De goda nyheterna tränger in i ”Lejonbergen”
En spännande berättelse om hur Guds rikes intressen har framgång i Sierra Leone
”JAG blev förvånad över att se en modern stad som var mycket renare än många städer i de flesta delar av världen. Jag såg asfalterade gator, affärer med många kunder, nya bilar och en ändlös ström av människor som gick förbi. Där fanns det stora bomullsträd runt vilket slavar förr hade varit kedjade, på den tiden då hövdingarna sålde sina fångar eller personer som de inte gillade ur den egna stammen till slaveri.” Så uttryckte sig en turist som besökte Freetown, huvudstaden i Sierra Leone.
Namnet Sierra Leone, som betyder ”Lejonbergen”, går tillbaka till den tiden då den portugisiske äventyraren Pedro de Sintra kom till detta område år 1462. Landet ligger på Västafrikas sydvästkust och har en befolkning på mer än 3.000.000 människor.
Jehovas vittnen är inte något nytt för Sierra Leone. Sällskapet Vakttornets publikationer har lästs av människor där åtminstone sedan år 1915. Dessa publikationer fördes in i landet av människor från Västindien som kom till Sierra Leone för att få arbete. En av dessa var Alfred Joseph från Barbados. Han började dela med sig av bibelns sanningar till andra. Då han märkte vilket intresse det fanns bland befolkningen, skrev han till Sällskapet Vakttornet och bad om hjälp att utveckla intresset. Inom några månader anlände W. R. Brown (”Bibel”-Brown) och hans fru från Trinidad i Västindien.
Browns första föredrag hade det tankeväckande temat ”Var är de döda?”, och det blev annonserat muntligen. Gav invånarna i Freetown något gensvar till inbjudan? Alfred Joseph svarar: ”Vi blev överlyckliga över resultatet. De flesta medlemmarna av prästerskapet i Freetown, omkring tjugo personer, kom till talet, men många av dem lämnade sin vanliga religiösa utstyrsel hemma, så att de inte skulle ådra sig så stor uppmärksamhet. Bland den stora publiken på 500 personer som fyllde Wilberforce Memorial Hall fanns en ung teologie studerande, M. A. Garber. Han och hela den övriga skaran lyssnade uppmärksamt till det timslånga talet, under vilket olika citat från bibeln visades för publiken med hjälp av ljusbilder. Sådana kraftfulla tal samlade så stora skaror att, som en gammal invånare i Freetown sade, ’kyrkorna i staden blev tvungna att stänga sina kvällsgudstjänster, eftersom alla medlemmarna var och lyssnade på ”Bibel”-Browns föredrag’.”
Vid slutet av år 1923 hade fjorton personer blivit döpta, däribland Garber. Den lilla gruppen blev mycket aktiv i att predika. Den största delen av predikoverksamheten verkar fram till år 1927 ha varit förlagd till huvudstaden. Senare, från år 1928 och framåt, gjorde dessa bibelforskare resor till de inre delarna av landet. De i Freetown som inte kunde följa med hjälpte till att finansiera resorna till inlandet. Före regnperioden varje år utfördes vittnande från hus till hus i de avsides belägna byarna, och där hölls även föredrag. Den första söndagen i varje månad ägnade man åt att åka tillbaka till byarna för att bygga upp intresset. Då andra världskriget bröt ut blev Sällskapet Vakttornets publikationer förbjudna, och några brändes till och med upp vid tullkajen. Arbetet med att predika fortsatte ändå.
Under de år som följde skedde ingen större ökning av antalet människor som omfattade bibelns budskap. Men bland dem som gjorde det fanns det människor som visade anmärkningsvärd nitälskan och beslutsamhet. En av dessa var Zachaeus Martyn. Före sin död vid 97 års ålder berättade han: ”Det var aldrig någon som studerade bibeln med mig. Men år 1941 beslutade jag mig för att vara med vid ett av Jehovas vittnens möten. Sedan jag hade varit med min tredje söndag, visste jag var jag hörde hemma. Då jag återvände till mitt hem uppe på berget Gloucester, underrättade jag min anglikanska kyrka om att jag ville få mitt namn struket från listan över medlemmar. En nära vän till mig som var medlem av samma kyrka började gräla på mig och sade: ’Gamle gosse, om du fortsätter att gå dessa tre kilometer upp och ner för detta berg för att komma till de där människornas sal, så kommer du att vara död inom ett år.’ Han fick se mig gå upp och ner för berget två gånger i veckan under fem år, och sedan dog han. Det var för trettio år sedan, och jag känner mig fortfarande i god form.”
