Fruktan för de döda — en utbredd företeelse

Solen har för länge sedan gått ner. Du är på väg hem, lite senare än du hade tänkt dig. Vägen leder förbi kyrkogården, och ditt hjärta börjar slå lite fortare. Den mörka, stilla natten gör dig medveten om minsta ljud. Plötsligt hör du på avstånd ett gällt, genomträngande skrik. Du ökar takten och skyndar med bultande hjärta mot hemmet och tryggheten.

HAR du någon gång känt dig olustig när du befunnit dig på eller i närheten av en kyrkogård? I så fall kanske du har påverkats av en religiös uppfattning som är utbredd över hela världen — att de dödas andar kan hjälpa de levande eller skada dem.

Många vidskepliga sedvänjor har uppkommit till följd av föreställningen att de döda behöver hjälp av de levande eller att de kan skada de levande om de inte blidkas. I vissa latinamerikanska länder har exempelvis många för sed att uppföra ett litet korsförsett ”hus” på den plats där någon har förolyckats. Folk tänder ljus och lägger dit blommor för att visa sin omtanke eller för att hjälpa den dödes själ eller ande. Ibland cirkulerar rykten om att somliga där fått ”mirakulösa” svar på sina böner, och människor börjar strömma till detta lilla hus, animita, där den dödes själ eller ande sägs bo. Där avlägger de löften, mandas, och försäkrar att om den döde hjälper dem med en viss sak — till exempel att bota en sjukdom — skall de visa sin tacksamhet på något speciellt sätt. I andra fall sägs de dödas själar visa sig på nätterna och skrämma de närvarande. Man säger att sådana själar är penando, att de hemsöker de levande för att straffa dem för sådant som hänt tidigare.

I många länder gör människor stora ansträngningar för att blidka de dödas ”andar”. Man anordnar påkostade fester, frambär offer och håller vädjande tal — allt för att den dödes ande inte skall hämnas. De efterlevande tror att de kommer att bli belönade och välsignade, om de blidkar anden.

”Många tror att ingenting inträffar ’av sig självt eller naturligt’”, sägs det i en rapport från Afrika. ”Vilken händelse det än gäller — vare sig det är fråga om sjukdom, katastrofer, ofruktsamhet, ekonomiska problem, för mycket regn eller solsken, olyckshändelser, familjekonflikter eller dödsfall — tror de att det är osynliga andar med övermänskliga förmågor som ligger bakom.” I en annan rapport sägs det: ”Människor tror att deras förfäders andar befinner sig i himlen och ständigt håller ett vakande öga på sina levande släktingar på jorden. Deras döda förfäder påstås ha övernaturliga förmågor, som de kan använda antingen till att välsigna och skydda sina släktingar på jorden eller till att straffa dem, beroende på om släktingarna hedrar de döda eller försummar dem.”

Men stämmer sådana uppfattningar med Guds ord? Vad tror du själv om saken?

[Bild på sidan 4]

En ”animita” i Chile