Rapport från förkunnare av Riket

Uthållighet i sitt gudagivna uppdrag

JEHOVAS VITTNEN tar mycket allvarligt på sitt gudagivna uppdrag att predika de goda nyheterna om Guds rike. (1 Korintierna 9:16; Apostlagärningarna 20:26, 27) Ett gift par i Frankrike blev medvetet om vilken tyngd det låg i detta uppdrag att nå alla med de goda nyheterna. På deras distrikt fanns en förläggning, där man inhyste politiska flyktingar och unga utländska arbetare. Paret förklarar: ”Vi undrade hur vi på något sätt skulle kunna komma in där, om vi inte blev inbjudna av någon som bodde där. Vi beslöt därför att tala med människor alldeles utanför huset och möjligtvis få en inbjudan att besöka dem som bodde där. En ung man tog ivrigt emot tidskrifterna och bad om att få besök.

Vi besökte den här unge mannen, och ett studium sattes omedelbart i gång. Varje gång var en kamrat till honom närvarande, men han sade aldrig ett ord. Vid slutet av det andra studietillfället frågade vi honom om han också skulle vilja lära sig mer om Guds ord, och han svarade: ’Varför inte?’ På så sätt påbörjades ett andra studium. Vi inbjöd dem till mötena redan från början, och de har aldrig missat ett enda möte alltsedan dess. Deras framsteg var mycket uppenbara, i synnerhet på förläggningen, där de omedelbart började tala om det de höll på att lära sig, vilket resulterade i att ett tredje studium påbörjades med ett gift par. En dag befann sig hela gruppen i entrén, redo att bege sig till mötet, när en annan kamrat bestämde sig för att också följa med. Hon blev mycket entusiastisk och ville att hennes pojkvän skulle lära sig allt om detta. Båda började studera.

Fram till dess hade vi lett fem studier. Varje studium var som ett möte! Alla var med vid alla de andras studietillfällen, och nya personer kom också dit. De talade alla om sanningen, och som ett resultat av detta startades ett sjätte studium med en annan man, som också började gå på möten och vittna för sin flickvän.

Det blev naturligtvis ett underbart vittnesbörd på förläggningen. Det var inte lätt för dessa unga människor att ta på sig den nya personligheten. De var tvungna att övervinna rökning, alkoholism, våldsmentalitet, en lösaktig moral och dåligt sällskap. Satan såg till att tidigare kamrater försökte lägga hinder i vägen för deras framsteg genom att fresta dem att röka eller ha bullersamma fester. En av de intresserade männen var förlovad med en flicka som tillhörde en sekt. Hon försökte vända honom bort från sanningen. Hon började emellertid så småningom studera och har alltsedan dess gjort goda framsteg.”

”Enligt de senaste nyheterna”, rapporterar paret, ”har en av de unga männen satts i fängelse för sin ståndpunkt i fråga om neutraliteten. På kortare tid än ett år blev ytterligare sex personer döpta, av vilka fem omedelbart trädde in i tjänsten som hjälppionjärer. Av hela gruppen är det nu sex som är reguljära pionjärer och som har satt som mål att bli pionjärer med särskilt uppdrag.”

Hur rikt belönat blev inte detta par för sin uthållighet i fråga om att utföra sitt gudagivna uppdrag att söka efter fårlika människor! Jehova har sannerligen välsignat deras trogna ansträngningar. Vi kanske inte får vara med om sådana enastående erfarenheter personligen, men vi önskar alltid troget utföra vårt gudagivna uppdrag att predika de goda nyheterna om Riket. — Matteus 24:14.

[Bild på sidan 21]

Paret i Frankrike tillsammans med de sex reguljära pionjärerna