Erbjud de goda nyheterna verkningsfullt
1 Hur verkningsfull vår kristna förkunnartjänst från dörr till dörr är beror på hur väl vi lyckas tillämpa Jesu och hans apostlars metoder. Av bibeln framgår det att de samtalade med folk för att lära känna deras trosuppfattningar. När de hade fått sådana upplysningar, talade de mycket rättframt, så att sanningen kunde tränga in i de enskilda människornas hjärtan. — Matt. 16:13—16; Apg. 17:2—4, 16—18, 22—24.
2 Från den allra första kontakten, innan vi tar fram bibeln, är det bra att samtala med folk och uppmuntra dem att själva yttra sig. När Paulus var i Aten, lärde han mycket genom att iaktta med sina ögon och genom att hålla ”samtal” med dem han träffade. (Apg. 17:16, 17) Det är fortfarande bästa sättet. Vi kan inte säkert veta vad en människa tror, om hon inte talar med oss. Den besökte bär kanske någon religiös symbol, men är han katolik eller protestant? Gillar han det som försiggår i det samfund han tillhör? Svaren på dessa frågor kan man endast få om han yttrar sig.
3 Efter en kort inledning, i vilken du förklarat vad du kommit för att tala om, är det därför bra att du redan i början säger ungefär så här: Vad menar ni om anledningen till att det råder så stor religiös förvirring? Du kanske finner det bättre att formulera frågan litet annorlunda på ditt distrikt. Eller du kanske finner att det är bäst att ställa en hel rad frågor, t. ex.: ”Ni har säkert läst i pressen om den oro som breder ut sig i den religiösa världen. Har det samfund ni tillhör påverkats på något sätt? Varför råder det sådan religiös förvirring? Vad anser ni om det här?”
4 Det är mycket viktigt att vi tänker på vårt uppträdande, tänker på anledningen till att vi ställer frågor. Vi måste vara uppriktiga. (2 Kor. 2:17) Vi vill verkligen uppriktigt få veta vad den här personen tror. Vi är intresserade av honom som individ. Alltså är det lika viktigt hur vi frågar som vad vi frågar om. Sök på ett artigt, umgängsamt sätt pejla och stimulera hans tänkande; uppmuntra honom att utbyta tankar med dig. Låt honom känna att du önskar att han skall yttra sig.
5 Visa att du respekterar hans uppfattningar, när han då yttrar sig. Vi bör inte mena att vi måste bevisa att han har fel i fråga om varje obetydlig oriktig uppgift. Om han vill lära känna sanningen, får han grepp om detaljerna genom studium. Lyssna i stället i det här läget efter något som du kan instämma i. Det kanske bara är en enda sak, men du kan fästa hans uppmärksamhet vid detta, som han sagt, och låta honom förstå att du menar att det verkligen ligger något i det där. Naturligtvis innebär inte detta att vi skall slösa tid på folk som själva vill tala hela tiden och inte önskar lära känna sanningen.
6 När det gäller att läsa upp eller att fritt återge bibelverser och erbjuda litteratur, vill vi också nå den som vi talar med, om det alls är möjligt. Detta kräver att vi är rättframma. Du har nu fått veta något om vad den besökte tänker, och därför är du bättre rustad att lägga fram sanningen för honom. Visa honom på samma samtalsmässiga sätt hän till Skriften; den utvecklar kraft och kan få honom att tänka. (Hebr. 4:12) Men man måste göra mer än bara läsa några bibelverser. Hjälp den besökte att förstå varför du läser just den versen. Ta till exempel 2 Timoteus 4:3, 4, där du önskar framhäva att ”de skola vända sina öron från sanningen”. Och så är det just i vår tid: många vill inte veta av sanningen eller vill inte att lögnen skall avslöjas. Därför råder det så stor förvirring i religionens värld.
7 När man dryftar Johannes 4:23, kan man på motsvarande sätt framhålla att det är möjligt att få reda på sanningen. Det finns något sådant som sann gudsdyrkan, och det finns sanna tillbedjare, och Fadern söker just sådana till att tillbedja honom.
8 Religionen är fortfarande ett ömtåligt ämne för somliga personer. Men ett allt större antal har fått motvilja mot religionen. Om det alls är möjligt, vill vi samtala med den som vi träffar och ta reda på vilken inställning han har till det här ämnet. De skriftenliga tankar som vi därpå betonar kan vi variera alltefter personen. Men under inga förhållanden vill vi vara ovänliga eller taktlösa. Vänlighet är en av Guds andes frukter och bör alltid prägla vårt liv och vårt tal. (Gal. 5:22; 2 Kor. 6:3, 4, 6; NW) Försök alltså få folk att tala. Lägg sedan fram sanningen så rättframt att den besökte fattar poängen och sporras till handling, ifall han tillhör de ”rätt sinnade”. — Apg. 13:48, NW.