Nutida ”rövarhåla”

ANTROPOLOGIPROFESSORN Colin Turnbull har i tidskriften Natural History berättat om sina erfarenheter som turist i Jerusalem. Han sade att den ”julstämning” han hade börjat komma in i ”snabbt dämpades”, när han lade märke till hur stadens butiker var ”fulla av skräp som såldes till löjliga priser åt folk som julhandlade (turister) och som föreföll uppslukade av tvånget att handla”.

Turnbull sade om sin ”julstämning”: ”Den förjagades ytterligare när jag kom till den enda plats som jag trodde kanske skulle kunna återuppliva den — den heliga graven.” (Interiören visas här ovan.) Där blev han modfälld på grund av uppförandet hos andra turister, ”vilka tycktes visa en flagrant brist på respekt för det som är heligt” medan de ”trängde sig fram och knuffades på ett mycket okristligt sätt, i det att de brukade axlar och armbågar för att bana sig väg genom den trånga ingången till själva graven. Alltemellanåt uppstod ett mindre slagsmål, åtföljt av svordomar och åtbörder som var allt annat än heliga.”

I stället för att ”återställa en prägel av fromhet”, sade Turnbull, skingrade de tjänstgörande prästerna ”varje illusion av helighet genom att själva ge exempel på aggressivt beteende”. Han berättade om ”en Rasputinliknande figur med en kolossal kapuschong till den bruna kåpan” som ”högdraget sopade undan de vanliga turisterna från ingången till graven varje gång en grupp penningstarkare, ljusbärande turister (så kallade pilgrimer) kom inom synhåll, ledda av ytterligare en Rasputin”. Resultatet, sade professorn, blev ”fientlighet mellan icke ljusbärare och ljusbärare, såväl som mellan de olika prästmännen, eftersom det föreföll vara en oändlig rad av rivaliserande sekter som tävlade om tiden och utrymmet”.

Professor Turnbulls följeslagare befann sig ”på alla fyra några meter bort på baksidan av graven, till hälften dold innanför ett hål i muren”. Turnbull berättar: ”Medan jag såg på kom hans högra hand fram och famlade i blindo efter pengar han hade i fickan, men den andra armen blev kvar innanför, utsträckt som om någon höll fast den. Men sedan min vän väl hade lagt pengarna innanför hålet, blev vänstra armen fri, och han reste sig upp. ... I vänstra handen höll han ett mikroskopiskt träkors, som var vått av att ha blivit bestänkt med förment heligt vatten av den munk som ägde det vederbörliga tillståndet och som satt hopkrupen och dold innanför den lilla hålan och väntade på sitt byte.”

Jesus Kristus iakttog ett liknande uppförande hos inflytelserika människor i templet, och han sade till dem att de gjorde det till ”en rövarhåla”. (Lukas 19:45, 46) I vår tid är sådana ”rövarhålor” naturligtvis ingalunda begränsade till Jerusalem.

[Bildkälla på sidan 25]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.