Förträffliga gärningar ger ära åt Gud

GENOM sitt goda uppförande och sina föredömliga handlingar ärar sanna kristna Gud. (1 Petrus 2:12) Detta blir tydligt belyst genom det som har hänt i Italien de senaste åren.

I september 1997 drabbades delar av regionerna Marche och Umbrien av en kraftig jordbävning, och nästan 90 000 hem skadades. Jehovas vittnen erbjöd omedelbart sin hjälp till medbröder och andra. Man fraktade dit husvagnar, sovsäckar, spisar, generatorer och andra behövliga artiklar. Detta hjälparbete gick inte obemärkt förbi.

Tidningen Il Centro skrev: ”De första som kom med hjälpsändningar till de drabbade områdena var Jehovas vittnen från Roseto [i provinsen Teramo]. ... Utöver att Jehovas folk ibland samlas för att be gör de en konkret arbetsinsats – sträcker ut en hjälpande hand till de lidande utan att bry sig om vilken religion dessa tillhör.”

Borgmästaren i Nocera Umbra, en av de värst drabbade städerna, skrev till Jehovas vittnen: ”Jag vill sända er ett varmt och personligt tack för den hjälp som ni gav Noceras befolkning. Jag är övertygad om att jag talar för alla här i staden.” Dessutom tilldelade inrikesministern Congregazione Cristiana dei Testimoni di Geova (Kristna församlingen av Jehovas vittnen) ett hedersdiplom och en medalj ”som ett erkännande av det arbete som utförts och det engagemang som visats i samband med krissituationen i regionerna Umbrien och Marche”.

I oktober 2000 drabbades regionen Piemonte i norra Italien av en svår översvämning. Återigen skred vittnena snabbt till verket för att ge hjälp. Inte heller detta fina arbete gick obemärkt förbi. Piemonteregionen tackade genom att förläna dem en minnestavla med en inskription för deras ”värdefulla frivilliga arbetsinsats till förmån för Piemontes befolkning som drabbades av översvämningen”.

Jesus Kristus befallde sina lärjungar: ”Låt ... ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” (Matteus 5:16) Jehovas vittnen ärar med glädje Gud, i stället för sig själva, genom att utföra ”förträffliga gärningar” som är till andlig och fysisk hjälp för deras medmänniskor.