Kan du skilja mellan rätt och orätt?

”Jag dödade personligen omkring 25 människor. ... Jag kan se det för min inre syn dag och natt. Jag har ofta mardrömmar. ... Jag kan gå någonstans och plötsligt få syn på ett ansikte som påminner mig om någon av dem som jag dödade. Jag ser det alldeles tydligt, precis som om det hade hänt i dag, just nu. ... Jag kan inte förlåta mig själv för det jag gjorde.” — V. S.

”Jag blev beordrad att gå in i byn och likvidera fienden. ... Jag satte mig inte ner och började tänka på fienden som män, kvinnor och barn. ... Jag tyckte då och tycker fortfarande att jag bara gjorde som jag blev tillsagd. Jag lydde order, och jag tycker inte att jag handlade fel.” — W. C.

DEN 16 mars 1968 tog de båda män som citeras här ovan del i något som senare skulle komma att betraktas som en avskyvärd krigsförbrytelse. Tillsammans med andra soldater trängde de in i en liten vietnamesisk by och slaktade hundratals civila — också kvinnor, barn och gamla män. Men lägg märke till de båda soldaternas reaktioner. Den förste soldaten är uppenbarligen bedrövad över det han gjorde. Den andre tycker att han handlade rätt. Hur kan två personer reagera så olika på samma upplevelse?

Svaret har med samvetet att göra — en gudagiven förmåga som hjälper oss att se klart på oss själva och rannsaka våra motiv och gärningar. Samvetet är en inre känsla för vad som är rätt och orätt.

När människor skall fatta beslut, följer de ofta parollen: ”Låt samvetet vara ditt rättesnöre.” Men tyvärr är samvetet inte alltid att lita på. Många människor har godkänt och till och med själva begått fruktansvärda grymheter utan att deras samveten har besvärat dem det minsta. (Johannes 16:2; Apostlagärningarna 8:1) Som den engelske romanförfattaren Samuel Butler en gång sade: ”Samvetet tystnar snart för dem som inte vill lyssna till det.”

Kan du lita på ditt samvete? Svaret beror till stor del på hur väl övat det är. Du kan läsa mer om det i nästa artikel.

[Bildkälla på sidan 3]

Övre krigsscenen: U.S. Signal Corps photo