Guatemalaner omfattar de goda nyheterna
BLÅ berg och väldiga vulkaner visar sig plötsligt i fjärran, när planet närmar sig huvudstaden. Passagerare på ena sidan tittar ut genom fönstret och ser berget Pacaya ha utbrott och sända upp stora rökpuffar, vilka bildar en pelare som stiger och upplöses i skyn. Passagerare på andra sidan tittar ner och ser segelbåtar och roddbåtar stilla korsa sjön Amatitlán. Detta är Guatemala, de stora kontrasternas land.
Guatemala, som ligger i Mellanamerika, täcker en yta av ungefärligen 109.000 kvadratkilometer. Dess natur skiftar från höga berg — bland dem 33 vulkaner, av vilka 4 är verksamma — till låglandsdjungler, regnskogar och kristallklara sjöar och floder. Höjden varierar från havsnivå till 4.211 meter. I huvudstaden är det ständig vår, med en genomsnittstemperatur på 24 grader Celsius året runt. Medan temperaturen högre upp i bergen kan sjunka under fryspunkten, kan kustområdena försmäkta under en värme på 38 grader Celsius. Det här är ett land som kan tillfredsställa allas smak, med badstränder, djungler, berg, förbrända zoner och fruktbara dalar. Och i alla dessa områden blir de goda nyheterna om Riket predikade.
Kungörandet av Riket börjar
Predikandet om Riket började i Guatemala omkring år 1920. Med tiden började intresserade grupper av människor och Rikets härolder bildas i olika delar av landet. När de två första missionärerna anlände den 21 maj 1945, fann de mycket intresse. En berättar: ”Den andra lördagen efter vår ankomst beslöt jag mig för att utföra gatutjänst med tidskrifterna. Den eftermiddagen begav jag mig i väg med min bokväska full med litteratur, och på en och en halv timme tömde jag den genom att placera 32 lösnummer, 34 broschyrer, 4 böcker och en bibel.” Denna första månad började de leda 17 bibelstudier i hem! Den första missionärssystern som kom dit predikar fortfarande entusiastiskt de goda nyheterna om Riket där 44 år senare.
Kontrasterna överflödar på predikofältet. I huvudstaden, Guatemala City, finns många moderna höghus, såväl som exklusiva bostadsområden med vackra hem, där hembiträden svarar vid dörren genom en snabbtelefon. Men på ett stenkasts avstånd finns det jordgolvsboningar med väggar av soltorkat tegel och halmtak, där elektricitet och rinnande vatten bara är drömmar. Med en sådan markant skillnad i fråga om distrikt finns det inte något sådant som en vanlig dag i tjänsten på fältet.
På senare år är det många dörrar som inte öppnas därför att både man och hustru är borta och arbetar. För att kunna vittna för sådana människor tar vittnena därför ofta del i gatuarbete. En del börjar klockan 5.30 och erbjuder litteratur vid flitigt utnyttjade busshållplatser. Ett vittne måste ha god fysisk kondition för att hålla jämna steg med människor som springer för att hinna med sin buss. En morgon bestämde sig en grupp vittnen för att hänvända sig till en del taxiförare, eftersom busslinjeverksamheten hade avtagit. Till deras förvåning tog flera taxiförare upp sina exemplar av tidskriften Vakttornet redan understrukna. Ett par hade frågor, som bröderna med glädje besvarade och då använde taxiförarnas egna biblar.
Predikande i högländerna
Panajachel är en av byarna kring sjön Atitlán, en vacker blågrön sjö omgiven av majestätiska berg och tre vulkaner. En del av byarna har fått namn efter apostlarna. Omkring 95 procent av invånarna är av mayahärstamning, och cakchiquel och tzutuhil är två av huvudspråken. Medan männen också talar spanska, gör de flesta av kvinnorna inte det, för de tillbringar det mesta av sin tid i hemmet. Varje by har sin egen färgrika traditionella klädedräkt, vanligtvis handvävd av kvinnorna.
När man kommer till Panajachel, lägger man märke till att den inte är lik andra små samhällen i Guatemala. Vid sidan om enkla hus av soltorkat tegel eller blockhus ser man vackra villor i schweizerstil. Som en ännu större kontrast framträder de moderna hotellen. Människor från alla delar av världen kommer till Panajachel för att beundra sjön Atitlán.
