruktningen äger rum här i äggledaren, har ett nytt liv börjat. Efter ungefär en vecka når det befruktade ägget (blastulan) livmodern och implanteras, växer in, i livmoderslemhinnan, som fostret kommer att vara förbundet med under resten av havandeskapet.

Under många år förekom det motsägande teorier om hur IUP fungerade. I Vakttornet för 15 februari 1970 (sid. 94, 95) framhölls det att somliga forskare då menade att ett sådant inlägg i livmodern hindrade sädescellen från att nå och befrukta äggcellen. Men andra experter hävdade att ett sådant inlägg medger befruktning men förhindrar äggets implantering i livmodern. Beträffande den senare möjligheten sades det att i så fall ”blir det från bibelns ståndpunkt sett fråga om abort”. (2 Mos. 23:26, NW; 1 Kor. 15:8, NW, fotnot, eng. uppl.; Moffatt) Ja, med tanke på att till och med experterna var oeniga om hur IUP fungerade, sades det att varje äkta par som berörs måste fatta beslut enligt sitt samvete.

Under de mellanliggande åren har läkare gjort omfattande undersökningar beträffande hur IUP verkar. Vad har de kommit fram till?

I en utförlig artikel om ämnet i Kanadensiska läkarsällskapets tidskrift för 7 januari 1978 konstaterades det:

”Man vet inte exakt hur IUP verkar. Åtskilliga effekter har iakttagits med IUP på plats, och möjligen bidrar en kombination av dessa till medlens preventiva inverkan.”

Artikeln nämnde några av dessa effekter:

1. ”IUP förhindrar på mekanisk väg implantering.”

2. Det framkallar en inflammatorisk reaktion i livmodern, vilket resulterar i celler som uppslukar och inverkar störande på sädesvätskan [och blastulan, enligt andra forskare].

3. Ökad muskelverksamhet hos äggledaren eller livmodern, så att ägget [befruktat eller inte] förflyttar sig alltför fort.

4. Förändring av det biokemiska tillståndet hos livmoderslemhinnan, där det befruktade ägget skulle ha implanterats.

Ytterligare kommentarer gjordes om de intrauterina medel som innehåller koppar, vilka tycks ”ha ytterligare verkningar”, till exempel: minska sädescellernas rörlighet, åstadkomma enzymförändringar i livmoderslemhinnan, vilka fördröjer implantering, och framkalla ännu kraftigare inflammatorisk reaktion.

Sådana expertutlåtanden brukar innehålla någon kommentar om att IUP möjligen kan hindra eller inverka störande på sädescellerna innan befruktning kan äga rum. Men de flesta beskrivningar av hur intrauterina medel troligen fungerar säger att de förhindrar implantering efter det att befruktning har ägt rum. I American Family Physician (nov. 1977) sades det: ”Försök med djur har visat att koppar-IUP verkar preventivt i huvudsak genom att förhindra implantering.”

Också med ett IUP på plats kan havandeskap ibland inträffa och fortlöpa helt normalt. Det finns också uppgifter om ökad risk för utomkvedshavandeskap (extrauterin graviditet), varvid ägget implanteras i äggledaren till exempel. Den sist citerade artikeln avslutar med att säga:

”IUP förhindrar mer än 98 procent av antalet intrauterina havandeskap [havandeskap i livmodern], men det förhindrar mindre än 90 procent av antalet tubarhavandeskap [havandeskap i äggledaren]. Om en patient blir havande medan hon fortfarande har ett IUP på plats, är riskerna för ett ektopiskt [extrauterint] havandeskap större än en på 20.”

Kanadensiska läkarsällskapets tidskrift säger:

”Av de havandeskap som inträffar med IUP på plats avbryts 41% genom spontan abort. ... För havandeskap hos kvinnor utan IUP är motsvarande siffra 10—15%.”

Många människor som överser med framkallad abort anser att från tidpunkten för befruktningen fram till dess att ett embryo är ett visst antal veckor gammalt är det inte fråga om något liv eller någon levande individ. Men livets skapare, Jehova Gud, ger inte uttryck åt en sådan uppfattning i sitt ord. Tvärtom visar bibeln tydligt att Gud erkänner och respekterar ett liv till och med i dess tidiga utveckling som embryo. (Ps. 139:13—16; Jer. 1:5) Under den mosaiska lagen förtjänade en handling ett allvarligt straff, om den gjorde slut på ett sådant liv som höll på att utvecklas. — 2 Mos. 21:22, 23.a

Sådan respekt för livet kommer med i bilden, när man betraktar frågan om användning av IUP. Faktum är att ingen människa för närvarande med absolut säkerhet kan säga huruvida IUP hindrar att befruktning inträffar. Det finns tvärtom många bevis för att befruktning kan inträffa eller verkligen inträffar med ett IUP på plats och att produkten av befruktningen hindras att i normal ordning utvecklas till ett barn. En kristen, som uppriktigt undrar över det lämpliga i att använda IUP, bör allvarligt överväga och jämföra dessa upplysningar med vad bibeln säger om att visa respekt för livets helgd.

[Fotnoter]