De gav svar på den ”macedoniska” kallelsen till Guam
STILLAHAVSÖN Guam har en underbart frodig grönska och ett varmt, fuktigt klimat. De tvärbranta klipporna, som stupar rakt ner i det blågröna vattnet, är verkligen imponerande! Många hundratals olika tropiska fiskar simmar innanför dess rev. Jordbrukarna odlar sådant som majs, ris, bananer, ananas, kaffe, citrusfrukter, jams, sockerrör och papayafrukter.
SVAR PÅ EN KALLELSE TILL TJÄNST
Den bibliska sanningens säd såddes ut på Guam av kristna från Filippinerna. Dessa kristna utförde byggnadsarbete här och hade också tillfälle att predika. Senare kom missionärer och nitiska kristna familjer hit för att tjäna där behovet var stort. Detta påminner oss om det snabba gensvar Paulus gav till en syn i vilken en man bönföll honom och sade: ”Ta steget över till Macedonien och hjälp oss.” — Apg. 16:8—12.
År 1948 hörde ett vittne från Filippinerna en man på taket till en regeringsbyggnad i Guam vissla en av Rikets sånger. Han påminner sig händelsen och berättar: ”Jag frågade honom: ... ’Är du också ett Jehovas vittne?’ Sedan denne snickare glatt hade svarat ja på frågan, rusade han nerför stegen, och vi klappade om varandra och skrattade som om vi var bröder som inte hade träffats på länge.”
På den tiden tillät inte de militära myndigheterna att predikoarbetet utfördes från hus till hus på Guam. Men trots detta hade de filippinska bröderna, som utförde byggnadsarbete, del i att sprida de ”goda nyheterna” här, även om det blev i begränsad skala. Under denna tid leddes ett bibelstudium med en professionell boxare. På grund av motstånd i hemmet studerade han vid stranden. Boxaren accepterade sanningen. Denne unge man, som hade gift sig med en flicka från Guam, var den första filippinare som bosatte sig på Guam. Han slutade upp med boxningen och blev döpt år 1954. — 1 Tim. 4:8.
MER HJÄLP ANLÄNDER
Från år 1954 till 1964 var det stor verksamhet med tillströmning av många missionärer och andra som kom för att tjäna där behovet var stort. Höjdpunkten år 1964 var då broder N. H. Knorr, Sällskapet Vakttornets dåvarande president, kom på ett två dagar långt besök (i september). Vid detta tillfälle blev sex av Guams tolv missionärer anvisade att flytta för att tjäna på andra platser i Mikronesien.
Men år 1968 fick endast 30 procent av distriktet på Guam ett vittnesbörd var sjätte månad. Befolkningen var då omkring 100.000. Genom att Rikets sal och missionärshemmet byggdes ut år 1969 blev det möjligt att ge husrum åt ytterligare fyra missionärer. Därför sändes detta år ett gift par och två ogifta systrar till Guam från Hawaii. År 1969, då Guam och andra mikronesiska öar kom under tillsyn av Sällskapets avdelningskontor på Hawaii, fanns där 50 förkunnare. Allteftersom tiden gick välsignade Jehova deras ansträngningar. År 1971 till exempel samlades 336 personer för att fira minnet av Jesu Kristi död. Detta år var det också ett nytt rekord på 124 förkunnare och pionjärer (heltidsförkunnare av Riket). Detta representerade en ökning med 58 procent från tjänsteåret 1970!
Under femårsperioden från 1971 till 1976 ökade förkunnarantalet till 136, och ett kraftigt vittnesbörd blev avgivet. Under denna tid flyttade familjer från Förenta staterna in och ut och gav gensvar till möjligheten att tjäna där behovet var stort. Var och en av dem bidrog till att Rikets budskap blev predikat på hela Guam.
Den 13 maj 1976 drabbades Guam av den mycket kraftiga tyfonen Pamela. Den hade vindar på upp till 225 kilometer i timmen med häftiga stormvindar och var en av de värsta tyfoner som någonsin drabbat ön. Åttio procent av byggnaderna blev förstörda, och åtminstone hälften av dem kunde inte byggas upp igen. Rikets sal och det närliggande missionärshemmet blev totalt förstörda. Men lyckligtvis förlorade inte någon av Jehovas tjänare livet.
GRUNDARBETET FÖR FRAMTIDA UTVIDGNING
Efter denna katastrof godkände Jehovas vittnens styrande krets planerna på ett nytt avdelningskontor på Guam. Det skulle öva tillsyn över predikandet om Riket här och på alla öområden i Mikronesien. Man gjorde upp ritningar till en modern byggnad med sex sovrum, ett kontor, utrymmen för att trycka en del litteratur och en stor Rikets sal som kunde rymma 400 personer. Byggnadsarbetet började i januari 1978. Från Hawaii och Förenta staterna kom snickare, rörläggare, målare, arkitekter, elektriker och också en civilingenjör — allesammans Jehovas vittnen. Alla ställde frivilligt och utan kostnad sina förmågor till förfogande. De nya lokaliteterna, som är belägna mitt ibland palmer och blommor bara tio kilometer från Agana, beräknades vara färdiga på hösten 1979.
Då en av de första filippinska bröderna på Guam ser bakåt i tiden, påminner han sig hur det var då: ”Det var hänförande att se nya ansikten vid våra möten i Rikets sal. Varje nytt ansikte representerade en milstolpe i vårt arbete att göra lärjungar — ytterligare bevis för att Jehova erkände oss som sina sanna tjänare på Guam. Amerikaner och guameser förenade sig med oss i arbetet med att göra lärjungar, och detta sporrade oss till större ansträngningar.”
Ansträngningarna att göra lärjungar på Guam har verkligen blivit välsignade av Jehova. På denna ö finns det nu som ett resultat av detta arbete 146 förkunnare av Riket. Trogna infödda Jehovas vittnen har tjänat sida vid sida tillsammans med medtroende från andra länder. Den kristna utvecklingens historia på Guam påminner om aposteln Paulus’ verksamhet, då man bönföll honom: ”Ta steget över till Macedonien och hjälp oss.” (Apg. 16:9) Jehova välsignade Paulus då han sådde sanningens säd bland macedonierna. På samma sätt har Gud välsignat de infödda vittnena såväl som missionärerna och de många olika familjerna som har kommit hit för att tillgodose ett stort behov av skördearbetare. (Matt. 9:37, 38) Kan du som överlämnad kristen ge svar på en liknande ”macedonisk” kallelse för att tjäna där behovet är stort någonstans i världen?