Ett av Jehovas vittnen beskriver hur predikoverket utförs här: ”En båt har i förväg hyrts för en dag, och våra bröder från det närbelägna Sololá, tillsammans med andra besökande från Guatemala City, har inbjudits att hjälpa till med att gå igenom det stora distriktet. Bröderna från Sololá är till stor hjälp, eftersom de flesta av dem bor i bergig terräng liknande den som vi skall besöka. De talar också infödingsspråket. Färden börjar tidigt på morgonen. Under det att båten plöjer fram genom sjön, beundrar barnen det kristallblå vattnet, och föräldrarna övar några ord av språket.
Den här gången är det fem byar som skall få besök. Först bildas tre grupper. Sedan delas de upp i par, de som talar språket tillsammans med dem som inte gör det. Det finns bara tre små tilläggsplatser där vi kan gå i land för att nå dessa byar, och därför lämnas en grupp av vid var och en. Det är hjärtevärmande att se våra bröder i sina färgrika infödingskläder arbeta sida vid sida med dem som bär västerländska kläder. Detta är i sig självt ett gott vittnesbörd för byborna. Nyfikna barn hälsar vanligtvis på oss. Sedan de fått reda på syftet med vårt besök, springer de i väg för att underrätta alla byborna.
När vi så kommer fram till de enkla husen, väntar många människor ivrigt på att få se våra färgrika broschyrer eller Min bok med bibliska berättelser, som barnen har berättat för dem om. Vilka som helst exemplar av vår bibliska litteratur som placeras i det första huset kommer att vara de som man frågar efter i de följande husen, eftersom alla önskar ha samma vackra saker som grannarna har fått. Många kan inte läsa, och därför gläder de sig speciellt åt illustrationerna om det kommande paradiset. Deras ansikten lyser upp när de får höra om det hopp för framtiden som utlovas i bibeln i Uppenbarelseboken 21:3, 4. Vi gör ett kort uppehåll för att njuta av picknicklunchen och fortsätter sedan att tala med människorna till klockan 15. Sedan återvänder vi till förtöjningsplatsen för att vänta på båten som skall hämta upp oss. När alla väl är ombord, berättar bröderna med glädje sina erfarenheter.
En syster kommer ihåg den glädje hon kände när hon hörde en kvinna ropa ovanför henne: ’Syster, syster, här är jag. Du kom tillbaka för att besöka mig. Tack, tack.’ Hon tittade upp mot nästa terrass på berget och kände igen kvinnan som glatt vinkade åt henne. Förra gången hon hade besökt byn hade kvinnan visat mycket intresse, när de begrundade bibeln tillsammans. Kvinnan hade väntat på det utlovade återbesöket. De satte sig ner för att glädja sig åt ännu ett bibelstudium.
Fastän alla är uttröttade efter att ha gått långa sträckor i bergsterrängen, är de ivriga på att få veta när nästa färd skall bli. När båten når stranden, säger vi farväl till varandra med några ord om nästa glädjerika tillfälle.”
Nere på kustslätterna
Guatemala har två kontrasterande kuster: Stillahavskusten med sina iögonenfallande svarta sandstränder och den karibiska kusten med sin vita sand.
En 45-minuters resa från huvudstaden mot Stilla havet innebär en ansenlig förändring i fråga om omgivning och klimat. Hett och fuktigt väder är förhärskande längs kusten, åtföljt av ett mångfaldigande av insekter. Palm-, kokosnöts- och ceibaträd tillsammans med en överflödande vegetation ger bevis för att man befinner sig i tropikerna. Det finns stora församlingar av Jehovas vittnen i många av samhällena i den här regionen.
Här har cykeln ersatt den traditionella hästen, så det är inte ovanligt att se bröderna vigt manövrera sig fram genom sockerrörsfälten, när de vittnar från hydda till hydda. En broder ledde ett bibelstudium med en man som bodde 35 kilometer bort. Varje vecka färdades han på sin cykel den sträckan i båda riktningarna för att undervisa denna intresserade person i bibelns sanning.
Man kan få för sig att man har kommit till ett annat land om man besöker tvillinghamnstäderna Santo Tomas de Castilla och Puerto Barrios längs den karibiska kusten. Levnadsstilen skiljer sig helt från stilen i det övriga av Guatemala. Husen har gräsmattor och buskar synliga för alla. Man finner sällan en mur av soltorkat tegel kring en egendom, vilket är ett kännetecken på Mexico och Mellanamerika. Dessutom finner man inte stamdräkten här, som är så vanlig i resten av Guatemala.
