Befrielse för oskyldigt drabbade

RITUELLA barnoffer — det är ett av de mest avskyvärda brott som människor någonsin begått. En del tror inte att något så motbjudande verkligen kan ha ägt rum. Men många arkeologiska fynd har bekräftat detta kännetecknande drag i fenicisk gudsdyrkan.

Barn från förnäma familjer offrades i eld till sådana gudar som Tanit och Baal Hammon. I Kartago brändes barn upp i eld som offer till en bronsstaty av Kronos. Diodorus Siculus, en historieskrivare från 100-talet f.v.t., berättar att barnets släktingar inte tilläts gråta. Man trodde kanhända att ångestfyllda tårar skulle minska offrets värde.

Under en tid utövades liknande ritualer i det forntida Tofet i närheten av Jerusalem. De som tog del i gudsdyrkan brukade dansa och slå på tamburiner för att dränka barnets skrik, när det levande kastades i guden Moleks utsträckta armar för att sedan störta ner i lågorna från den ugn som brann i bildstodens inre. — Jeremia 7:31.

Jehova känner stor vrede mot dem som hjärtlöst tillstoppar sitt öra för andras plågor. (Jämför Ordspråken 21:13.) Som den Gud som visar medlidande med barn kommer Jehova helt visst att innefatta sådana oskyldigt drabbade i den ”uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga” som Bibeln talar om. — Apostlagärningarna 24:15; 2 Moseboken 22:22—24.