Hopplöshetens tidevarv
”JAG skulle önska att jag fick uppleva världsfred under min levnad”, sade den unge högskolestuderanden, ”men jag vet att detta bara är en önskedröm med tanke på allt det hat som finns i världen.” Känner du på samma sätt? Tycker du att världssituationen verkar vara hopplös?
En sådan dyster framtidsutsikt är inte ogrundad. Förhållandena i världen är kritiska ur många synvinklar. Människans själva existens är hotad. Luften, maten och vattnet har förorenats i alarmerande hög grad. Den ekonomiska situationen blir allt värre och brottsligheten ökar våldsamt, vilket gör att många går i ständig fruktan för sitt liv och sina ägodelar. Oron och spänningen i världen saknar motstycke.
Någonting som är ännu mera oroande är hotet om en kärnvapenkatastrof, ett hot som hänger likt ett mörkt orosmoln över hela jorden, eftersom krig och revolter fortsätter utan något tecken på att de skall upphöra. En annan student gjorde sig till tolk för den hopplöshet som många känner genom att säga: ”Det tycks i själva verket inte finnas någonting som den enskilde kan göra åt frågan om kärnvapenkrig.”
Även om det skulle gå att förhindra en kärnvapenkatastrof, är människans existens ändå i fara helt enkelt genom människornas stora antal. ”Jordens befolkning växer obevekligen och med en sådan enorm fart att världen, med dess allt fler milliarder, år 2000 — bara 16 år fram i tiden — omöjligen kommer att kunna sörja för att det finns tillräckligt med mat och energi för alla, för att inte tala om arbete, husrum, utbildning och sjukvård”, heter det i tidskriften Parade. ”Och det går inte att föreställa sig vad som skulle kunna hända i mitten av 2000-talet (när de barn som föds under detta årtionde blir gamla).”
Årligen dör millioner människor på grund av den skrämmande livsmedelsbrist som råder i många länder i tredje världen. En expert vid Förenta staternas folkbokföringsmyndighets centrum för internationell forskning säger: ”Om det inte snabbt sker en internationell aktion för att få befolkningstillväxten under kontroll, kan jag föreställa mig att styrelsesystem kommer att bryta samman.” Det förutsägs att undernäring och sjukdom kommer att drabba människor på många platser på jorden, att det skall ske omfattande ”folkvandringar”, att hungersnöden skall öka, liksom också antalet inbördeskrig och andra slags krig, förutom att jordens grundläggande resurser kommer att tömmas.
Men på grund av att människans fientlighet och själviskhet ökar kvävs allt hopp om att människor skall komma till rätta med sina problem och meningsskiljaktigheter på ett förnuftigt och vänskapligt sätt. Maktens lag är förhärskande, eftersom våld har blivit det vanliga sättet att ge uttryck åt missnöje, verkligt eller inbillat. ”Gammalmodiga” värden i form av broderskap — att man bryr sig om och respekterar andra — tycks nästan vara helt borta i vår moderna värld. Det är verkligen som bibeln förutsagt ”ängslan bland nationer som inte känner utvägen ... , medan människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”. — Lukas 21:25, 26.
”Men”, kanske du säger, ”allteftersom mogna människor inser att vi i dessa kritiska tider går mot vår snabbt annalkande undergång, kan de helt visst utarbeta sådana avtal som förenar människor och garanterar att det blir fred och välstånd i världen.” Hur önskvärt detta än kan tyckas vara kan man fråga: Är det ett realistiskt hopp? Vad visar historien?