”Det här är ditt hus”

”DET här är ditt hus — och vi har fått bidra till det.” Hur väl sammanfattar inte dessa ord känslorna hos dem som just avslutat två år av intensivt arbete vid Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Australien! Orden riktades till Jehova Gud och ingick i en sång som komponerats för ett särskilt tillfälle. Vilket tillfälle? Överlämnandet av de nya byggnaderna vid Betelhemmet och tryckeriet.

Redan utvidgning?

Förvånansvärt nog hade ett liknande överlämnande ägt rum för mindre än sju år sedan — av det då nybyggda Betelkomplexet i Ingleburn strax sydväst om Sydney i Australien. Varför behövde man redan utvidga?

Först och främst har antalet Jehovas vittnen i Australien ökat från mindre än 32.000 år 1981 till ett högsta antal om 51.152 i oktober 1989, och det gjorde det nödvändigt att utöka personalen vid Betel. Dessutom har mängden litteratur som Australien skickar till andra avdelningskontor ökat dramatiskt. För närvarande framställs i Australien publikationer på 37 olika språk för att tillgodose behoven i flera länder och områden: Fiji, Indonesien, Papua Nya Guinea, Nya Kaledonien, Nya Zeeland, Salomonöarna, Tahiti, Vanuatu, Niue, Västra Samoa, Tongaöarna, Tuvalu och Wallisöarna såväl som Australien. Därför har Betelfamiljen snabbt vuxit till 164 medlemmar.

För att rymma denna växande familj och för att tillgodose det stora behovet av kontorsutrymmen fullbordades tidigt under år 1987 en ny, tre våningar hög kontorsbyggnad. Sedan gav den styrande kretsen sitt godkännande till en tre våningar hög tryckeribyggnad och en fem våningar hög bostadsbyggnad. Arbetet med den nya tryckeribyggnaden, som skulle komma att utöka golvytan med 3.600 kvadratmeter, påbörjades i januari 1988. Några månader därefter påbörjades arbetet med bostadsbyggnaden, som skulle innehålla 51 bostadsrum.

Uppoffringar och frikostigt givande

Man sände ut inbjudningar till alla församlingar i landet för att efterlysa sådana som frivilligt under två år kunde tillhöra ”byggfamiljen”. Frivilliga från alla slags yrken gav snabbt ett överväldigande gensvar. Det kom in mer än 700 ansökningar, och under hela byggtiden kom sammanlagt 270 frivilliga och arbetade under perioder på mellan två veckor och nästan två år.

Ett vittne som ägde en schaktningsfirma i den nordliga delstaten Queensland sålde en del av rörelsen, och han och hans hustru ingick i Byggbetelfamiljen från första början. Han köpte en stor grävmaskin och gjorde det mesta av det nödvändiga schaktningsarbetet utan kostnad för Sällskapet. När det mesta av schaktningsarbetet var klart, sålde han maskinen och stannade sedan kvar för att arbeta på andra delar av bygget. Detta är ett av många exempel på den utmärkta och osjälviska anda som alla visade under hela byggtiden.

Vittnen lånade ut de betongpumpar som behövdes för att få ut 3.300 kubikmeter betong till de åtta våningarna i de två byggnaderna. Andra skänkte det material som behövdes till de tre 22.000-liters vattentankarna i betong, och vittnen som arbetade på fabriken arbetade utan ersättning med att bygga tankarna.

Givetvis var inte alla frivilliga duktiga yrkesmän. Många unga män lärde sig faktiskt nya färdigheter där på platsen. Ett flertal blev duktiga murare när de hjälpte till med att lägga de en halv miljon tegelstenar som behövdes till bygget. Andra lärde sig klä väggar eller golv med kakelplattor, och en syster blev på bara några veckor skicklig på att tapetsera.

Dagen för överlämnandet

Dagen för överlämnandet, lördagen den 25 november 1989, grydde klar och solig — en vacker försommardag. Andra planet på den nya tryckeritillbyggnaden hade gjorts i ordning för att utgöra den huvudsakliga hörsalen för överlämnandeprogrammet. Intern-TV förenade delar av de övriga två tryckerivåningarna, lastkajen, Rikets sal och Betelhemmets matsal. På så sätt kunde mer än 3.000 sitta bekvämt inomhus.

Eftersom utrymmena var begränsade, inbjöds endast de som varit döpta omkring 40 år att närvara jämte personliga gäster till Betelfamiljen och Byggbetelfamiljen. Det fanns förfriskningar att få på morgonen och en välsmakande lunchbox som middag. Sällskapet Vakttornet i Australien höll sitt årsmöte klockan nio på förmiddagen, och alla 21 medlemmarna i styrelsen var närvarande. Sedan de juridiska detaljerna klarats av, inbjöds andra till mötet, och alla lyssnade med glädje till ett tal av Theodore Jaracz, medlem av den styrande kretsen.

Överlämnandeprogrammet inleddes klockan 13.45 med teokratisk musik i 15 minuter. Åhörarna lyssnade med glädje till rapporter, intressanta episoder, erfarenheter och kommentarer av de tre medlemmarna av den styrande kretsen som var närvarande. För Carey Barber och Daniel Sydlik var detta det första besöket i Australien. Broder Barber talade över ämnet ”Skörden är slutet på tidsåldern”, medan broder Sydlik behandlade temat ”Lyckligt är det folk vars Gud är Jehova”. Broder Jaracz, som också betjänade avdelningskontoret i Australien som zontillsyningsman, höll överlämnandetalet.

Ett trevligt inslag i programmet var när man före överlämnandetalet sjöng en sång med fyra verser som var grundad på Jesaja 60:22 med temat ”Av den minste skall komma tusen”. I sångtexten uttrycktes tacksamhet mot Jehova för att så många frivilliga hade haft privilegiet att bidra till ”hans hus” i denna del av det världsvida fältet.

[Bilder på sidan 15]

Den nya tillbyggnaden till Vakttornets tryckeri i Ingleburn i Australien

C. Barber

T. Jaracz

D. Sydlik