Alla kristna bör vara lärare

EN LÄRARE är någon som vidarebefordrar upplysningar eller färdigheter till andra genom ord eller exempel. En skicklig lärare ger vanligtvis förklaringar eller stödjande bevis, eller också använder han någon annan metod i syfte att hjälpa dem som lyssnar att ta emot och komma ihåg det de får höra.

Det var förhållandevis få som tjänade som lärare i församlingen under det första århundradet, men det var ett önskvärt mål för alla kristna att kunna undervisa andra i tron, åtminstone enskilt.

Detta gjordes klart för de kristna hebréerna: ”Fastän ni borde vara lärare med tanke på tiden, behöver ni återigen någon till att från början undervisa er om de elementära tingen i Guds heliga utsagor.” Eftersom judarna hade varit de första att höra de goda nyheterna om Kristus, borde de inte ha varit andliga spädbarn, utan förebilder i fråga om kristen mogenhet och förmåga att undervisa andra. (Hebréerna 5:12–6:2) Här talar den inspirerade skribenten Paulus tydligtvis om undervisning i allmänhet, snarare än undervisning från dem som hade fått i uppdrag att undervisa i församlingen.

Det var således något liknande han menade då han talade om de judar som på grundval av sin kunskap blev ”tuktare av de oförnuftiga, ... lärare för späda barn”. (Romarna 2:​17–20) Men Paulus visar också att ens levnadssätt måste vara i överensstämmelse med det man lär, om sådan undervisning skall vara till ära för Gud. — Romarna 2:21–24.

De kristna kunde också lära av varandra. Exempelvis kunde yngre kvinnor av äldre kvinnor lära sig att älska sina män, älska sina barn, vara sunda i sinnet, kyska, husliga och goda och att underordna sig sina män, så att Guds ord inte skulle bli skymfat. Sådan enskild undervisning var verkningsfull, när den understöddes av ett gott exempel. — Titus 2:3–5; jämför 2 Timoteus 1:5; 3:14, 15.

[Infälld text på sidan 30]

”Ni borde vara lärare med tanke på tiden”