Guds vishet — Kan du se den?
TÄNK dig att du befinner dig vid hovet hos en forntida kung. Där sitter den regerande monarken, iförd kunglig skrud, på sin praktfulla tron. Han är ryktbar, inte bara för sin rikedom, utan också för sin vishet. Hans hovtjänare är perfekt organiserade. Det är en prakt som nästan får dig att tappa andan. Den du ser framför dig är kung Salomo! — 1 Kungaboken 10:1—9, 18—20.
Men lyssna nu till den man som fick erkännande som den store läraren, nämligen Jesus Kristus: ”När det gäller kläder, varför är ni bekymrade? Ta lärdom av liljorna på marken, av hur de växer; de arbetar inte hårt, och inte spinner de; men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.” — Matteus 6:28, 29.
Vad menade Jesus med detta? Han ville naturligtvis ge sina lärjungar rådet att inte vara materialistiska. Men skulle hans ord om Salomo kunna vara sanna i bokstavlig mening? Tänk på att Jesus alltid använde verklighetstrogna illustrationer. Han menar således att hur skickliga formgivare och yrkesmän Salomo än hade, så kunde deras alster inte mäta sig med de mönster, de färgnyanser och den symmetri som präglar ”liljorna på marken” i deras naturliga omgivning.
Vittnesbörd om Jehovas vishet
Även den som helt flyktigt betraktar en blomma måste instämma i Jesu ord. Vi vet inte exakt vilken sorts lilja Jesus kan ha tänkt på, men nästan överallt på jorden finns det ett överflöd av blommor. Titta noga på en blomma, vilken blomma som helst — en lilja, en ros, en orkidé. Vilka utsökta färgskiftningar och invecklade mönster, som harmonierar med foderbladen, bladen och blommans övriga delar! Kan du se det tysta men mäktiga beviset för att en mästerlig formgivare med oändlig vishet och uppfinningsförmåga ligger bakom dessa mästerverk? Inte nog med att våra ögon får njuta av deras skönhet, utan våra näsborrar får också inandas deras ljuvliga väldoft.
Aposteln Paulus konstaterade att Jehova Guds ”osynliga egenskaper ... tydligt [ses] alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda”. (Romarna 1:20) Men Gud skapade också annat, utöver blommor, som en klädnad för jorden; han danade också ett oräkneligt antal buskar och träd som tillsammans utgör det ändamålsenliga men samtidigt vackert grönskande växtriket. Om du kunde besöka Humboldt National Forest i Kalifornien, skulle du finna ett jättelikt redwoodträd som förmodas vara det högsta trädet i världen. Om du kunde stå vid dess fot och blicka upp mot toppen mer än 110 meter längre upp, skulle du då inte i tysthet prisa honom som danat detta träd?
Djurens instinktiva vishet
Överallt i haven och på torra land finns det djur, både små och stora, som tydligt vittnar om Guds vishet. Uppenbarligen tjänar vart och ett av dem på sitt sätt Skaparens syfte. Den vise kung Salomo gav uppmaningen: ”Gå bort till myran, du late, se hur hon gör, och bli vis.” (Ordspråksboken 6:6) De som har iakttagit myran är förundrade över dess organisationsförmåga. Myror är inga isolationister; de lever i samhällen. Somliga av dem är jordbrukare och skördar och lagrar frön. I tropikerna kan man få se vissa myror som är ivrigt sysselsatta med att skära av små bitar av blad och bära i väg dem till sitt bo. Hur har de lärt sig att göra detta? Agur, en av skribenterna i Ordspråksboken, svarar att dessa myror är ”instinktivt visa”. Vem har gett dem denna vishet? Det har Jehova, Skaparen av himmel och jord. — Ordspråksboken 30:24, 25, NW.
Ja, djurskapelsen har instinktiv vishet. Detta kommer tydligt till synes i fåglarnas flyttningar. Du kanske har hört talas om capistranosvalornas flyttning. Vid en viss tidpunkt varje år färdas de tusentals kilometer från sina övervintringsplatser i Sydamerika till en missionsanstalt vid San Juan Capistrano i Kalifornien i USA. Instinktivt och ofelbart kommer de till samma plats vid exakt samma tidpunkt i mars.
Beträffande det väldiga havet säger psalmisten: ”Hur mångfaldiga är inte dina verk, o Herre [Jehova]! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat. Se också havet, det stora och vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.” (Psalm 104:24, 25) Från den minsta lilla mört till de gigantiska valarna kommer gudomlig vishet till synes i både form och funktion.
Kronan på det jordiska skaparverket var människan själv. Detta var en varelse som inte bara skulle handla efter inbyggd eller instinktiv vishet. Hon hade förmågan att vara lik Gud i många avseenden. Hur sant är det inte att hon ”på ett sätt som inger fruktan” är underbart danad! Även om vi själva inte är medicinska experter, kan vi läsa om deras forskningsresultat och dra samma slutsats som den inspirerade skribenten. Det vittnesbörd som människokroppen bär om sin Skapare är i sanning underbart! — Psalm 139:14, NW.
Jehovas himmelska vishet
I Psalm 19:2 sägs det att himlarna förkunnar Guds ära. Hur sant är inte detta! Psalmisten David hade inga teleskop och inga elektroniska instrument, men han hade vördnadsfull uppskattning av det som han kunde se. I våra dagar vet de flesta människor mycket mer än David gjorde om vårt solsystem och vår stora galax, Vintergatan. De vet också att det finns ett oräkneligt antal andra galaxer i den oändliga världsrymden. Hur känner du dig när du tänker på den vishet som är uppenbar hos denne mästerlige och oförliknelige formgivare? Kan du säga med vördnad i rösten: Jehova, du ”gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna”? Det bör du göra. — Job 9:10.
För omätliga tidsåldrar sedan grep Jehova sig an med sitt skaparverk, först sin enfödde Son och sedan resten av andeskapelsen. Därefter följde det fysiska universum. Allt präglades av ogrumlad frid. Ja, Guds andesöner ropade faktiskt av beundran och uppskattning vid jordens skapelse! (Job 38:4—7) Så skapades mannen och kvinnan och sattes i en underbar trädgård, men sedan inträffade något fruktansvärt. En röst från den osynliga andevärlden talade genom en orm och baktalade den store Skaparen. Den anklagade Jehova för att missbruka sin suveränitet och påstod att Gud var en lögnare. Detta renderade röstens ägare några föga smickrande namn som identifierar honom, sådana som djävulen, ormen och Satan. Vad skulle nu den Allvise göra? Vad kunde han göra? En ny dimension av Guds vishet skulle behöva komma till synes, en som skulle överglänsa den formgivning som redan ställt Salomos prakt i skuggan. — 1 Moseboken 3:1—5.
[Infälld text på sidan 4]
Från den minsta lilla mört till de gigantiska valarna kommer gudomlig vishet till synes i både form och funktion