En enad värld — ett realistiskt hopp?
”OM VI inom några få generationer skulle lyckas förvandla den värld av oberoende stater som vi lever i till någon typ av världssamhälle i ordets sanna bemärkelse, ... då kommer vi också att ha avskaffat den urgamla institutionen krig. ... Om vi däremot skulle misslyckas, kommer det förmodligen inte att finnas ... någon civilisation.” Så skriver militärhistorikern Gwynne Dyer i sin bok War.
Historiens blad är fulla av berättelser om hur nationer och andra mäktiga folkgrupper har tillgripit krig som ett medel att lösa sina konflikter, konstaterar Dyer. Deras oenighet har ödelagt miljontals människors liv. Kung Salomos beskrivning av hur sådant påverkade människor på hans tid är fortfarande aktuell. Han skrev: ”Jag själv vände tillbaka för att jag skulle kunna se alla handlingar av förtryck som utförs under solen, och se! de förtrycktas tårar, men de hade ingen tröstare; och på deras förtryckares sida fanns makt, så att de inte hade någon tröstare.” — Predikaren 4:1.
Medkänsla med ”de förtrycktas tårar” borde vara skäl nog, men som Dyer påpekar finns det i våra dagar ännu större anledning att försöka förvandla världen av oberoende stater till något slags världssamhälle. Hela civilisationens överlevnad står på spel! Moderna stridsmetoder hotar att ödelägga alla länder som använder sig av dem, och i sådana krig finns ingen segrare.
Kan världen enas?
Kommer vi att få uppleva en enad värld? Kan mänskligheten övervinna de söndrande krafter som hotar jordens överlevnad? Somliga tror det. En skribent som behandlar militära frågor och är knuten till den engelska dagstidningen Daily Telegraph, John Keegan, skriver: ”Trots den förvirring och osäkerhet som råder tycks man faktiskt kunna skönja konturerna av en värld utan krig.”
Vad är orsaken till denna optimism? Varför verkar så många hoppfulla, trots människans krigiska historia och hennes tydliga oförmåga att styra sig själv på ett framgångsrikt sätt? (Jeremia 10:23) ”Mänskligheten går framåt. Historien uppvisar ett mönster av ständiga framsteg”, menade man förr. Också i våra dagar är det många som tror att människans inneboende godhet på något sätt skall triumfera över ondskan. Är det ett realistiskt hopp? Eller är det bara en illusion, som kommer att leda till ännu större besvikelse? Historikern J. M. Roberts gör följande realistiska bedömning i sin bok Shorter History of the World: ”Världens framtid kan ingalunda sägas vara tryggad. Inte heller finns det något som tyder på att lidandet kommer att upphöra eller någon orsak att tro att det någonsin kommer att göra det.”
Finns det verkligen skäl att tro att folk och nationer skall lyckas övervinna sin misstro mot varandra och sina splittrande meningsskiljaktigheter, eller är det något mer som krävs för att åstadkomma en enad värld? Nästa artikel tar upp dessa frågor.
[Bildkälla på sidan 2]
Jordgloben i bakgrunden på framsidan: Mountain High Maps® Copyright © 1995 Digital Wisdom, Inc.