Hur man kan vara pionjär — erfarenheter hämtade ur det verkliga livet

”VAD hindrar mig ...”, var de inledande orden i den fråga en etiopier ställde evangelieförkunnaren Filippus angående dopet. — Apostlagärningarna 8:36.

Men vi kan ställa en liknande viktig fråga, en fråga som påverkar många kristna i vår tid. Du har kanske själv redan gått och funderat på denna fråga: ”’Vad hindrar mig’ från att tjäna som pionjär?”

I ditt fall är kanske den här frågan mer aktuell: ”Vad hindrar mig från att gå ut i pionjärtjänsten?” Eller också kanske du tycker att följande fråga är ännu mer aktuell: ”Hur skall jag kunna fortsätta som pionjär?” Hur man än vinklar frågan, kan något av det som några kristna upplevt i det verkliga livet vara till hjälp för oss. Låt oss därför lyssna på några framgångsrika och lyckliga pionjärer.

Vissa förändringar görs beträffande tiden och pengarna

För att man skall kunna bli pionjär och sedan fortsätta som sådan måste man ha en innerlig önskan att tjäna Jehova och göra det av hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sitt sinne och hela sin styrka. (Matteus 22:37—39) Du måste verkligen inse hur viktigt det är att Guds varningsbudskap sprids i dag och att människor får hjälp till att vandra på den väg som leder till liv, och det medan tid är. Och du behöver helt visst få Guds heliga ande och välsignelse. Men ändå kanske du måste tänka på vissa saker, till exempel hur du skall få tillräckligt med tid och pengar för att kunna tjäna som pionjär. Många har varit tvungna att göra vissa förändringar i sitt liv och i sitt schema för att kunna få tid över för pionjärtjänsten. Du kanske förutom detta måste göra vissa förändringar när det gäller ditt förvärvsarbete, så att du kan tjäna som pionjär men ändå klara ditt uppehälle. Är detta möjligt?

Ett gift par i Pomona i Kalifornien ställdes inför just denna fråga. Brodern förklarar att han inte hade tagit sanningen så allvarligt och att han ”ägnade sig mycket åt hård rockmusik och drack ganska mycket”. Men ett tal vid en kretssammankomst år 1979 fick honom att allvarligt fråga sig själv: ”Återspeglar mitt liv en verklig önskan att den nuvarande orena tingens ordning skall försvinna och ersättas med en ny?” När han och hans hustru hade resonerat igenom denna fråga, insåg de att de på många områden inte hade tillämpat Guds råd, och därför beslöt de att ändra livsstil och arbeta hänemot att bli pionjärer. Han skriver: ”Ni kan inte ana vilka förändringar vi var tvungna att göra. Vi sålde vårt hus och flyttade in i en husvagn. Vi upphörde med vårt utsvävande, nöjeslystna nattliv. Jag sålde min firma, som hade gett mig en inkomst på mer än 2.000 dollar i månaden, och jag fick tag i ett förvärvsarbete som gjorde det möjligt för mig att arbeta bara två dagar i veckan.” Nu när de har varit pionjärer i nästan två år, säger han: ”Det känns som om en stor börda har lyfts bort från våra skuldror; som om vi skulle ha kommit loss från en snara som hållit oss i fångenskap.”

En blind broder i Yucatán i Mexico är 56 år gammal och har hustru och ett barn att försörja. Vad har han för förvärvsarbete? Eleuterio Pinto stiger upp klockan 5 på morgonen för att göra i ordning kokosnötter. Han skär bort det yttre skalet med hjälp av en machete (en stor, tung kniv), och med hjälp av en ispik gör han hål i kokosnöten så att kunden kan dricka den uppfriskande mjölken som finns inuti den. Broder Pinto säljer sin vara från klockan 8 på morgonen till efter lunch. Därefter tar han del i pionjärtjänsten, i vilken han tjänat i fem år.

I Sydafrika hade V. Standley planerat att efter sina universitetsstudier göra karriär inom jordbruket. Men sedan blev han ett Jehovas vittne och tjänade i flera år vid Vakttornets tryckeri, och längre fram blev han och hans hustru pionjärer med särskilt uppdrag. Sedan blev hans hustru gravid, vilket krävde att de gjorde vissa förändringar i sitt liv. De fick tag på en billig lägenhet, och broder Standley fick ett deltidsarbete hos en firma som ägnade sig åt kontorsstädning. För en kort tid sedan flyttade de till ett distrikt, där behovet av pionjärer var större, och han kunde där öppna en filial till denna städfirma och fortsätta att arbeta på deltid. Han säger: ”I dag har vi ett mycket trivsamt hem, vi har allt vad vi behöver i materiellt avseende, och vi har fortfarande privilegiet att tjäna i heltidsförkunnartjänsten. Jag har gång på gång fått bevis för sannfärdigheten i Davids ord: ’Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven.’” — Psalm 37:25.