”Eftersom detta är en hamnstad, har man tillfälle att förklara bibelns budskap för alla slags människor”, förklarade en heltidsförkunnare. ”Jag gick in genom svängdörrarna till en bar. Innehavarinnan skaffade sig en bok och en bibel, och hon inbjöd mig att komma tillbaka för att lära henne hur hon skulle studera dem. När jag återvände nästa vecka, väntade hon mig vid ett stort bord med bibeln och boken. Hon gjorde en vänlig gest åt mig att sätta mig och bad mig vänta en stund medan hon kallade på alla ’flickorna’. Hon ville att de också skulle få lära sig. Innan jag visste ordet av, var hela bordet omgivet av hennes ’flickor’. I det hon vände sig till mig, sade hon: ’Visa oss nu hur man studerar bibeln.’ Jag tänkte: ’Hur kunde jag alls ge mig in på det här?’ Men jag satte lugnt i gång, som om jag alltid hade lett ett bibelstudium på en bar.” Innehavarinnan gjorde snabba framsteg, upphörde med sin rörelse och blev ett döpt vittne. I dag är hon verksam i en annan församling och leder själv bibelstudier med intresserade människor.
På en timmes avstånd med kanot tvärs över bukten ligger den pittoreska staden Livingston, ett sömnigt samhälle av vänliga människor som har blivit kraftigt påverkade av afrikansk vidskepelse och voodoo. Det är inte ovanligt där att man får höra trumljud på natten och se afrikansk dans på gatorna under festivalerna. Man kan också urskilja en dialekt som låter främmande för öronen, karibe eller garifuna. En liten men snabbt växande grupp av Rikets förkunnare betjänar människornas andliga intressen där.
Våld och förföljelse i kontrast till fred
En del problem uppstod år 1982, när Guatemalas nye president försökte undertrycka gerillaverksamheten, som hade fått ökad styrka under hans föregångares tid vid makten. Hans strategi var att bilda civilpatruller, vilka bestod av beväpnade civila som patrullerade på gatorna nattetid, försvarade samhällena och riktade militärens uppmärksamhet på all misstänkt verksamhet. I många områden visade sig denna civilpatrullrörelse bli ett prov på våra bröders neutralitet.
I ett samhälle utsattes hela församlingen för påtryckningar i ett försök att få dem att bryta sin kristna neutralitet genom att ta del i patrullverksamhet. Hotade med döden flydde de till huvudstaden, där de fick tak över huvudet i en Rikets sal till dess bröderna kunde ta emot dem i hemmen. Ja, många bröder har utstått svåra prövningar och stor förföljelse, när militären har försökt tvinga dem att utföra patrulltjänst.
En broder berättar: ”Jag är 20 år gammal och bor hos min bror och hans hustru. Mina svårigheter började när gerillan och militärverksamheten nådde fram till lantgården där jag arbetade. Vid ett tillfälle blev inför ögonen på oss åtta personer bortförda under gevärshot. Bara två återvände; de sex andra syntes aldrig till mera.
I april 1984 kom väpnade styrkor till ranchen för att finna nya att värva. De begärde att mina medarbetare och jag skulle sluta oss till dem. Eftersom jag vägrade, slog de mig utan uppehåll. När mina medarbetare såg detta, grät de som barn och bad att jag skulle ta vapnen och ta del i patrullverksamheten. En av soldaterna stack fingrarna i nacken på mig och vred mina öron medan en annan höll ner mig så att ännu en annan kunde slå och sparka mig. En officer skrek vredgat: ’Vad är det för fel med dig? Är du ett djur, eller är du Gud?’ Till sist kom en annan officer och sade: ’Lämna honom i fred, för det är så vittnena är. Man måste döda dem innan de ger upp.’ Den förste officeren sade: ’Skjut honom!’ Men i stället stötte han till mig i magen med sitt gevär. När de blivit övertygade om att jag inte skulle förena mig med dem, upphörde de med att slå mig. Efter tre dagar frigav de mig. Med Jehovas hjälp bröt jag inte min ostrafflighet. Det är därför jag uppmanar andra ungdomar att ha stor förtröstan på Jehova, som kommer att hjälpa oss att visa uthärdande när vi behöver det.” Lyckligtvis förändrades situationen betydligt sedan den nye presidenten tillträdde sitt ämbete i januari 1986.
Snart kommer kontrasterna krig och fred, rikedom och fattigdom och liv och död att försvinna för evigt. I det kommande världsomfattande paradiset kommer man att få glädja sig åt de angenäma kontrasterna natt och dag, berg och dalar och rytande hav och lugna sjöar, såsom Jehova Gud har avsett. Du kan också få vara med där, om du i likhet med de mer än tio tusen förkunnarna av Riket i Guatemala helhjärtat omfattar de goda nyheterna.