De goda nyheterna når den kisitalande stammen
Från år 1957 och framåt godtog många medlemmar av den kisitalande stammen bibelns läror. Denna stam finns i det trekantiga område som utgörs av Sierra Leone, Liberia och Guinea. Människorna är i huvudsak animister och har länge motstått muslimskt inflytande. Fastän de är fångar i polygamistiska sedvänjor och har att kämpa med analfabetism, överger många av dem sitt tidigare levnadssätt och börjar göra om sina liv i överensstämmelse med bibelns normer. Genom den kisitalande befolkningen i Sierra Leone och Liberia har de goda nyheterna nått deras stamfränder i Guinea. Som ett resultat av detta finns det nu i Guinea över 150 vittnen från denna stam.
Vilket gensvar gav det kisitalande folket i Sierra Leone? En resande tillsyningsman kom till Koindu omkring klockan fyra på eftermiddagen och fick reda på av det vittne som hade inbjudit honom att han skulle hålla ett föredrag klockan sex på kvällen. Den resande tillsyningsmannen säger: ”Jag protesterade, eftersom ingen visste att det skulle hållas ett föredrag då. Men han insisterade och sade att stadens utropare skulle annonsera föredraget. Vi åt och tog ett bad. Innan jag hade hunnit klä mig för föredraget, började människor komma. Snart hade över nittio personer kommit, de flesta av dem män. Sedan jag hade talat i en timme slutade jag och talade om för dem att föredraget var över. Men inte en enda gav sig i väg. De ville ställa frågor. Detta fortsatte till omkring klockan nio på kvällen, då en storm fick de flesta av dem att bege sig till sina hem. Men tjugo personer stannade kvar till klockan två på natten.”
Dessa människor gav snabbt gensvar. Snart hade fem personer börjat sprida bibelns budskap till andra, sedan tio, sedan femton och tjugo. När den resande tillsyningsmannen fick reda på detta, undrade han om dessa människor verkligen hade den tro som krävs av sanna kristna. Lyckligtvis hade de det. Några av de första är fortfarande aktiva förkunnare av de goda nyheterna.
De ödmjuka människorna av den kisitalande stammen mötte allvarliga problem och stort motstånd då de accepterade bibelns budskap. En resande tillsyningsman rapporterar: ”Många fick genomgå hätsk förföljelse på grund av sin strikta neutralitet i politiska frågor och därför att de inte längre kunde understödja hedniska religiösa riter och ceremonier. Några blev dömda till döden av sina stamfränder. Med tanke på omständigheterna verkade det som om det var änglars ingripande som förhindrade avrättningarna. Många av vittnena flydde in i djungeln för att rädda sina liv tills myndigheterna kunde undersöka fallen. I de flesta fallen skyddade polisen bröderna. När två manliga vittnen hade fått sina hus nedbrända och blivit bundna och slagna, skipades rättvisa till deras förmån. Domstolen berövade den högste hövdingen hans härskarstav under nästan ett år. Senare visade denne högste hövding stort intresse för Jehovas vittnen. Då de höll en kretssammankomst i hans stad år 1968, upplät han en del utrymme till logi för besökande delegater, och han skänkte också en stor ko.”
Arbetet fortsätter
Speciellt från och med år 1959 började allt fler ta del i att sprida de goda nyheterna i Sierra Leone. Den 19 augusti 1967 var en speciellt minnesvärd dag. Då överlämnades nämligen ett nytt avdelningskontor för Sällskapet Vakttornet i Freetown. Denna byggnad ligger i ett av de finaste bostadsområdena, omgiven av en tropisk trädgård, och är försedd med en tilltalande Rikets sal. Byggnaden har tjänat till att upphöja Jehovas vittnens verksamhet i många människors ögon. Den har också tystat en del religiösa kritiker som sade att Jehovas vittnen inte hade kommit till Sierra Leone för att stanna.
I dag tar över 550 vittnen regelbundet del i att besöka sina grannar i deras hem för att hjälpa dem att lära känna Guds uppsåt. Bland dessa finns före detta polygamister och en före detta prästinna och profetissa i en spiritistisk kyrka.
Jehovas vittnen i Sierra Leone ser fram emot att hjälpa många fler att lära känna den sanna gudsdyrkan. De är beslutna att alltid ha ”rikligt att göra i Herrens verk”. — 1 Korintierna 15:58.
[Karta/Bild på sidan 24]
(För formaterad text, se publikationen)
SIERRA LEONE