Vi uppskattar gåvan att få arbeta för Riket
1 Arbete är sannerligen en gåva. Inte en gåva av tvivelaktigt värde, utan en som har bevisats vara mycket värdefull. Det är välkänt att en rimlig mängd fysiskt arbete har många olika gagneliga verkningar på både kropp och sinne. Eftersom detta gäller om vanligt arbete, i hur mycket större utsträckning borde det då inte gälla Rikets arbete, som frambringar resultat som kan vara för evigt. Detta är en gåva som överträffar de flesta andra gåvor.
2 Ja, vilket privilegium är det inte att vara överlämnad åt universums suverän och få ha del i det slutliga verket att predika de goda nyheterna och göra lärjungar. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Detta verk förtjänar helhjärtat deltagande från vår sida. (Kol. 3:23) Genom detta arbete samlar vi skatter i himmelen åt oss själva, och vilket arbete skulle kunna medföra mera gott för andra?
3 Under oktober månad kommer vi att arbeta med att erbjuda prenumeration på Vakna! Det bör vara vår åstundan att hjälpa så många människor som möjligt att få tillfälle att lära känna vilket värde Vakna! har. Vi kommer att ha särskilt lätt att väcka deras intresse i oktober, eftersom vi har specialnumren att arbeta med.
4 Vad kan det leda till att man tecknar en prenumeration eller bara placerar ett enda lösnummer? En missionärssyster i Sierra Leone i Västafrika skriver: ”En lördag, medan jag ägnade mig åt tidskriftsarbete, träffade jag en pensionerad äldre man som villigt tog emot de tidskrifter jag erbjöd honom.” Följande stycke i hennes brev lyder: ”Han har nu gjort sådana framsteg att han är närvarande vid alla möten. Hans nästa steg är tjänsten på fältet, eftersom han nyligen uttryckte sin önskan att bli döpt vid områdessammankomsten i december.” Det är ett värdigt mål att föra ut tidskrifterna till så många hem som möjligt.
5 Tar du del i gatuarbetet med tidskrifterna? En pionjär från Nederländerna säger: ”När vi står med lösnumren vid stationen, ser vi regelbundet samma människor på väg till sina arbeten. Det är inte ovanligt att vi träffar några av dessa personer i arbetet från dörr till dörr. En dam talade om för mig att hon kände igen mig, eftersom hon hade sett mig stå vid stationen. Hon var mycket vänlig och tog emot två lösnummer. Följande måndag, då jag stod vid stationen med lösnumren, kom hon fram till mig och bad mig besöka hennes hem en söndagsmorgon, därför att hennes dotter skulle vilja veta mer om bibeln. . . . Dottern gör goda framsteg.”
6 Tycker du om att göra andra lyckliga? Tänk då på vilken glädje ett enda exemplar av Vakna! gav en nedslagen person. Hon skriver från Jamaica: ”Jag började söka efter sanningen i juni 1971, då min syster dog i en bilolycka. För första gången satte jag mig ned och funderade djupt över livet och vad det är för mening med alltsammans. Begravningspredikan gav inga svar på mina frågor, och jag sörjde djupt förlusten av min syster. Jag kommer ihåg hur jag gick hem en lördag i juni 1972, och när jag öppnade dörren, fick jag syn på en tidskrift vid mina fötter. Det var ett exemplar av Vakna! och en inbjudan till Rikets sal påföljande dag. Artikeln ”Varför måste ungdomar dö?” gjorde mig mycket glad — alla mina frågor hade blivit besvarade! Samma kväll tog jag fram mina kläder för att vara med vid mötet nästa dag. Söndagen tillbringade jag med att läsa Vakna! och ta igen mig, och klockan 6 på kvällen var jag med vid mitt första möte. En ung syster frågade om jag ville ha ett bibelstudium i mitt hem, vilket jag ivrigt samtyckte till. Mina vänner motstod mig, men jag brydde mig inte om dem, därför att jag visste att jag hade funnit sanningen. Kort efter det att jag hade gått igenom Sanningsboken blev jag döpt, den 7 april 1973. Nu har livet verklig mening för mig. Jag hoppas få träffa min syster igen i uppståndelsen.” Skulle något av det arbete du utför under oktober med att placera lösnummer och teckna prenumerationer kunna få liknande resultat?
[Infälld text på sidan 1]
Vi uppskattar gåvan att få arbeta för Riket.