Frågor från läsekretsen

◼ I Job 33:24 (NW) läser vi om att ”en lösen” blir funnen för Job, en som gör att han slipper dö. Vem skulle bli denna lösen för Job?

Det frambars inget mänskligt lösenoffer för Job på den tiden, men Gud övertäckte eller förlät verkligen Jobs synd.

Satan utsatte Job för mycket lidande, bland annat genom att slå honom med ”svåra bulnader, från fotbladet ända till hjässan”. Jobs tillstånd var så bedrövligt att hans hustru uppmanade honom att ”förbanna Gud och dö” (NW). Och Job funderade till och med själv på om inte döden vore bättre än ett sådant lidande. — Job 2:7—9; 3:11.

När det verkade som om Job skulle dö, bedömde Elihu Jobs vanskliga situation och lade grunden för ett hopp, när han sade: ”Hennes kött tynar bort och försvinner ur sikte. ... Och hennes själ nalkas till gropen och hennes liv till dem som vållar död. Om det finns en budbärare för henne, en talesman, en av tusen, till att omtala för människan hennes rättrådighet, då visar han henne ynnest och säger: ’Låt henne slippa undan från att fara ner i gropen! Jag har funnit en lösen! Må hennes kött bli friskare än i ungdomen.’” — Job 33:21—25, NW.

Vi vet att Jesus Kristus offrade sitt fullkomliga mänskliga liv som en motsvarande lösen för ofullkomliga människor. Hans offer uppvägde det som Adam hade förlorat genom att betala det pris som behövdes för att åstadkomma befrielse från synd. (Romarna 5:12—19; 1 Timoteus 2:5, 6) Men detta är inte det enda sätt på vilket ordet ”lösen” används i bibeln. Det hebreiska uttryck som finns i Job 33:24 betyder egentligen ”något som övertäcker”, ”lock”. (2 Moseboken 25:17, NW) När Gud handlade med det forntida Israel, hade han en föranstaltning för att övertäcka — eller bringa försoning för — synder, nämligen offer som övertäckte eller överskylde synd och som rättade till förhållandet mellan människor och Gud. — 2 Moseboken 29:36; 3 Moseboken 16:11, 15, 16; 17:11.

Men Gud hade dessförinnan varit villig att ta emot offer som uttryck för tacksamhet eller som begäran om förlåtelse och godkännande. (1 Moseboken 4:3, 4; 8:20, 21; 12:7; 31:54) Job insåg värdet av sådana offer. Vi läser: ”Tidigt om morgonen offrade han då ett brännoffer för var och en av dem [sina söner]. Ty Job tänkte: ’Kanhända har mina barn syndat och i sina hjärtan talat kränkande om Gud.’ Så gjorde Job för varje gång.” (Job 1:5) Eftersom Job försökte behaga Gud och uppenbarligen hade en ångerfull ande, hade hans offer värde i Guds ögon. — Psalm 32:1, 2; 51:19.

Men Job drabbades senare av en sjukdom som verkade hota hans liv. Han hade också en felaktig syn på sin egen rättfärdighet, och han behövde därför bli tillrättavisad, vilket han också blev av Elihu. (Job 32:6; 33:8—12; 35:2—4) Elihu sade att Job inte behövde förbli i sitt bedrövliga tillstånd ända fram till döden och gropen (sheol eller den gemensamma graven). Om Job ångrade sig, skulle ”en lösen” (NW) kunna bli funnen. — Job 33:24—28.

Vi behöver inte tänka att Elihu med ”lösen” menade att någon människa på den tiden skulle dö för Jobs skull. Med tanke på de offer som sanna tillbedjare hade blivit vana att offra, skulle det slags lösen som Elihu åsyftade i Jobs fall ha kunnat vara ett djuroffer. Det är intressant att tänka på att Gud senare sade till Jobs tre kritiska kamrater att de måste frambära brännoffer för sig själva och att de skulle låta hans tjänare Job be för dem. (Job 42:8) Av vilket slag lösen än kan ha varit, var kärnpunkten i det Elihu sade att Job skulle kunna få sin synd övertäckt och kunna få uppleva de gagneliga verkningar som blev följden av detta.

Och detta var vad som hände. Job ångrade sig ”i stoft och aska”. Och vad hände sedan? Jo, Jehova upprättade åter Job och ”välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än början”. ”Och Job levde därefter 140 år, och fick se sina barn och barnbarn i fyra led.” Det är sant att denna lösen inte befriade Job från synd, och därför dog han med tiden. Men förlängningen av hans liv bevisar att hans kött faktiskt hade blivit ”friskare än i ungdomen” och att han hade återvänt ”till sin ungdomskrafts dagar”. — Job 33:25, NW; 42:6, 10—17.

Dessa välsignelser, som kom av att en begränsad lösen användes till gagn för Job, tjänar som en försmak av alla de rika välsignelser som den troende mänskligheten kommer att få erfara i den nya världen. Då kommer det fulla gagnet av Jesu lösenoffer att vara tillgängligt och för evigt avlägsna syndens och ofullkomlighetens katastrofala verkningar. Då kommer vi verkligen att, som Elihu nämnde, ha orsak till ”jubel”! — Job 33:26.