Hur du gör ditt val uppenbart
HUR väljer man det liv på en paradisisk jord som Gud utlovat? Gör man det genom att räcka upp handen, genom att ropa ”ja” eller genom att säga: ”Herre, jag skulle vilja leva då”? Nej. Man väljer detta liv i stort sett på samma sätt som man väljer det nuvarande livet. Hur väljer du att leva nu? Genom ett handlingssätt som bland annat innebär att du andas, dricker, äter, sover och arbetar. Lägg då märke till att detta är handlingar som inte dikteras eller bestäms av dig själv, utan det är snarare handlingar som styrs av de krav din kropp uppställer. Din kropp föreskriver villkoren och förmår dig att tillgodose dess behov.
På samma sätt går det till att välja liv i Guds nya ordning. Valet görs inte genom att man säger att man skulle vilja leva då, utan det görs genom den levnadskurs man följer. Och inte heller i detta fall utstakas kursen av individen själv. Det är Jehova Gud som ger liv på denna paradisiska jord; han uppställer kraven för detta liv, och vi måste uppfylla hans krav. Om vi vägrar att följa hans krav, väljer vi döden tillsammans med den nuvarande onda världen, precis som det lika säkert skulle innebära döden för vår fysiska organism nu, om vi vägrade att tillgodose det fysiska behovet att andas.
Många tror att om de gör vad de själva anser är rätt och behandlar sina medmänniskor väl, så är detta tillräckligt. För länge sedan levde en ung, rik styresman, som uppenbarligen gjorde mycket gott, levde ett rent liv och visade kärlek till sin nästa. Men när han frågade Jesus om hur han skulle kunna få evigt liv, fick han veta att han skulle göra sig fri från en mängd materiella ting och följa Jesus. Gör allt detta, sade Jesus, ”om du vill vara fullkomlig”. — Matt. 19:16—22; Luk. 18:18—23.
Att älska vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader är inte rätt och slätt en känsloupplevelse. ”Detta är nämligen vad Guds kärlek innebär: att vi håller hans bud.” (1 Joh. 5:3) För länge sedan, när det forntida Israel stod i begrepp att välja livet eller döden, fick nationen veta att kärlek till Jehova innebar lydnad mot honom. ”Jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Så må du då välja livet, för att du och dina efterkommande mån leva, i det att du älskar HERREN, din Gud, och hör hans röst och håller dig till honom; ty detta betyder för dig liv och lång levnad.” — 5 Mos. 30:19, 20.
ÄR DET TILLRÄCKLIGT ATT HA EN RELIGION?
Men nu kanske någon säger: ”Det är inte mina egna uppfattningar jag följer. Jag tillhör en erkänd religiös organisation. Jag anser att om någon uppriktigt följer en av de många kristna religionerna, kommer denne att bli räddad.” Är denna ståndpunkt riktig? Vi kan låta Guds Son svara på detta. Jesus Kristus sade: ”Inte var och en som säger till mig: ’Herre, Herre’, skall komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna.” Det är inte tillräckligt att en människa eller en religion tar Guds namn på läpparna eller att man utför religiösa ceremonier eller ägnar sig åt välgörenhet. Om en religion inte lär eller utför Guds vilja, då förfelar denna religion och dess anhängare sitt mål, oavsett hur uppriktiga de är. — Matt. 7:21—23.
Något som tydligt visar att uppriktighet eller nitälskan inom en religiös organisation inte är tillräckligt är Romarna 10:2, 3, som säger följande om judiska tillbedjare: ”De har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap; eftersom de ju inte kände rättfärdigheten från Gud utan sökte befästa sin egen, har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.” Ett stort antal uppriktiga judar, däribland många präster och fariséer, övergav emellertid sin formalistiska religion och blev kristna och underordnade sig rättfärdigheten från Gud. — Apg. 6:7; 15:5.
Ett stort antal skriftställen bekräftar uppfattningen att enbart uppriktighet inte är tillräckligt. ”Vad människan menar vara en rätt kurs kan sluta på vägen till döden.” ”Den som går fel väg måste ta följderna.” ”En dåre är säker på att hans egen väg är rätt; förnuftiga människor kommer att lyssna till råd.” ”Människan tänker ut mången plan, men det är den Eviges uppsåt som får överhanden.” ”Människans vägar är alltid rätta i hennes egna ögon, men den Evige fäller utslaget angående hennes liv.” (Ords. 14:12, 14; 12:15; 19:21; 21:2; Moffatt) Uppriktighet är värdefull, eftersom det gör att en person kan komma i fråga för Guds barmhärtighet. Saulus från Tarsus (den blivande aposteln Paulus) var en förföljare av kristna, men han trodde uppriktigt att han gjorde en tjänst åt Gud. Han handlade i okunnighet, och därför fick han röna barmhärtighet. — Joh. 16:2; 1 Tim. 1:13.
