Våra bröder i Rwanda visar modig tro

I BÖRJAN av år 1994 skakades världen av rapporter om oerhörda massakrer i det afrikanska landet Rwanda. Ett brutalt inbördeskrig hade brutit ut som kulmen på århundraden av motsättningar.

Eftersom lag och ordning fullständigt hade brutit samman i Rwanda, tvingades de mer än 2.000 Jehovas vittnen som fanns i landet att fly för sitt liv. Omkring 1.300 fann skydd i flyktingläger i grannländerna Zaire och Tanzania, men en del lyckades inte fly i tid. Vi måste därför tyvärr meddela att omkring 400 av våra bröder och systrar — både vuxna och barn, alla civilpersoner naturligtvis — har dödats på grund av det vansinniga våldet. De kristna jorden runt sörjer förlusten av dessa modiga bröder och systrar som bevarat sin ostrafflighet, och de finner tröst i Bibelns löfte om en uppståndelse. — Johannes 11:25.

Hur har det då gått för de överlevande bröderna och systrarna från Rwanda? Äldstebröder från en del länder skickades till Rwanda för att skaffa förstahandsupplysningar om läget. I en rapport sades det att bröderna från Rwanda har mött situationen ”med stor värdighet och stort mod”. Bland det första bröderna frågade efter var biblisk litteratur. ”Trots att de är i trängande behov av många saker, tycks de vara mer angelägna att få andlig föda än materiell hjälp”, sades det i slutet av rapporten. Och trots att förhållandena i lägren är primitiva, ”är de områden där våra bröder bor de renaste”.

Sällskapet Vakttornet har ställt medel till förfogande för att köpa in mat, filtar, kläder, skor och medicin. Bröderna i Frankrike bidrog frikostigt, och i början av juni hade nästan två ton förnödenheter sänts till våra behövande bröder och systrar i Rwanda.

Det är inte förvånande att dessa omständigheter har lett till ett fint vittnesbörd. Iakttagare har rörts av att se hur våra bröder från Rwanda fått hjälp och stöd från sina trosbröder. Det har också varit möjligt för dem att dela med sig av den här hjälpen åt andra. Några har sagt att Jehovas vittnen är de enda i lägren som har fått besök av medlemmar av sin egen religion!

Våra rwandiska bröders svåra situation påminner oss om att i dessa ”sista dagar” skulle människor vara ”obehärskade” och ”våldsamma”. (2 Timoteus 3:1—5, 1981) Även om Jehova inte lovar sitt folk mirakulöst beskydd mot fysiska faror, lovar han att skydda deras andlighet och deras förhållande till honom och att under Kristi tusenåriga styre uppväcka dem som dör nu. (Psalm 91:1—10) Må vi fortsätta att be för våra bröder i Rwanda, att Jehova må uppehålla och hjälpa de överlevande under denna prövosamma tid. — Psalm 46:1.