Vad kan vi äta utan att överträda Guds lag?

¹ Tid efter annan får Sällskapet förfrågningar från olika vänner som undrar om det är tillrådligt att äta korv, vissa andra charkuterivaror, några speciella margarinsorter m. fl. livsmedel. Anledningen till frågorna är att dessa produkter ibland kan innehålla blod, blodplasma eller fett som kommer från köttet av förkvävda djur. Ja, hur bör en kristen förhålla sig till dessa matvaror när det gäller egna inköp, om han ligger på sjukhus, måste inta måltider i en skolbespisning eller är ute på resa och behöver äta på restaurang?

² Låt oss först få framhålla att det varken är önskvärt eller möjligt för Sällskapet att tillhandahålla något slags ”katalog” över vilka födoämnen man bör avhålla sig ifrån. Det ankommer på den enskilde kristne själv att göra tillbörliga efterforskningar. Numera förekommer ju också som hjälp i detta avseende ganska utförliga produktinformationer på matvaror, och man kan i många fall lätt se om de innehåller sådant som den kristnes av bibeln upplysta samvete förbjuder honom att äta.

³ Om någon tvekar angående en viss vara, som han själv kan vilja inköpa eller bli serverad på sjukhus, i skola eller på restaurang, så bör han vara angelägen om att göra rimliga efterforskningar beträffande detta födoämne. Hur långt var och en vill sträcka sig i att göra dessa efterforskningar får bli en samvetssak för brodern i fråga, men lika viktigt är att inte ställa orimliga krav på visshet eller efterforskningar, vilket bl. a. väl belyses av 1 Korintierna 10:27—31.

⁴ Mycket har i detta sammanhang sagts om korv och margarin. Går det för sig att äta dessa produkter med gott samvete? Det beror på vad de innehåller. Den kristne vet mycket väl vad Guds ord säger om ”blod” och ”köttet av förkvävda djur”, och han vet hur nödvändigt det är att avhålla sig från sådant som innebär överträdelse av Guds lag. Om någon oroas i sitt samvete, kan han själv kontakta tillverkaren av den vara han vet för litet om, för att få närmare upplysningar om varans beståndsdelar. Även om detta kan innebära visst besvär, så får detta bäras av den som önskar göra undersökningen i syfte att efterfölja Guds bud.

⁵ Men om det t. ex. serveras korv vid en sammankomst eller hos vänner man gästar, så förutsätter man självfallet att ansvariga bröder eller värdfolket gjort de tillbörliga efterforskningarna och att man följaktligen kan äta med gott samvete. Vi har också erfarit att det numera knappast finns några margarinsorter som innehåller valfett, vilket 1963 blev så starkt uppmärksammat att vännerna i allmänhet övergick till att använda rent vegetabiliskt margarin. Men nu har det också framhållits att de få valar som numera slaktas, om alls några, blir mera direkt och individuellt behandlade och att slakten därför kan ske på tillbörligt vis, vilket således tillåter blodet att rinna av.

⁶ Hur det nu förhåller sig med den ena eller den andra produkten, så ankommer det på var och en att göra de rimliga efterforskningar han finner nödvändiga för att kunna välja ett visst födoämne. Det hela får emellertid aldrig bli en stridsfråga i församlingen, så att en broder anklagar en annan för att denne inte tycks ha gjort tillräckliga efterforskningar innan en viss vara köpts. — Rom. 14:15—17.

⁷ Om någon i församlingen har uppgifter att lämna om vad som kan köpas på orten i fråga om de nu aktuella produkterna, så kan givetvis dessa upplysningar lämnas till de äldste. Dessa kan därefter begrunda vad de menar vara bäst att göra åt saken, eventuellt i form av pålysningar osv. Men dessa upplysningar bör då verkligen vara baserade på fakta, som införskaffats från respektive tillverkare av de varor det gäller.

⁸ Vad vi som kristna alltså har att ta ställning till, när det gäller att avgöra huruvida vi kan äta det ena eller det andra, är vilka skriftenliga principer som berörs, det egna samvetet och hur andras samveten påverkas. ”Ifall ni omsorgsfullt tar er till vara för dessa ting, skall ni ha framgång.” — Apg. 15:29. Se också Vakttornet för 1 mars 1962, sidorna 103, 104.