Dop ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn”

ETT studium av de tusentals profana papyrusdokument från forna tider som hittades nergrävda i Egyptens sand i början av det här seklet kastar ofta ett intressant ljus över de kristna grekiska skrifterna. Hur då? Jo, genom att studera det sätt varpå vissa ord användes kan vi få en mer exakt förståelse av samma ord i deras bibliska sammanhang.

Ett exempel är Jesu användning av uttrycket ”i [någons] namn” i den befallning som han gav sina lärjungar strax före sin himmelsfärd: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn.” Vad menade Jesus med det? — Matteus 28:19.

Forskare har funnit att uttrycket ”i [någons] namn” eller ”in i [någons] namn” (Kingdom Interlinear) användes i profana skrifter i samband med betalningar ”på någons konto”. Med utgångspunkt från det som har framkommit av dessa papyrusfynd ansåg teologiprofessorn dr G. Adolf Deissmann att ”den tanke som ligger bakom ... uttrycken att döpa in i Herrens namn eller att tro på [in i] Guds Sons namn är att dopet eller tron innebär att man tillhör Gud eller Guds Son”. — Kursiverat av Deissmann.

Det är intressant att lägga märke till att ett liknande uttryck användes av judarna på Jesu tid, enligt vad som framhålls i uppslagsverket Theological Dictionary of the New Testament: ”Omskärelsen av en proselyt utförs ... ’i proselytens namn’ för att uppta honom i den judiska religionen. Denna omskärelse sker ... ’i förbundets namn’ för att uppta honom i förbundet.” Ett speciellt förhållande kommer därigenom till stånd, och icke-juden blir en proselyt som står under förbundets myndighet.

För den kristne innebär således det dop som följer på överlämnandet att han träder in i ett nära förhållande till Jehova Gud, hans Son, Jesus Kristus, och den heliga anden. Den omvände erkänner såväl Faderns som Sonens och den heliga andens myndighet i sitt liv på den nya levnadsvägen. Låt oss se på vilket sätt.

Genom att vi erkänner Guds myndighet kommer vi honom nära och träder in i ett förhållande till honom. (Hebréerna 12:9; Jakob 4:7, 8) Vi blir Guds egendom som hans slavar, köpta med ett pris, nämligen Jesu Kristi lösenoffer. (1 Korinthierna 3:23; 6:20) Aposteln Paulus sade också till de kristna i det första århundradet att de tillhörde Jesus Kristus, inte någon människa som kanske hade fört sanningen till dem. (1 Korinthierna 1:12, 13; 7:23; jämför Matteus 16:24.) Att bli döpt i Sonens namn innebär att erkänna Jesus som Sonen, att godta honom som ”vägen och sanningen och livet”. — Johannes 14:6.

Den heliga anden är också nödvändig om vi skall ha ett gott förhållande till Jehova och Jesus Kristus. Att vi blir döpta i den heliga andens namn visar att vi erkänner den roll som anden spelar i Guds handlande med oss. Vi vill följa dess vägledning och inte ignorera den eller motarbeta den, så att vi hindrar den från att verka genom oss. (Efesierna 4:30; 1 Thessalonikerna 5:19) Andens opersonliga natur skapar inga svårigheter när det gäller användningen av eller innebörden i uttrycket, lika lite som användningen av uttrycket ”i förbundets namn” gjorde detta inom judaismen.

I samband med vårt överlämnande och dop måste vi därför under bön begrunda vad som är inbegripet i vårt nya förhållande. Det kräver att vi underordnar oss Guds vilja, som visades genom Jesu Kristi exempel och lösenoffer och som skall utföras med hjälp av den heliga anden, under vars ledning alla Guds tjänare verkar i kärlek och endräkt över hela världen.