DEN ENDA VÄGEN TILL LIVET
Exakt kunskap är nödvändig, och avsaknad av sådan har medfört olycka för sådana som utgett sig för att vara Jehovas tjänare. ”Eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig.” Människan har inte förmåga att styra sig själv, och därför har Jehova gett oss bibeln som vägledning. ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” (Hos. 4:6; Jer. 10:23; Ps. 119:105) Lägg märke till att det talas om Guds ljus, inte om en människas eller om en religiös organisations ljus. Det är inte så att var och en blir salig på sin tro och att alla religioner leder till räddning, som det populärt heter. Jesus omnämnde bara två vägar, och de ledde till olika mål — en smal väg till livet, en bred väg till tillintetgörelse. — Matt. 7:13, 14.
Bibeln är en vägkarta från Gud, men många föredrar kartan från ”sin religion”. Man kan till exempel använda sådana människors egen bibel och läsa för dem: ”Den själ som syndar, hon skall dö.” Ändå håller de ståndaktigt fast vid den sekteristiska stig som går ut på att själen är odödlig. Läs följande för dem: ”Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord, varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.” ”De döda veta alls intet.” Då klamrar de sig ännu mera fast vid sin egen religions lära om att de döda är vid medvetande. Läs följande för dem: ”Ty den lön, som synden giver, är döden.” De fortsätter att orubbligt marschera fram på sin upptrampade trosstig och hävdar att syndens lön är evig pina. Läs följande för dem: ”Jorden står evinnerligen kvar.” De fortsätter att hålla fast vid sin religiöse ledares lära om att jorden skall brännas upp. — Hes. 18:4, 1878; Ps. 146:4; Pred. 9:5, 1:4; Rom. 6:23, 1917.
På vilket sätt kan vi då avgöra vilket handlingssätt vi skall följa, och hur vet vi att vi följer den väg som genom våra handlingar gör det uppenbart att vi väljer att leva på Jehovas paradisiska jord? Inte med ledning av vad en katolsk präst eller en protestantisk predikant eller en judisk rabbin eller någon österländsk guru säger. Valet görs inte med ledning av vad människor säger, såvida de inte ger stöd för sin lära genom skriftställen i bibeln. Må Gud tala genom sitt ord, bibeln. ”Låt Gud befinnas sannfärdig, om också varje människa befinns vara en lögnare.” Inte alla som gör anspråk på att undervisa om Guds ord handlar i enlighet med detta. Det förhöll sig så på Jesu tid, för han sade: ”De ... lär ut människobud [såsom lärosatser].” Så förhöll det sig på Jeremias tid, för han skrev: ”Se, de hava förkastat Jehovás ord; och vad är då deras visdom?” Det förhåller sig på samma sätt i vår tid. — Rom. 3:4; Matt. 15:9; Jer. 8:9, Åkeson.
DET SÄTT PÅ VILKET DU VÄLJER EVIGT LIV
Den första åtgärd du måste vidta för att visa att du önskar leva i den nya tingens ordning på jorden under Kristi kungadöme är att studera. ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” Överlämna dig till att göra Guds vilja och symbolisera ditt överlämnande genom vattendop, liksom Jesus lät döpa sig, eftersom han nu är det mönster du bör följa. (Joh. 17:3; Matt. 3:13; 1 Petr. 2:21) Avhåll dig från köttets gärningar och ådagalägg de andens frukter som framhålls i Galaterna 5:19—23:
”Men köttets gärningar är uppenbara, och de är otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism, fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, av stridslystnad, söndringar, sekter, känslor av avund, dryckesorgier, bullersamma festupptåg och ting som dessa. Om dessa ting förvarnar jag er nu, på samma sätt som jag har förvarnat er: de som ägnar sig åt sådana ting skall inte ärva Guds rike. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. Mot sådana ting finns ingen lag.”
Bli sedan en lovprisare av Jehova, både genom ditt sätt att leva och genom ditt sätt att tala. Berätta för andra om det enda hopp som människosläktet har. Gör detta tillsammans med andra, som tror på samma sätt som du, i uppfyllelse av Jesu profetia: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Detta slut kommer att utgöras av en ”stor vedermöda”, som skall avlägsna den nuvarande onda ordningen och bereda plats för ”nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans [Guds] löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo”. — Matt. 24:14, 21; 2 Petr. 3:13.
Genom sådana handlingar gör du det uppenbart att du väljer livet på Jehovas utlovade paradisiska jord.
”Men bli ordets görare och inte bara dess hörare, i det ni narrar er själva med ett falskt resonemang.” — Jak. 1:22