Går det bra att vara pionjär, när man kommit upp i pensionsåldern? För många har det gått bra. Men även då kan man vara tvungen att göra en särskild ansträngning och göra vissa förändringar i sitt liv. När till exempel broder Balmaceda blev pensionerad från ett statligt verk på de filippinska öarna, såg han fram emot att bli pionjär. Men vad skulle han göra för att klara sig ekonomiskt? Han fann att grisuppfödning skulle vara ett bra arbete för honom, ett arbete som både skulle ge honom en inkomst och vara ganska fritt. Denne 70-årige pionjär säger att han ”känner att han kommit närmare Jehova än någonsin tidigare”, och han har fått se hur hans pionjäranda har sporrat tre i hans familj till att gå ut i denna privilegierade tjänst.

Även om man har en hög ställning inom en firma och har en god inkomst, kan man vara tvungen att göra vissa förändringar. Så var det för Shozo Mima, som var verkställande direktör för ett framgångsrikt japanskt företag som tillverkar lastbilar. Eftersom broder Mima hade pionjärandan, började han som pionjär medan han fortfarande var verkställande direktör. Han började emellertid ”känna att han i sin ställning som verkställande direktör för ett företag och som pionjär var slav åt både rikedomen och Jehova”. (Matteus 6:24) Därför lade han undan för undan över arbetet på andra och fann att han inte behövde ägna så mycket tid och uppmärksamhet åt företaget, om han bara var en vanlig anställd. Med hjälp av vad han nu tjänade och det han hade sparat ihop var han i stånd till att försörja sin familj och samtidigt vara pionjär. Ja, han insåg att han inte främst borde försöka göra ett företag framgångsrikt, utan att han först och främst borde tjäna Jehova och göra det mera helt och fullt.

Samarbete i familjen

Du kanske anser att du inte ensam klarar av att bli pionjär och sedan förbli i den tjänsten. Men det kanske skulle kunna gå bra om din familj, barnen inbegripna, ville samarbeta med dig. Många erfarenheter visar att om familjen gemensamt gör en ansträngning för att hjälpa någon eller några i den att ta del i pionjärtjänsten, kommer den att lyckas i sin strävan och dessutom bli en mycket lycklig familj.

Broder Kozo Sato i Japan har hustru och två barn som går på gymnasiet. Han resonerade med dem om sin innerliga önskan att vara ett gott föredöme som äldste. Vilket beslut fattade de? Han slutade sin anställning på ett företag, där han var tvungen att arbeta åtta timmar om dagen. Därefter startade han en egen firma. Och vad skulle han då syssla med? Fyra dagar i veckan arbetar han några få timmar om dagen med att samla ihop gamla tidningar, veckotidningar och annat papper som han sedan säljer för återvinning. Och varje morgon arbetar alla fyra i familjen under en timme eller så med tidningsutbärning. På så sätt — förutom att de skurit ner sina utgifter — har broder Sato varit i stånd till att tjäna som pionjär, och hans två barn har också som mål att göra det.

Syster Toshiko Zenko, som också bor i Japan, har förlorat sin man och måste därför försörja sina tre uppväxande barn. Hennes lilla jordlott ger henne lite pengar så att hon klarar hyran. För att få pengar till mat och andra utgifter arbetar hon två dagar i veckan, vilket gör det möjligt för henne att samtidigt vara pionjär. ”Hur fungerar samarbetet i den familjen?” kanske du undrar. Hon förklarar att hennes två pojkar ”samarbetar mycket bra genom att hjälpa till med att handla och utföra olika sysslor i hemmet, och de kan till och med byta veken i fotogenkaminen och packningarna i kranarna”. Hennes dotter hjälper henne också med att laga mat och städa. Flickan hade också ett deltidsarbete efter skoldagens slut, men nu när hon har slutat skolan, har hon börjat som pionjär och förvärvsarbetar de dagar hennes mor inte gör det. I själva verket planerar alla fyra i familjen att inom kort tillsammans tjäna som pionjärer.

Ja, om du har familj, kommer pionjärtjänsten troligen att kräva att alla i familjen samarbetar och ger sitt stöd. Men tänk vilken glädje och tillfredsställelse det kan medföra! Och dessutom kan det resultera i att ytterligare fler går ut som pionjärer.

Naturligtvis skiljer sig dina omständigheter från andras. Men om du drivs av kärlek och hängivenhet och har en önskan att bli pionjär, kommer detta mål att vara möjligt att uppnå, även om det finns vissa hinder som du måste övervinna. Tala med andra kristna om detta, i synnerhet med sådana som är eller har varit framgångsrika pionjärer. De kan ha ytterligare praktiska förslag att ge dig angående vad du kan göra för att bli pionjär.