Är själen odödlig?

VÄNNER och släktingar defilerar tysta förbi den öppna kistan. De tittar ner på den 17-årige pojkens döda kropp. Hans skolkamrater känner knappast igen honom. Håret har glesnat av cellgiftsbehandlingen, och kroppen är utmärglad. Kan detta verkligen vara deras vän? Bara några veckor tidigare var han så full av idéer, av frågor, av energi — av liv! Med tårarna strömmande nerför kinderna säger pojkens mamma gång på gång: ”Tommy har det bättre nu. Gud ville att Tommy skulle vara hos honom i himlen.”

Den förtvivlade modern finner en smula hopp och tröst i tanken att hennes son på något sätt fortfarande är vid liv. I kyrkan har hon fått lära sig att själen är odödlig, att den är sätet för en människas personlighet, tankar och minnen — hennes eget ”jag”. Hon tror att hennes sons själ inte alls är död, utan att den, som en levande andevarelse, lämnade kroppen vid döden och for upp till himlen för att leva där tillsammans med Gud och änglarna.

I sorgens stund klamrar sig människohjärtat desperat fast vid varje stråle av hopp, och det är därför inte svårt att förstå att denna lära attraherar många människor. Lägg till exempel märke till hur teologen J. Paterson-Smyth uttrycker sig i sin bok The Gospel of the Hereafter: ”Döden är något mycket obetydligt i jämförelse med det som kommer efter den — den underbara, underbara, underbara värld som döden öppnar vägen till.”

Inom många religioner och kulturer världen över tror man att människan inom sig har en odödlig själ, ett medvetet andligt väsen som lever vidare efter kroppens död. Denna uppfattning är allmänt utbredd bland kristenhetens många samfund och sekter. Det är också en av grundlärorna i den moderna judendomen. Hinduerna tror att atman eller själen skapades i tidernas begynnelse, vid födelsen fängslas i kroppen och vid döden överförs till en annan kropp i ett ständigt kretslopp av reinkarnationer. Muslimer tror att själen blir till vid födelsen och lever vidare efter kroppens död. Andra religiösa grupper — till exempel afrikanska animister, shintoister och även i viss mån buddhister — lär ut olika variationer på samma tema.

Oroande frågor

Även om föreställningen om en odödlig själ åtnjuter en obestridlig och nära nog universell popularitet, ger den dock upphov till en del oroande frågor. Många människor undrar till exempel vart en död anförvants själ tar vägen, om denne har levt ett liv som varit allt annat än exemplariskt. Kommer den att återfödas som någon lägre livsform, eller kommer den att hamna i skärselden och renas genom någon eldsglödande process tills den anses värdig att komma till himlen? Kommer den rentav att hamna i ett brinnande helvete och plågas där för evigt? Eller är den döde nu en andevarelse som måste blidkas, som många animistiska religioner lär?

Sådana uppfattningar känns betungande för de efterlevande. Måste vi blidka våra döda anförvanters andar för att de inte skall hämnas på oss? Måste vi hjälpa dem ut ur en fruktansvärd skärseld? Eller måste vi bara hjälplöst finna oss i den fasansfulla tanken att de plågas i ett brinnande helvete? Eller måste vi behandla vissa levande djur som om de var sätet för avlidna människors själar?

De frågor som sådana läror väcker beträffande Gud själv är knappast mindre oroande. Många föräldrar, till exempel den mamma som nämndes i inledningen, finner till en början en viss tröst i tanken att Gud har ”tagit” deras barns odödliga själ till himlen. I många fall dröjer det emellertid inte länge förrän de börjar undra vad det egentligen är för en Gud som skulle vilja slå ett oskyldigt barn med en fruktansvärd sjukdom och rycka bort det från de förtvivlade föräldrarna för att i förtid ta det till himlen. Kan man verkligen säga att en sådan Gud är rättvis, kärleksfull och barmhärtig? Somliga ifrågasätter att en sådan Gud är vis. Varför skulle en allvis Gud placera alla dessa själar på jorden, om de ändå skall hamna i himlen så småningom? Skulle inte det innebära att skapandet av jorden i själva verket var ett enormt slöseri med tid och kraft? — Jämför 5 Moseboken 32:4; Psalm 103:8; Jesaja 45:18; 1 Johannes 4:8.

Det är tydligt att läran om människosjälens odödlighet, i vilken form den än förekommer, är förbunden med många frågetecken och till och med motsägelser. Vad beror det på? En stor del av problemet har att göra med lärans ursprung. Du är säkert intresserad av att få veta mer om dess uppkomst, men du kanske blir förvånad när du får veta vad Bibeln egentligen säger om själen. Den ger oss ett långt bättre hopp om livet efter döden än världens religioner i allmänhet gör.