Hur man bär fram de goda nyheterna — Bli ”intensivt upptagen av ordet”
1 Sedan aposteln Paulus hade arbetat en tid som tältmakare i Korint tillsammans med Akvila och Priscilla, säger den bibliska redogörelsen i Apostlagärningarna 18:5 (NW) att ”när nu både Silas och Timoteus kom ned från Macedonien, började Paulus bli intensivt upptagen av ordet, i det han vittnade för judarna för att bevisa att Jesus är Kristus”. Fanns det goda skäl för Paulus att bli ”intensivt upptagen av ordet”? Tydligen, eftersom vi sedan läser i Apg. 18 verserna 9 och 10 (Hd): ”Och Herren sade till Paulus i en syn om natten: ’Var icke förskräckt, utan tala och tig icke . . . ty jag har mycket folk i denna stad.’”
2 Finns det några liknande skäl för oss i vår tid att bli intensivt upptagna av ordet? Ja, det gör det. Utan tvivel har Jehova fortfarande ”mycket folk” på våra distrikt som vi måste söka upp och undervisa. Vi bör gång på gång påminna oss själva om vilka brådskande tider vi lever i och om att ta del i arbetet med att predika och undervisa så mycket som möjligt.
3 När man har hela dagen på sig att utföra ett arbete, blir det ofta så att det tar hela dagen. Men när man har ett omfattande arbete att utföra och en begränsad tid att göra det på, då blir situationen annorlunda. Man måste då se sig om efter effektivare arbetsmetoder och lägga ned större ansträngningar för att få arbetet gjort.
4 För drygt ett år sedan introducerades det nya programmet om sex månaders bibelstudium. Vi förstod genast att detta var ännu en effektiv metod att få arbetet utfört på den korta tid som återstår.
5 Rapporterna från fältet visar nu att förkunnarna upphör med att leda bibelstudier med sådana personer som inte gör några framsteg. Och det är helt på sin plats. Vi har ingen anledning att ödsla tid på sådana som tydligen inte är intresserade av att göra något med de sanningar de får lära sig. Men en del förkunnare undrar: ”Hur skall jag kunna veta om jag skall upphöra med studiet, när det verkar som om de är intresserade och fortfarande är glada över att jag kommer?” Svaret är att vi upphör med studiet när det visar sig att de inte uppskattar sanningen så som de borde göra. De kan ha intresse av att fortsätta att inhämta kunskap. Men har de någon uppskattning av den kunskap de redan har inhämtat? Uppskattning av Jehova och av sanningen kommer till uttryck genom handlingar.
6 Det finns tre olika tillfällen varje vecka att besöka mötena eller sjuttioåtta tillfällen på sex månader. Om den som studiet hållits med inte har besökt något av dessa möten, fastän han har haft möjlighet till det, kan man då tala om uppskattning? Om han inte av eget initiativ eller på din uppmaning har läst något mer av litteraturen förutom det ni studerar, kan man då tala om uppskattning? Om han inte har ansett det vara viktigt att tala med någon av sina vänner eller släktingar om de goda ting han har lärt sig, kan man då tala om uppskattning? Varje förkunnare måste naturligtvis själv överväga hur han skall göra och sedan fatta ett beslut, men de här tankarna kanske kan vara till hjälp för någon att fatta det beslutet. Men förkunnarna tycks ta den här saken allvarligt. Kretstjänarna meddelar nämligen att många förkunnare upphör med sina studier när det är dags att göra det.
7 Vad händer sedan? Den tid som avsatts för tjänst på fältet används nu i arbetet från hus till hus. Jesus sade: ”I vilken stad eller by ni än kommer in, ta reda på vem däri som är förtjänt.” (Matt. 10:11, NW) Det finns många distrikt här i landet som inte ens bearbetas en gång i halvåret. Många av dessa distrikt blir dessutom inte grundligt genomgångna. Helt säkert kan vi uträtta mycket mer i arbetet med att ta reda på vilka som är förtjänta.
8 Vad är det då som särskilt tycks krävas för att man skall bli ”intensivt upptagen av ordet”? Av allt att döma krävs det en god balans mellan bibelstudiearbetet och arbetet från hus till hus.
9 Det finns många olika metoder man kan använda i arbetet från dörr till dörr för att få sätta i gång bibelstudier. Lägg märke till vad en områdestjänare skriver om att sätta i gång studier vid första besöket: ”När det gäller att sätta i gång bibelstudier, har jag haft goda erfarenheter av att med en gång erbjuda studium när jag talar till människor vid dörrarna. Eftersom jag för det mesta måste arbeta tillsammans med bröder, har jag måst avtala med någon syster om att gå tillbaka, och i en del fall har jag rentav kunnat ta dem med mig till den besökte senare i veckan. Detta har medfört större glädje på fältet för mig, eftersom jag känner att jag har kunnat utföra en meningsfullare tjänst.”
10 Genom att många förkunnare haft denna syn på arbetet från hus till hus och insett hur viktig denna tjänst är för att få sätta i gång bibelstudier har det varit möjligt för dem att ha flera studier ”på gång” samtidigt, och då står de inte där utan studium när det är dags att upphöra med ett. Sedan fortsätter de att hålla kontakt med dem som de slutat att studera med för att se om de visar någon uppskattning nu sedan studiet upphört eller av någon annan orsak.
11 Ett utmärkt arbete har utförts på sista tiden. Det som har uträttats har helt säkert behagat Jehova. Men är det möjligt för någon av oss att bli än mer ”intensivt upptagen av ordet”, alldeles som Paulus var? Det är egentligen det vi önskar, eller hur?