”Efteråt gav hon något också åt sin man”

VAR Adam närvarande, när ormen talade med Eva och bedrog henne, så att hon gjorde uppror mot Gud? Bibeln antyder inte något sådant. Första Moseboken 3:6 (NW) uppger att Eva ”började ta av dess frukt och äta den. Efteråt gav hon något också åt sin man när han var med henne.” Somliga bibelöversättningar ger emellertid ett annat intryck. I 1917 års svenska översättning lyder texten så här: ”Hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.”

Det hebreiska verb som översatts med ”gav” står i imperfektum och är förenat med en särskild form av konjunktionen ”och” [hebreiska: waw], vilket anger en temporal eller logisk tidsföljd. Av det skälet återger New World Translation de många förekomsterna av waw, som binder samman händelsekedjan i 1 Moseboken 3:6, inte bara med ”och”, utan också med andra övergångsord, till exempel ”följaktligen”, ”så” och ”efteråt”. New World Translation har alltså en fast grundval för ovanstående återgivning.

Skulle Adam passivt ha iakttagit samtalet mellan sin hustru och ormen och ha lyssnat till lögnerna och det baktaleri som den osynlige upprorsmakaren bakom ormen gjorde sig skyldig till? Det är värt att lägga märke till att den tyske bibelkännaren J. P. Lange förkastar den tanken och säger: ”Att mannen skulle ha varit närvarande under frestelsen och till och med förhållit sig tyst är något man knappast kan föreställa sig.” Och som förklaring av frasen ”med henne” nämner den judiske kommentatorn B. Jacob att den ”inte [betyder] som stod tillsammans med henne (under det föregående händelseförloppet eller medan hon åt)”.

Evas samtal med ormen visade att hennes man hade underrättat henne om Guds befallning om att inte äta av trädet. (1 Moseboken 3:3) Som Evas huvud hade Adam alltså fullgjort det ansvaret. Djävulen ignorerade Guds anordning med ledarskap och drog listigt fördel av det förhållandet att Eva var ensam. Senare svarade hon: ”Ormen — den bedrog mig, och så åt jag.” (1 Moseboken 3:13, NW) Eva blev bedragen, eftersom hon trodde en lögn, men detta rättfärdigade inte hennes överträdelse. Detta varnande exempel visar att vi aldrig kan ha någon ursäkt för att göra någonting orätt i Jehovas ögon. — 1 Timoteus 2:14.