Vad äldre människor kan prestera
IDROTTSMANNEN blickade upp mot sitt mål och började springa. Han sprang femton meter, satte ner glasfiberstaven i marken och svingade sig elegant över ribban, som låg två meter och åttio centimeter över marken. Var det här en idrottstävling för elever på grundskolans högstadium? Nej. Idrottsmannen var sjuttio år gammal, och den här tävlingen, som det rapporterades om i The Wall Street Journal, hade anordnats för 600 idrottsmän i sjuttioårsåldern. Vid samma tillfälle sprang en sjuttiosjuåring 100 meter på 15,7 sekunder och kastade en sjuttioåring en speciell diskus 30 meter.
Förvånar det dig att människor som är över sjuttio år fortfarande tar del i idrottstävlingar? Det är sant att de inte kan prestera samma resultat som när de var i tjugoårsåldern, men det förhållandet att somliga fortfarande kan kasta diskus, springa 100 meter och klara av att hoppa stav visar något viktigt, nämligen att äldre människor inte bör ”avskrivas” som onyttiga och värdelösa bara därför att de har levt ett visst antal år. Äldre människor har, om de inte drabbats av någon sjukdom, mycket större fysisk kapacitet än vad man vanligen tillskriver dem.
Gäller detta också deras mentala och intellektuella förmåga? Kan äldre människor med andra ord lära sig nya ting och ändra livsstil? Ibland är det de äldre själva som förringar sin förmåga på det här området. De kan rygga tillbaka för den utmaning som någonting nytt innebär, och de kan säga ”Jag är för gammal för att lära”, eller ”Man kan inte lära gamla hundar sitta”. Men är det nödvändigtvis så? Vid vilken ålder börjar förmågan att lära avta?
Uppväxt och inlärning
Det är intressant att tänka på att människor som kommer med invändningen ”Jag är för gammal för att lära” en gång var unga, optimistiska och vetgiriga. De ord som de flesta unga pojkar och flickor mest använder är ”Varför?” ”Var?” ”När?” ”Hur?” och ”Vem?” Det råder inget tvivel om att de har en önskan att lära.
Ibland skulle föräldrar vara glada om barnens önskan att lära inte vore fullt så intensiv och om de inte frågade så mycket på en gång. Men bibeln påvisar vikten och betydelsen av vad barn får lära sig när de är små. Den säger: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han blir gammal.” — Ordspråksboken 22:6.
Det dröjer inte länge förrän barnen går i skolan, och under ett antal år är deras dagliga huvudsysselsättning att inhämta kunskap i olika ämnen. Barnens naturliga önskan att lära påverkas i viss grad av deras lärare. De får lära sig nya begrepp och färdigheter, och världen öppnar sig undan för undan för dem.
Skolåren går alltför snabbt förbi, och de unga vuxna kommer ut i världen. De måste nu lära sig leva i de vuxnas värld och förvärva färdigheter för att kunna försörja sig. I de flesta fall får de en fast sysselsättning, och här börjar inlärningsprocessen avta. Oftast gifter de sig, skaffar barn och blir nertyngda av bekymmer och ansvarsuppgifter, och så småningom upphör de att berika sitt liv med nya kunskaper.
När barnen växer upp och flyttar hemifrån, finner föräldrarna att de nu på nytt har tid att tänka på sig själva. Men för många har det blivit en inrotad vana att inte lära sig nya ting. De är inte längre lika hågade att göra efterforskningar eller att ställa frågor som när de var unga. I Japan talar somliga om att de föddes i en annan era. En man kan säga: ”Jag föddes i Meijieran.” Det var den politiska era som slutade år 1912. Han menar alltså att eftersom han har nått sjuttioårsåldern, är det inte längre tid för honom att lära sig nya ting, och han anser att han aldrig kan tillägna sig nya kunskaper i den här moderna, obegripliga tidsåldern.
Men måste det förhålla sig så? Det är sant att när en människa blir äldre, förändras hennes fysiska kropp. Hennes leder blir stelare, hennes muskler blir mindre böjliga och hennes syn och hörsel försämras något. Men om hon inte blir sjuk, medför detta bara att hon behöver ta det lite lugnare — inte att hon måste upphöra med all verksamhet. Det förhållandet att människor i sjuttioårsåldern har kunnat genomföra en idrottstävling bevisar detta. Gäller samma sak sinnet? Eller är det sant att en människa kan vara för gammal för att lära?